Webbsidan pacemaker-info.se har stängt användarregistreringen. Det går inte heller att skriva i forumet. Anledningen till detta är helt enkelt att det finns någon medicinkunnig person som kan ansvara så att felaktig och ev. farlig information sprids. Inte heller vill vi göra besökarna besvikna då de inte får svar på sina frågor. Har ni frågor får vi hänvisa er till Vårdguidens funktion Ställ en anonym fråga: www.1177.se/Stall-en-anonym-fraga/ och Vårdguidens faktasida om Att få en pacemaker. Sista vill vi slå ett slag för Facebooks gruppsidor. Det finns bland annat Facebookgrupperna Pacemaker Support Group och Pacemaker and ICD Support Group. Båda är engelskspråkiga.

Förmaksflimmer vid "ung" ålder - hård puls, yrsel - tränar mycket

31 svar [Senaste inlägg]
Henke1975
Offline
Joined: 2010-06-13

Hej!
Jag är helt ny på detta forum men är bekymrad över mitt hjärta och har varit så sedan 21/9 -08 då jag hade mitt första förmaksflimmer.

Jag tränar väldigt mycket, löpträning 3 dagar i veckan, styrketräning (tungt och hårt) två dagar i veckan samt går en mil nästan varje dag. Mina "hjärtproblem" har varken blivit sämre eller bättre, dock har jag börjat känna mig diffust yr och har fått lägre puls.

Jag är 35 år gammal och arbetar oregelbundna tider. Jag är pappa till två små flickor, 2 och 4 år gamla samt att vi precis gått igenom 3 års "hell" pga massiva skador i vårt nyinköpta hus.

I september -08 fick jag alltså mitt första förmaksflimmer vilket till en början var som ett dödsbud för mig. Jag blev otroligt nojig och livrädd för att få ett nytt flimmer. Jag vägde på den tiden 115 kg och är 190 cm. Jag åt mycket skräpmat och drack en hel del läsk. Jag led mycket månaderna efter då jag inte visste vad som var fel på mitt hjärta. Jag fick tid för ultraljud på hjärtat vilket visade ett fint och helt normalt hjärta (enligt läkaren).

Månaderna gick och i februari -09 fick jag en rejäl lunginflammation som jag gick hemma med i ca 9 dagar, med 40 graders feber. Jag blev inskriven på infektionskliniken i Lund med antibiotika på dropp. Första natten hostade jag och fick ett nytt flimmer. Jag har sedan dess varit mer eller mindre knäckt, och tar min puls stup i kvarten och får panik så fort jag känner hjärtslagen eller får för mig att de slår oregelbundet. Det har tagit över mitt liv helt känns det som. Jag var sjukskriven i 3 månader från jobbet efter lunginflammationen.

Jag tränar nuförtiden väldigt mycket, som står ovan, något som jag har mått mycket bra av. Dock har jag senaste tiden känt mig extremt trött. Blir sovtrött redan 17.00 på kvällarna, så pass att jag får anstränga mig för att hålla ögonen öppna. Jag har senaste veckorna också känt mig diffust yr. Dvs det snurrar inte, utan jag känner mig bara "lätt" i huvudet. Min vilopuls när jag vaknar på morgonen är ca 48, jämfört med 60 för 3-4 månader sedan. Jag har mha träningen gått ner från 115 kg till ca 102 kg. Den här träningsmängden är något jag har gjort de senaste 6 månaderna, dvs efter mina flimmer. Som ung elitidrottade jag med tennis och tränade ca 15 timmar i veckan. Har även styrketränat mycket förr men la tvärt av med all träning -04 när jag träffade min nuvarande fru. Jag snusade väldigt mycket innan mitt flimmer -08, minst en dosa per dag men jag slutade tvärt med snusningen. Jag dricker sällan alkohol och dricker inte kaffe.

Tilläggas ska att båda mina förmaksflimmer gick tillbaka mha betablockerare och jag behövde inte elkonverteras de gångerna (ta i trä!!).

