Nyheter från forskning.se

Prenumerera på innehåll
vi finns där du är
Uppdaterad: 54 min 44 sek gammalt

Ändrade metoder kan minska sjukdomsrisk för hjärtopererade barn

tis, 2018-02-20 07:35

– Dels bör man vara uppmärksam på de ökade riskerna hos patienterna, och dels behöver man om möjligt undvika att ta bort thymus, säger Olov Ekwall, professor i pediatrisk immunologi vid Sahlgrenska akademin.

Thymus, även kallad brässen, sitter högt upp i bröstkorgen och är en körtel med viktiga funktioner för utvecklingen av immunsystemet. I den aktuella studien har forskarna identifierat individer i Sverige som under perioden 1997-2009 fick thymus bortopererad före fem års ålder i samband med operation av medfödda hjärtfel.

De 5664 personer som identifierades jämfördes med två kontrollgrupper. Den ena kontrollgruppen bestod av 2276 personer som också hjärtopererats som barn men fått behålla thymus. I den andra gruppen ingick cirka 56 000 köns- och åldersmatchade personer som inte hjärtopererats.

Många infektioner
Det som satt tydligast spår i sjukvårdsregistren, är att de som saknar thymus har en överrepresentation av autoimmuna sjukdomar, då immunsystemet angriper den egna vävnaden; diabetes typ 1, sköldkörtelsjukdom, reumatisk sjukdom och glutenintolerans.

Sköldkörtelsjukdom är vanligare än i båda kontrollgrupperna, diabetes typ 1 är vanligare än i gruppen hjärtopererade med thymus i behåll, och reumatiska sjukdomar och glutenintolerans är vanligare än hos icke opererade.

Studien påvisar även ökad förekomst av tumörsjukdomar jämfört med icke opererade, men där är riskerna fortsatt mycket små.

På området infektioner är fallen desto fler. Både virus- och bakterieinfektioner är vanligare hos personer utan thymus än i båda kontrollgrupperna. I relation till icke opererade är även svampinfektioner vanligare. Många infektioner kan dessutom gå under radarn.

– Här har vi sannolikt en underrapportering eftersom registren har dålig eller ingen täckning i primärvården. Patienterna har inte bara behövt vård utan till och med sjukhusbaserad vård, som inneliggande eller i öppenvård på sjukhus, konstaterar Olov Ekwall.

Ändrade operationsmetoder
Varje år får 200-250 barn i Sveriges thymus borttagen vid kirurgi till följd av medfött hjärtfel. Olov Ekwall betonar vikten av vaksamhet över gruppen, där bara ett fåtal ännu passerat 40 års ålder, samt att det finns ett behov av att utveckla operationsmetoder där thymus sparas.

– I en del fall kan man dela thymus på mitten eller hålla den åt sidan under operationen. I andra fall är man tvungen att ta bort thymus, men man kan då undvika att ta bort hela körteln.

Artikel om studien:
Long term clinical effects of early thymectomy: associations with autoimmune diseases, cancer, infections and atopic diseases The Journal of Allergy and Clinical Immunology.

Kategorier: Nyheter

Vårdsamordnare ger snabbare återhämtning vid depression

mån, 2018-02-19 14:41

– Psykisk ohälsa är en stor utmaning för primärvården. För dem som drabbas är det särskilt viktigt med kontinuitet, och det fungerar dåligt idag. En patient kan, efter det första läkarbesöket, få vänta i månader på att få träffa en psykolog eller terapeut. Under väntetiden har vårdcentralen inte alltid regelbunden kontakt med patienten. Att stå på väntelista är ingen bra vård, det är snarare icke-vård, säger Cecilia Björkelund, seniorprofessor i allmänmedicin vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.

