Webbsidan pacemaker-info.se har stängt användarregistreringen. Det går inte heller att skriva i forumet. Anledningen till detta är helt enkelt att det finns någon medicinkunnig person som kan ansvara så att felaktig och ev. farlig information sprids. Inte heller vill vi göra besökarna besvikna då de inte får svar på sina frågor. Har ni frågor får vi hänvisa er till Vårdguidens funktion Ställ en anonym fråga: www.1177.se/Stall-en-anonym-fraga/ och Vårdguidens faktasida om Att få en pacemaker. Sista vill vi slå ett slag för Facebooks gruppsidor. Det finns bland annat Facebookgrupperna Pacemaker Support Group och Pacemaker and ICD Support Group. Båda är engelskspråkiga.

Vilsen i känslolandet...

31 svar [Senaste inlägg]
Kajsa
Kajsas bild
Offline
Joined: 2009-02-09

För tre veckor sedan blev jag inlagd akut pga att man av en slump hade hittat ett hjärtfel när jag var på vårdcentralen (för att få remiss till ultraljud på hjärtat då min pappa har ärftligt hjärtfel, och jag frågade i förbifarten om hjärtklappning jag haft i ett par veckor och man gjorde ett ekg på vårdcentralen, vilket inte såg så bra ut). Jag fick ultraljudsundersökningen omgående. För 5 dagar sedan fick jag en pacemaker. Jag har hela tiden varit positiv till pacemaker och inte känt någon oro eller nervositet inför allt detta nya. Min läkare berättade för mig att det är väldigt ovanligt att vara så ung (jag fyllde 21 dagen då jag lades in) med detta fel, som sammanfattningsvis är att mitt hjärta står still och sedan slår det för fort, signalerna fungerar helt enkelt inte.
Det uppstod komplikationer under operationen, bl.a. tog inte bedövningen ordentligt så jag kände när de började skära, de hittade inte venen de skulle ha och stoppade in elektroderna i ett väldigt smalt kärl som sedan rörde sig när de förde in elektroderna, vilket medförde en fruktansvärd smärta i bröstkorgen som de inte kunde göra något åt, detta upprepades en gång till eftersom läkaren inte var nöjd med placeringen av elektroderna i hjärtat, mycket mer obehagligheter hände också. Till slut fick de näst intill söva mig (de kunde inte söva mig helt då jag fått så mycket lugnande och bedövning att det kunde bli farligt sa de). Jag fick stanna 5 dagar på sjukhuset.
Detta är dock inte det värsta enligt mig. Det var när de testade pacemakern, de ställde in en puls och sa att jag skulle känna av den. Det var jättejobbigt. Man kan styra mitt hjärta. Jag känner mig inte längre som en hel människa och har varit jätteledsen ända sen testen. Tanken och kroppen är det sista man kan styra över, men jag kan inte styra över min kropp, inte som innan.
Genom en dator kan man styra mig, som om jag vore en maskin och jag tycker det är hemskt. Det är så mycket tankar som kommer upp; jag vill inte ha livsuppehållande maskiner, men jag har pacemaker...och är inte det lite samma sak?
Jag vet varken ut eller in, och vill gärna ha lite åsikter, lite hjälp till hur jag ska bearbeta detta? Allt har hänt så fort...