Barn och pacemaker

DSCN0683_mini.jpg

Barn behöver i sällsynta fall pacemakerstöd för att pulsen inte skall bli för långsam. För riktigt små barn krävs speciella åtgärder medan större barn kan behandlas på samma sätt som vuxna som får en pacemaker.

Medfödda hjärtfel

Redan i fosterstadiet kan ibland avslöjas att fostrets puls är mycket långsammare än normalt. Det kan bero på att hjärtat har någon form av missbildning, men ibland är hjärtat helt normalt, förutom att pulsen är mycket långsam. Innan förlossningen sker kan man registrera ett foster-EKG med elektroder på mammans mage och se vilken slags rytmrubbning som föreligger. Är det sinusknutan eller AV-knutan som inte fungerar normalt? Ett medfött AV block III är inte helt ovanligt.

Vanligtvis klarar sig fostret eller det nyfödda barnet förvånansvärt bra trots den långsamma pulsen, som kan gå ner till kanske 35-40 slag i minuten. Hjärtat kompenserar den låga hjärtfrekvensen med att pumpa ut mer blod i varje hjärtslag. Tidigare lade man inte pacemaker på barn, som saknade symptom på långsam puls. Numera rekommenderas pacemakerinläggning på barn med t.ex. AV block III. Dock är det en fördel om man kan vänta några år och ev.lägga elektroderna i blodkärlen istället för att sy fast dem på hjärtats utsida. Om barnet är påverkat av sin långsamma puls bör man naturligtvis implantera en pacemaker relativt snart.

Föreligger en anatomisk missbildning kanske den måste åtgärdas omgående med hjälp av en hjärtoperation. Pulsen kan vara långsam eller kanske blir den långsam efter hjärtoperationen. För att korrigera hjärtfelet måste operatören ibland göra vissa ingrepp i hjärtat, som kan skada hjärtats retledningssystem och ge upphov till långsam puls. Det viktigaste är att den anatomiska missbildningen korrigeras så bra som möjligt och därefter får man ta itu med en eventuellt för långsam puls. Naturligtvis vill man slippa implantera en pacemaker. Ibland måste en pacemakerimplantation ske för att barnet skall må bättre.

Anton springer

Behöver ett spädbarn eller litet barn (under 10 kg) en pacemaker, brukar man öppna bröstkorgen och sy fast elektroderna på hjärtats utsida. Barnets blodkärl är för små för att man skall lägga in elektroder i dem. Elektroderna kan orsaka blodproppar i blodkärlen. Att sy fast elektroderna på hjärtat är inte någon särskilt svår operation såvida inte andra missbildningar försvårar anatomin för kirurgen. Vanligtvis läggs pacemakerdosan under huden i buken, men placeringen varierar från sjukhus till sjukhus. När barnet blir lite större och kommer upp i tioårsåldern flyttar man upp dosan (när batterierna börjar ta slut) och lägger den under huden strax under nyckelbenet.

Kontroller och uppföljning

Kontroller av barnets pacemaker är ungefär lika som för en vuxen patient. Frekvenser är högre dvs. barnet skall ha snabbare puls annars är programmen mycket lika varandra. Barnen är betydligt rörligare än vuxna och pacemakerfickan bör kontrolleras då och då av föräldrarna. Skavsår på dosfickan kan ge upphov till lokala infektioner. Finns sår vid dosfickan kontakta sjukhuset.

Diagnostiken med pulsfrekvensen måste också analyseras extra noga, då barnet kanske inte förstår att berätta om dålig kondition, som kan vara orsakad av för lågt programmerade parametrar.

Pacemakerbarn kan leva och utvecklas precis som andra barn, om inte något annat hjärtfel begränsar den fysiska aktiviteten. Barnets hjärtläkare ger naturligtvis information om detta och lämpliga aktiviteter.

Barnet växer och det skall finnas tillräckligt med elektrodkabel kring hjärtat eller inuti förmak och kammare. Detta kontrolleras då och då med röntgen, där elektroderna tydligt framträder på bilderna. Börjar en elektrod bli sträckt, får man överväga att öppna såret vid pacemakerfickan och mata ner mer elektrod.

Många operationer

Läkare, som implanterar pacemakrar på barn vet, att dessa patienter kommer att genomgå många pacemakeroperationer under sin livstid. Får ett barn en pacemaker vid ett års ålder, räknar man med att elektroderna kommer att bytas minst 10 gånger och pacemakerdosan kommer att bytas cirka 10-15 gånger. Elektroderna slits och batterierna laddas ur. I gengäld är dessa operationer relativt små och i vuxen ålder görs de i lokalbedövning. Barnen däremot opereras alltid i narkos.

För att reducera antalet operationer är en god framförhållning viktig.