Följer individer under sjukdomsförloppet
Projektet går ut på att undersöka hur särskilda vårdsamordnare för personer som söker för depression, ångest och stressrelaterad ohälsa kan fungera på vårdcentralen. Samordnaren är oftast en distriktssköterska som använder en del av sin tjänst för att följa individen under hela sjukdomsförloppet. Efter ett första fysiskt möte håller vårdsamordnaren kontakten med patienten genom telefonsamtal en gång i veckan. I uppgiften ingår att ta reda på hur patienten mår, göra upp en vårdplan tillsammans med patienten samt, om det behövs, planera in extra besök hos läkare eller terapeut.

– Det handlar framför allt om att stötta och att visa att vårdgivaren bryr sig, men också om att använda primärvårdens resurser mer effektivt. Det blir dessutom ett stöd för läkarna, när de vet att någon håller koll på hur patienten har det, säger Cecilia Björkelund.

Mild till medelsvår depression
Den vetenskapliga studien, vars resultat nu publiceras i tidskriften BMC Family Practice, är den första studien i Sverige som visar att en vårdsamordnarfunktion på vårdcentralen kan ge ökad kvalitet i vården i form av hög tillgänglighet och hög kontinuitet för patienter med depression.

Studien omfattar nästan 400 patienter med mild till medelsvår depression. De patienter som hade kontakt med vårdsamordnare tillfrisknade snabbare, och dessutom blev fler friska i denna grupp. De återgick också till arbetet signifikant tidigare än gruppen patienter som fick den vanliga vården.

– På de vårdcentraler som infört vårdsamordnare är både läkarna och vårdcentralchefer nöjda, och det är också patienterna. Även bland de patienter som inte hade tillgång till en vårdsamordnare tillfrisknade de flesta och de var också förhållandevis nöjda med vården, men för de patienter som fick vårdsamordnarkontakt under hela sjukdomsförloppet innebar detta tidigare återgång till arbete och ännu snabbare tillfrisknande, säger Cecilia Björkelund.

I studien jämfördes elva vårdcentraler som infört vårdsamordnarfunktion, med tolv andra vårdcentraler, där man erbjöd den vård som vanligen ges till patienter med depression inom primärvården idag. Nitton vårdcentraler i Västra Götalandsregionen har deltagit i projektet, och dessutom fyra i region Dalarna, som var första delen av en metodutveckling av primärvårdens organisation för psykisk ohälsa. Primärvården i Västra Götaland har fortsatt att utveckla denna funktion och den har nu införts på cirka hundra vårdcentraler, vilket är hälften av regionens alla vårdcentraler.

Studien är utförd i nära samverkan mellan enheten för allmänmedicin vid Göteborgs universitet och Västra Götalandsregionens primärvård. Finansieringen har skett av Västra Götalandsregionens hälso- och sjukvårdsstyrelse.

Artikel:
Resultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften BMC Family Practice.

Kontakt:
Cecilia Björkelund

Kategorier: Nyheter

Låg stresstolerans leder ofta till rökning

mån, 2018-02-19 09:00

Forskning från Region Örebro län visar ett tydligt samband mellan psykisk stress, stresstolerans och risken att drabbas av cancer.

Forskningsresultaten skulle kunna förklara de samband man också såg mellan låg stresstolerans och risken att drabbas av lung- och levercancer senare i livet. Stresstolerans är ett psykologiskt begrepp som innefattar både personlighetsdrag och förmågor som handlar om stresshantering. Forskare Beatrice Kennedy använde sig av information om stresstolerans som samlats in i samband med mönstring och kunde via länkningar till andra datakällor studera risken för rökning, alkohol, droganvändning och senare även cancer.

– Jag blev överraskad av det mycket tydliga sambandet mellan låg stresstolerans och rökning. Sambandet kvarstod även när vi tog hänsyn både till föräldrars utbildningsnivå och socioekonomi samt studiedeltagarnas egen utbildningsnivå och socioekonomi, säger Beatrice Kennedy, läkare på Klinisk epidemiologi och biostatistik på Universitetssjukhuset Örebro och tidigare doktorand på Institutionen för medicinska vetenskaper på Örebro universitet.