Det jag undrar nu är vad det är med mig. Jag känner dagligen mina hjärtslag. Jag kan ibland känna hjärtslagen i nacken, huvudet, magen, ryggen och kan räkna mina hjärtslag utan att behöva ta pulsen. Ligger jag på rygg rör sig tröjan/bröstet något vid varje hjärtslag, dvs det slår hårt. Till tider kan jag känna att det "fladdrar" i antingen hjärtat eller lungorna. Det känns som om det är ett "miniflimmer" och tar jag pulsen när det inträffar så försvinner pulsen liksom en nån sekund för att sedan återkomma med ett hårt slag. Det känns även som om jag tappar andan kort när miniflimret är igång.

Jag är livrädd nu då jag inte vet om mitt hjärta är riktigt dåligt eftersom det flimrar då och då samt slår så hårt. När jag ligger ned på rygg får jag känslan att det är svårare att andas ut, det känns liksom som om något sitter runt solarplexus och "tar emot"/hindrar utandningen. I samband med denna känslan kan jag ibland själv framkalla flimmer genom att tvinga utandningen och hålla andan lite i det läget. Dessa miniflimmer går dock över av sig själv efter nån sek.

Tilläggas ska att jag har de flesta symptom på stress, bla förmaksflimmer, håravfall i skäggväxten, håravfall i huvudhåren, panikångest (till tider) samt att jag kippar(drar djupa hastiga andetag) efter andan trots att jag syresätter 100% för stunden. Jag får också för mig att det liksom är en diffus brännande känsla i bröstet och så har jag haft det i flera månader. Kan vara så att den brännande känslan i själva verket bara är en typ av ångestkänsla/förväntansångest som sitter i bröstet. Det hugger även ganska ofta i hjärttrakten, vilket också kan vara stressrelaterat har jag läst.

Vid hård träning går pulsen upp i ca 120-130 slag/minut vilket jag tror är ganska normalt. Har jag tex sprungit intervaller i 6 km kan pulsen vara uppe mot 170 slag per minut, men vid styrketräning ca 120-130 slag/minut.

Följande tester har gjorts på kardiologen i Lund:
-08 - ultraljud av hjärtat
-09 - arbetsprov, långtidsEKG, lung/hjärtröntgen

(samtliga tester var normala och läkaren på Kardiologen kunde endast sammanfatta det hela med att det var stressrelaterat.

Min fråga är alltså varför jag känner som jag gör? Vad är det för miniflimmer jag får då och då? Varför känns det som om något tar emot när jag ligger på rygg och ska andas ut, och hur kommer det sig att detta kan ge flimmerkänslan? Den diffusa yrselkänslan, kan den bero på att hjärtat blivit dåligt sen alla tester för ett år sedan? Kan hjärtat ha sett fint ut på ultraljudet -08 men nu 2010 blivit dåligt?

Jag ber om ursäkt för ett extremt långt inlägg, men jag känner att livet passerar med mig som åskådare där jag mest är koncentrerad på mitt hjärta istället för att njuta av mitt liv som egentligen är superbra. Mitt humör blir också sämre när jag märker av hjärtat, förmodligen sämre humör för att jag blir livrädd.

Slutligen undrar jag varför man inte kallar mig på någon form av återbesök. Det hade hjälpt mig rent psykiskt att få testas en gång till efter 1 år. Med tanke på att jag tydligen är ovanligt ung för att ha fått två förmaksflimmer.

I ett annat ämne skrev du "Anteckna dina iakttagelser och planera ett läkarbesök helst till en hjärtläkare (kardiolog)." - Kan jag göra detta? Jag skulle nämligen gärna göra om arbetsprovet och långtidsEKGn. Tyvärr tränade jag ingenting under mitt långtidsEKG. Jag trodde att jag var tvungen att gå via vårdcentralen?

Mvh,

Henrik