Mår dåligt psykiskt

1 reply [Senaste inlägg]
Lena
Offline
Joined: 2009-11-06

Är 50+ och fick min ICD 2008 efter ett dramatiskt hjärtstopp/kammarrusning. Fick en rusning till på väg mot akuten, min man körde mig och ingen av oss hade en aning om vad det rörde sig om. Fick en rusning till och svimmade när jag anmälde mig på akuten. Vaknade sen upp och hade gått från fullt frisk till dödssjuk. Hade vänstersidigt skänkelblock, akut hjärtsvikt, förstorat hjärta och hjärtmuskel, hade 25% av hjärtkapaciteten kvar. Alla sa att jag skulle bli sååå pigg efter ICD op ! Men jag var ju pigg tills den dagen... Men med mediciner också kom jag på fötter igen, fysiskt. Psykiskt var det värre, vågade inte vara ensam, inte somna(ifall jag inte skulle vakna igen) osv. Får fortfarande ångest ibland.
Men alla här verkar så säkra och kaxiga, och tränar mycket. Visst, jag vandrar gärna, både i fjällen och på hemmaplan, men det är lugnare aktiviteter nu än förut. Jobbar gör jag också.
Men är det bara jag som mår dåligt ? En gnagande rädsla som alltid finns där.

Frankodahullo
Frankodahullos bild
Offline
Joined: 2015-12-20
Psykiskt illamående!

Hej Lena mfl!
Jag heter Frank och är 59 år! Jag fick min första pacemaker år 2005 där ett sk AV- block 3 var grunden! Drygt två år senare drabbades jag av ett ventrikelflimmer, en hjärtrusning och "dog" ca en minut i hemmet på badrumsgolvet! På sjukhuset fick jag sedan en pacemaker med inbyggd ICD! Under åren därefter fram till nu har jag bytt pm två ggr och gjort minst två reoperationer och en sk sårrevision! I dec 2010 blev det kortslutning i en av elektroderna och iCDn indikerade precis som jag hade kraftig arytmi! Jag blev vid tillfallet aldrig medvetslös utan förblev vaken vid alla "smällar"! Då var jag verkligen övertygad om att " min sista stund var inne". Nu blev det inte så, ambulans kom snabbt till platsen. Vid ventrikelflimret i hemmet 2007 gjorde min fru den första insatsen genom HLR!
Under flera år hade jag sedan exakt samma tankar som du; vågar jag gå ut i skogen själv?, vågar jag somna?, kan jag lita på pacemakerutrustningen?, vågar jag resa utomlands?, Såna här frågor snurrade under 2-3 år i mitt huvud ända fram till början av 2011 då jag en dag satte mig ned i lugn och ro och konstaterade att jag helt enkelt inte ORKADE var orolig och rädd längre!
Min rädsla byggde ju faktiskt på all den otur jag haft! Samtidigt kom jag ju fram till att jag haft otroligt mkt "tur i oturen" också!
I augusti 2014 fick jag en infektion i dosfickan och på mitt eget önskemål gjordes då en sårrevision istf att ta ut den bef pacemakern och sätta in en ny! Nu i okt 2015 fick jag en ny infektion och då fann man för gott att sätta in en ny dosa på höger sida!
Nu hoppas och tror jag att allt ska fungera denna gång! Frank / obotlig optimist