Arbeta förebyggande med stressrelaterad ohälsa
Att ta hänsyn till personers olika stresstolerans kan vara en pusselbit i utformandet av förebyggande åtgärder för att minska på både stressrelaterad ohälsa och kroppslig sjukdom som beror på alkohol- och tobaksanvändande.

– Resultaten i min forskning kan peka på att låg stresstolerans innebär en ökad risk för att ha ett riskbruk av alkohol och vara dagligrökare. En förklaringsmodell är att dessa vanebildande substanser kan fungera som självmedicinering, säger Beatrice Kennedy.

Förlust av nära anhörig i barndomen påverkar hälsan som vuxen
En annan frågeställning som avhandlingen försöker besvara är om förlust av en nära anhörig i barndomen kan påverka utvecklingen av stresstolerans och på längre sikt även öka risken att drabbas av cancer.

– Min forskning visar att de långsiktiga konsekvenserna av att förlora en nära anhörig i barndomen innefattar lägre stresstolerans, såväl som en liten ökad risk av drabbas av vissa cancerformer. I Sverige förlorar vart tjugonde barn ett syskon eller en förälder före sin 18-årsdag. Vår förhoppning är att genom psykologiska och sociala interventioner kunna minska riskerna för dessa barn, avslutar Beatrice Kennedy.

Stresstolerans kan beskrivas som förmågan att kunna hantera stressfyllda situationer i livet. Oavsett om det handlar om konflikter med vänner eller på en arbetsplats eller om mer traumatiska händelser såsom förlust av nära anhörig eller separationer.

Alla fyra studier i avhandlingen bygger på registerdata från svenska befolknings-, mönstrings-och hälsoregister.

Kontakt:
Beatrice Kennedy, Läkare, Klinisk epidemiologi och biostatistik, Universitetssjukhuset Örebro, Region Örebro län, 0709 – 42 93 15

Kategorier: Nyheter

Mikroalg berikar mat

mån, 2018-02-19 08:30

– Algen Dunaliella salina innehåller antioxidanter, stärkelse och proteiner som vi kan använda som kosttillskott eller i mat. Proteiner från algerna kan användas för att berika och ge fin struktur och färg till glutenfritt bröd. Antioxidanterna som utvinns ur algen kan tillsättas till exempel till en smoothie, eller yoghurt, som på köpet får en aptitlig gulaktig färg, säger Karin Persson, forskare på RISE.

RISE har medverkat i ett internationellt 4-årigt projekt för att utveckla nya användningsområden och att utvinna högvärdiga produkter ur mikroalgen Dunaliella salina. Projektet, D-Factory, stöttas med 10 miljoner euro från ”Knowledge-Based Bio-Economy” inom EU:s sjunde ramprogram för utveckling inom forskning och teknik.

Utmaningen är att odla algen under kontrollerade former är flera. Dels ska höga halter av önskad uppdelning bildas och dels ska man lyckas skörda biomassan och utvinna det önskade materialet till en så låg kostnad som möjligt. I projektet har forskarna lyckat med att visa att extrakt av mikroalgen Dunaliella salina kan användas som förnybar källa till bland annat hälsoprodukter, mat och foder.

– Nästa steg är att hitta samarbeten med livsmedelsindustrin för att använda upptäckterna och utveckla nya livsmedelsprodukter, säger Karin Persson, på RISE.

Dunaliella salina
Odlas i dagsläget kommersiellt för dess höga innehåll av Betakaroten.
Är kända för sin förmåga att förvandla koldioxid och solljus till kemisk energi.
Kan odlas på mark eller i vatten som inte i övrigt är lämplig för livsmedelsproduktion, och är därför en attraktiv förnyelsebar resurs.

