CRT vid hjärtsvikt

CRT betyder Cardiac Resynchronization Therapy och kallas på svenska ibland för biventrikulär pacing – båda kamrarna stimuleras. Som beskrivits i det friska hjärtat så drar (kontraherar) sig både hjärtkamrarna samtidigt (synkront) och pumpar ut blodet till lungorna och ut i kroppspulsådern, aorta. Om bägge hjärtkamrarna kontraherar sig samtidigt erhålles en bättre pumpförmåga, något som är viktigt för patienter med hjärtsvikt.

Asynkroni

Vid skador finns i den nedre delen av hjärtats retledningssystem eller inne i kammarmuskulaturen kan resultatet bli att den ena kammaren drar ihop sig före den andra. Synkroniseringen mellan kamrarna har upphört. Är hjärtmuskeln i övrigt helt frisk, spelar inte detta så stor roll, men finns skador i hjärtat som lett till hjärtsvikt, är det direkt ogynnsamt att kamrarna kontraherar sig vid olika tidpunkter – asynkront.

Även vid vanlig pacemakerbehandling kommer pacemakern att stimulera höger kammare först. Därefter tar sig den elektriska "vågen" över till vänster sida och får vänster kammare att dra ihop sig. Detta förutsätter naturligtvis att patienten har en högersidig kammarelektrod, vilket nästan alla pacemakerbehandlade patienter har. Lyckligtvis är oftast hjärtmuskulaturen frisk och det spelar inte så stor roll om höger kammare stimuleras och drar ihop sig före den vänstra. Patienten får inga symptom av detta.

Programmeringen är viktig

Genom dagens mer sofistikerade pacemakrar kan man programmera pulsgeneratorn på ett sätt så att kammarstimuleringen endast sker när stimulering är absolut nödvändig. Vid sjuk sinusknuta t.ex. är ofta AV-överledningen normal och kammarstimuleringen stängs av automatiskt dock endast tillfälligt och det kallas inhiberering. Elektroden i höger förmak ser till att frekvensen är normal.

Pacemakerbehandling vid hjärtsvikt

Vid svårare fall av hjärtsvikt har man sedan många år lagt en elektrod i en ven som går utanpå vänster kammare och tömmer sitt blod i höger förmak. Venen kallas sinus coronarius och har flera grenar över vänster kammare där man kan kila in en specialelektråd, som är mycket tunn. Då någon elektrod inte kan placeras inuti vänster kammare, bl.a. på grund av blodproppsrisk, har denna ven visat sig vara lämplig för stimulering. En elektrod placeras nästan alltid även i höger kammare och ytterligare en i höger förmak om inte ett kroniskt förmaksflimmer föreligger.

Genom att hela tiden stimulera bägge kamrarna samtidigt eller nästan samtidigt och justera den s.k. tekniska AV-tiden (överledningen mellan förmak och kammare) kan man optimera behandlingen vid svår hjärtsvikt. Programmeringen är viktig och görs ofta med hjälp av olika apparater t.ex. ultraljud (EKO) eller annan utrustning.

CRT eller biventrikulär pacemaker

De flesta hjärtsviktspatienter, som genomgår denna behandling, som kort och gott brukar kallas ”CRT” (Cardiac Resynchronization Therapy) eller ”biventrikulär pacing”, känner sig genast bättre och brukar få en ökad fysisk kapacitet. Ibland kan man lätta på patienternas relativt tunga medicinering och läkemedelsbiverkningarna minskar. Dessa patienter behöver således inte ha en långsam hjärtrytm för att få en pacemaker utan syftet är att få hjärtkamrarna att kontrahera sig synkront (resynkronisering). Pacemakern måste stimulera hjärtat hela tiden om man skall ha någon nytta av denna form av terapi.

En liten nackdel med detta system är att det kan vara svårt att hitta ett bra läge för den vänstra elektrodspetsen och operationen kan ta några timmar. Ibland kan elektroden flytta sig några millimetrar och måste läggas om. Men utvecklingen går snabbt framåt, elektroder och pacemakrar blir allt bättre och förhoppningsvis är det en minimal risk för en komplikation i framtiden.