Kontakt:
Karin Persson, 010-516 60 72, karin.persson@ri.se

Kategorier: Nyheter

Nyfödda med låg vikt behöver järntillskott

mån, 2018-02-19 08:15

– Resultaten var förvånande. Att underviktiga barn som tidigt fick järntillskott hade lägre blodtryck i skolåldern är aldrig tidigare visat. Vi kan ha identifierat ett sätt att delvis skydda mot senare hjärtkärlsjukdomar även om mer forskning behövs, säger Josefin Starnberg, doktorand vid Institutionen för klinisk vetenskap vid Umeå universitet.

I studien ingick 285 barn som fötts med vad som klassas som marginellt låg födelsevikt, två till två och ett halvt kilo, samt en kontrollgrupp om 95 barn med normal födelsevikt. Data för vikt, längd, kroppssammansättning, blodtryck, samt blodprover för blodsocker, insulin och blodfetter samlades in. Dessutom testades barnens IQ, och olika förmågor. Marginellt lågviktiga står för en klar majoritet av alla barn födda med låg födelsevikt, men de prioriteras sällan i studier.

Lättviktare kan drabbas av hjärt-kärlsjukdomar
Hur barns hjärna och neurologiska utveckling påverkas av en marginellt låg födelsevikt har till stor del varit okänt. Troligen föds underviktiga barn med en omogen hjärna, som tvingas utvecklas och mogna under andra omständigheter än hos ett fullgånget barn född med normal födelsevikt. Umeå-studien visar att barn födda med bara lite för låg födelsevikt har mer kognitiva svårigheter, så som lägre verbalt IQ och sämre förmåga till uppmärksamhet och koordination jämfört med barn födda med normal födelsevikt.

– Följderna av de sämre testresultaten kan bli mer skolsvårigheter och beteendeproblem än hos barn födda med normal födelsevikt. Det är viktigt att både vi inom sjukvården och inom skolans värld är medvetna om detta, för att i tid fånga upp dem som kan behöva extra stöd, säger Josefin Starnberg.

Tidigare studier har visat att barn födda med låg födelsevikt har en ökad risk att senare i livet drabbas av övervikt, högt blodtryck, höga blodfetter och insulinresistens, vilka alla ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar. Man har förklarat detta genom så kallad tidig programmering, vilket innebär att fostret programmeras och anpassar sig enligt den omgivande miljön i livmodern, något som senare kan bli ofördelaktigt om miljön efter födseln ser annorlunda ut.

Tillskott av järn skyddar länge
Umeåstudien visar tvärtom att barn som föds som marginellt underviktiga snarare har en ökad risk för fortsatt undervikt som sjuåringar. Men samtidigt hittade man även tidiga tecken på rubbad insulin- och blodsockerbalans, ett välkänt tecken på ökad risk för att senare utveckla diabetes och hjärt-kärlsjukdom. För att förstå konsekvenserna av detta behövs uppföljande studier upp till vuxen ålder.

Ett särskilt uppmärksammat fynd i studien var att de barn som tidigt i livet fått järntillskott hade lägre blodtryck, vilket är ett tidigare okänt samband. Förutom att föreslå en bakomliggande mekanism till tidig programmering av blodtryck, ger resultaten oss också en möjlighet till att med enkla medel skydda barn med låg födelsevikt från framtida hjärtkärlsjukdom

Josefine Starnberg är bosatt i Gävle och arbetar som AT-läkare vid Gävle sjukhus.

Avhandling:
Neurologisk utveckling och kardiovaskulär risk hos 7-åriga barn födda med marginellt låg födelsevikt. (Engelsk titel: Neurodevelopment and cardiovascular risk in 7-year old children born with marginally low birth weight)

Kontakt:
Josefine Starnberg, josefine.starnberg@umu.se, 076-822 40 62

Kategorier: Nyheter

Sköldkörtelns funktion förbisedd vid bröstcancer

tors, 2018-02-15 17:41

Sköldkörteln, lokaliserad i halsen strax under struphuvudet, utövar inflytande på alla celltyper i kroppen.

– Sköldkörtelns roll vid bröstcancer är intressant och komplex. Den påverkar celler både i bröstcancertumörer och i immunförsvarets som ska skydda oss, säger Jasmine Brandt, läkare och doktor i medicinsk vetenskap vid Lunds universitet.

– Tidigare studier har visat att sköldkörtelhormoner och det kvinnliga könshormonet östrogen har likheter i regleringen av bröstcellers funktion. Och det är redan belagt att det finns en tydlig koppling mellan östrogennivåer och bröstcancer.

Annat perspektiv än i tidigare forskning
I sitt avhandlingsarbete har hon undersökt betydelsen av några av de sköldkörtelhormoner som används mest vid kliniska undersökningar av sköldkörtelns funktion. I undersökningen har även en antikropp ingått.

En kombination av höga halter av sköldkörtelhormonet tyroxin samt låga nivåer av TPO-antikroppar kunde kopplas till en ökad risk att utveckla bröstcancer. Det var framför allt risken för mindre aggressiva tumörtyper som ökade. Jasmine Brandt undersökte därefter huruvida prognos och överlevnad kunde kopplas till de undersökta hormonerna.

– För en gynnsam prognos var det framför allt viktigt att nivåerna av tyroxin inte var för låga. TPO-antikroppspositivitet var också relaterad till en bättre chans att överleva bröstcancer, berättar Jasmine Brandt.

I den aktuella forskningen identifierades även fem genetiska markörer för tyroxin och TPO-antikroppar som kan knytas till bröstcancerrisk.

Syntetiska hormoner intressant uppslag
Studierna är av observationstyp och hon menar att det fortfarande återstår mycket forskning kring sambanden mellan sköldkörtelns funktion och bröstcancer. Underlaget till studierna kommer från Malmö Kost Cancer, en större medicinsk befolkningsundersökning där drygt 17 000 kvinnor i Malmö deltog mellan 1991 och 1996.

– Tidigare forskning har framför allt uppmärksammat sambanden först när patienterna redan diagnosticerats med bröstcancer. I min forskning har vi tvärtom utgått från friska kvinnor och sett vilken roll sköldkörtelhormonerna haft vid utveckling av bröstcancer, förklarar hon.

Jasmine Brandt ser positivt på fortsatt forskning och möjligheterna att ny kunskap om sköldkörtelhormonerna kan bidra till framtida diagnosmetoder och behandlingar. Bland annat anser hon det intressant att utreda ifall syntetiska sköldkörtelhormoner (t.ex. Levaxin) skulle kunna förbättra överlevnadsoddsen vid låga nivåer av tyroxin.

Avhandlingen:
Thyroid function and breast cancer – risk and clinical outcome in relation to thyroid hormones (free T3/T4), TSH, TPO-Antibodies and genetic variants

Kontakt:
Jasmine Brandt, läkare och doktor i medicinsk vetenskap vid Institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö, Lunds universitet, jasmine.brandt@med.lu.se

Kategorier: Nyheter

Framgångsrik NK-cellsbaserad immunterapi mot leukemi

tors, 2018-02-15 11:31

NK-celler är en speciell typ av vita blodkroppar som upptäcktes vid Karolinska Institutet på 1970-talet och som har en förmåga att känna igen och döda cancerceller. Under de senaste åren har mycket kunskap genererats kring cellernas biologi och deras förmåga att känna igen tumörceller.

Även forskningen inom immunterapi, där immunförsvaret aktiveras för att bekämpa cancerceller, har tagit stora steg framåt. NK-cellernas potential som immunterapi har dock inte fullt ut studerats.

Inga allvarliga biverkningar
Nu har forskare vid Karolinska Institutet testat en NK-cellsbaserad immunterapi på 16 patienter med behandlingsresistent leukemi av typerna myelodysplastiskt syndrom (MDS), akut myeloisk leukemi (AML) eller övergångsfaser mellan MDS och AML. Patienterna behandlades med aktiverade NK-celler från besläktade givare.

Sex av patienterna uppvisade objektiva svar på behandlingen, vissa uppnådde till och med så kallad komplett remission och blev därmed symtomfria. Fem av dessa sex patienter blev tillräckligt friska för att kunna genomgå botande stamcellstransplantation, något som inte var möjligt före NK-cellsbehandlingen. Tre av dem har nu överlevt mer än tre år, varav en patient mer än fem år. NK-cellsinfusionerna gav inga allvarliga biverkningar.

Öppnar upp för nya studier
– Vår studie visar att patienter med MDS, AML och MDS/AML kan behandlas med NK-cellsbaserad immunterapi och att terapin kan ge mycket bra resultat, säger professor Hans-Gustaf Ljunggren vid institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet som tillsammans med professor Karl-Johan Malmberg vid samma institution tagit initiativ till och ansvarat för studien.

– Resultaten öppnar nu upp för nya kliniska studier där potential finns för att åstadkomma ytterligare förbättringar i studieupplägg, inklusive framtagande av nästa generations NK-cellsbaserade immunterapi, säger Andreas Björklund, specialistläkare vid Karolinska universitetssjukhuset och forskare vid Karolinska Institutet som varit kliniskt ansvarig för de patienter som behandlats med den aktuella terapin.

Publikation:
Complete Remission with Reduction of High-risk Clones following Haploidentical NK Cell Therapy against MDS and AML. Andreas T. Björklund, Mattias Carlsten, Ebba Sohlberg, Lisa L. Liu, Trevor Clancy, Mohsen Karimi, Sarah Cooley, Jeffrey S. Miller, Monika Klimkowska, Marie Schaffer, Emma Watz, Kristina Wikström, Pontus Blomberg, Björn Engelbrekt Wahlin, Marzia Palma, Lotta Hansson, Per Ljungman, Eva Hellström-Lindberg, Hans-Gustaf Ljunggren, Karl-Johan Malmberg. Clinical Cancer Research

Kontakt:
Andreas Björklund, specialistläkare och forskare vid institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet, andreas.bjorklund@ki.se, 0708-112312
Hans-Gustaf Ljunggren, professor vid Institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet, hans-gustaf.ljunggren@ki.se, 070-533 46 99
Karl-Johan Malmberg, professor vid Oslo universitetssjukhus, Institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet, kalle.malmberg@ki.se, +47 453 90 926

Kategorier: Nyheter

Nya framsteg i medicinering av muskelsjukdom hos barn

tors, 2018-02-15 07:40

– Effekterna är övertygande, och det här stärker resultaten från den förra studien, säger Mar Tulinius, professor i pediatrik vid Sahlgrenska akademin, och överläkare på Drottnings Silvias barn- och ungdomssjukhus.

Även i den tidigare studien, publicerad i NEJM i november, var Mar Tulinius ansvarig för den svenska delen. Då gavs Spinraza vid den svåraste formen av spinal muskelatrofi, SMA typ 1, som drabbar barn före sex månaders åder.

Den här gången gäller det SMA typ 2, där insjuknandet sker när barnen lärt sig sitta själva men ännu inte börjat gå. Muskulaturen försvagas successivt, barnen kommer aldrig upp på benen, och i förlängningen krävs andningshjälp för att överleva.

Ökade rörelseförmågan
Två av tre barn i den aktuella studien fick Spinraza, ett av tre fick placebo. Och även den här gången visade det sig att läkemedlet med den aktiva substansen nusinersen, som delvis kompenserar för ett nedärvt genetiskt fel, förändrade barnens situation.

Deras förmåga att sitta rakt, lyfta händerna, förflytta sig genom att rulla runt med mera förbättrades med i genomsnitt fyra poäng på den skala som används för att mäta förändringar vid spinal muskelatrofi. Barnen i placebogruppen gick samtidigt tillbaka i snitt 1,9 poäng på skalan.

– Naturalförloppet är att barnen förlorar poäng på den här skalan. Även om det varierar inom gruppen är de aldrig destinerade till att bli bättre. Det faktum att styrka och rörelseförmåga ökade hos dem som fick läkemedlet är egentligen helt fantastiskt, säger Mar Tulinius.

Ökad risk om båda föräldrarna bär anlaget
Personer med spinal muskelatrofi saknar ett protein som krävs för att de motoriska nervcellerna i ryggmärgen ska fungera. Om båda föräldrarna är anlagsbärare är sannolikheten för att barnet ska få sjukdomen 25 procent.

Varje år insjuknar ett tiotal barn i Sverige i SMA. De två svåraste varianterna, typ 1 och 2, omfattas av en nyligen utfärdad rekommendation från NT-rådet vid Sveriges kommuner och landsting om att barnen under vissa förutsättningar och strikt kontroll kan erbjudas behandling med Spinraza.

– Ofta säger man nej, vi har inte råd, när det kommer till dyra särläkemedel. Men det här har så bra effekt att det inte går att bortse ifrån, säger Mar Tulinius.

Artikeln:
Nusinersen versus Sham Control in Later-Onset Spinal Muscular Atrophy

Kontakt:
Mar Tulinius, professor i pediatrik, Sahlgrenska akademin, mar.tulinius@gu.se

 

Kategorier: Nyheter

Små tumördödande molekyler kan bli ny cancerterapi

ons, 2018-02-14 21:00

Nu hoppas forskarna att den nya principen för cancerbehandling så småningom ska kunna utvecklas även för människor.

Vi människor behöver få i oss grundämnet selen för att må bra. Det seleninnehållande enzymet thioredoxinreduktas 1, TrxR1, stödjer olika cellers tillväxt och dess skydd mot skadliga former av syreradikaler, så kallad oxidativ stress.

Intag av selen har också länge diskuterats i samband med cancer, men resultaten har varit tvetydiga och sambanden mellan selenintag och cancerutveckling är mycket komplexa.

Cancerceller mer känsliga för oxidativ stress
Förhöjda nivåer av TrxR1 ses vid flera olika cancerformer och är kopplat till sämre prognos vid huvud-hals-, lung- och bröstcancer. Forskarna analyserade därför närmare 400 000 olika molekyler för att söka efter nya mer specifika hämmare av TrxR1 än vad som tidigare funnits tillgängligt.

De fann tre olika molekyler som stämde in på vad de sökte efter. Samma molekyler visade sig vid tester mycket riktigt också vara verksamma som cancermediciner. Över ett sextiotal olika former av cancerceller kunde behandlas med god effekt i laboratorieförsök. Normala celler var däremot mycket mindre känsliga för dessa molekyler.

– De goda effekterna mot cancer kan bero på att just cancerceller verkar vara mer känsliga än normala celler för oxidativ stress, vilket i sin tur skulle kunna utnyttjas för cancerterapi, säger professor Elias Arnér vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik på Karolinska Institutet som har lett studien.

Inga uppenbara biverkningar
Forskarna fann också snabba tumördödande effekter vid behandling av huvud-hals-cancer och bröstcancer i möss, utan uppenbara biverkningar. Ännu har de nya molekylerna inte provats i människa, men det är känt sedan tidigare att flera olika cancermediciner som redan idag används för behandling, bland annat cisplatin och melfalan, hämmar TrxR1.

Det har varit okänt om denna hämning av enzymet är viktig för läkemedlens effekt, men studien tyder på att så kan vara fallet. Forskarna vill nu vidareutveckla de nya hämmarna av TrxR1 för en ny form av cancerterapi.

– Jag hoppas på att ny behandling med god effekt mot ett flertal former av cancer, men med få biverkningar, ska kunna utvecklas. Det verkar fungera i musmodeller och vi hoppas därmed att denna princip för behandling ska kunna utvecklas för människor, även om det krävs många år av ytterligare forskning, säger Elias Arnér.

Studien har genomförts i samarbete med forskare vid National Institutes of Health (NIH), USA.

Publikation:
Irreversible inhibition of cytosolic thioredoxin reductase 1 as a mechanistic basis for anticancer therapy. William C Stafford, Xiaoxiao Peng, Maria Hägg Olofsson, Xiaonan Zhang, Diane K Luci, Li Lu, Qing Cheng, Lionel Trésaugues, Thomas S Dexheimer, Nathan P Coussens, Martin Augsten, Hanna-Stina Martinsson Ahlzén, Owe Orwar, Arne Östman, Sharon Stone-Elander, David J Maloney, Ajit Jadhav, Anton Simeonov, Stig Linder och Elias S.J. Arnér. Science Translational Medicine

Kontakt:
Elias Arnér, professor vid Institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, Karolinska Institutet, elias.arner@ki.se

Kategorier: Nyheter

Karta av hjärnans blodkärl kan ge nya ledtrådar till hjärnsjukdom

ons, 2018-02-14 20:00

Blodkärlssystemet i hjärnan är precis som på andra ställen i kroppen uppbyggt av artärer, vener och tunna mellanliggande kärl, kapillärer, genom vilka det huvudsakliga utbytet av syre, näring och avfallsprodukter sker.

Men hjärnans blodkärl skiljer sig från alla andra i ett viktigt avseende – den så kallade blod-hjärnbarriären – som strikt begränsar vilka substanser som kan passera blodkärlsväggen.

Blod-hjärnbarriären oumbärlig
Blod-hjärnbarriären skyddar hjärnan från potentiellt giftiga produkter och möjliggör selektiv passage av det som hjärnan behöver för sin uppbyggnad och funktion.

– Det framstår allt tydligare att en frisk blod-hjärnbarriär är en förutsättning för en fungerande hjärna och att dysfunktion i denna barriär är en del av många sjukdomar i hjärnan, säger Christer Betsholtz, professor vid Uppsala universitet och Karolinska Institutet, som lett studien.

– Uppbyggnaden av blod-hjärnbarriären har varit ofullständigt känd, därför behövs en detaljerad kartläggning av hjärnans blodkärl och deras barriärfunktioner.

Blodkärl bröts sönder i enstaka celler
Med en relativt ny teknik kallad encells-RNA-sekvensering har forskarna tagit fram en cellulär och molekylär karta av hjärnans blodkärl hos möss. Blodkärlen bröts isär i enstaka celler som sedan, en och en, kartlades avseende sitt genuttrycksmönster och jämfördes med varandra.

Den grundläggande celltypen liksom eventuella gradvisa specialiseringar kunde sedan fastställas för varje cell. Slutligen matchades den molekylära kartan mot den anatomiska verkligheten i vävnadsanalyser med hjälp av specifika markörer.

– För första gången har vi nu i detalj kunnat visa hur blod-hjärnbarriären skiljer sig åt mellan de olika typerna av blodkärl i hjärnan, säger Michael Vanlandewijck vid enheten för encellsanalys på Karolinska Institutets och AstraZenecas gemensamma centrum för kardiometabol forskning (ICMC).

Flera olika celltyper i barriären
Blod-hjärnbarriären har hittills ansetts vara uppbyggd av specialiserade endotelceller i blodkärlen. Den nya studien visar emellertid att flera andra celltyper sannolikt är inblandade i upprätthållandet av blod-hjärnbarriären, bland annat pericyter i kapillärväggen.

Dessutom kunde forskarna slå fast den molekylära identiteten hos ytterligare en celltyp i blodkärlsväggen, en slags bindvävscell som ligger i ett smalt utrymme strax utanför blodkärlen i hjärnan.

­­– Detta utrymme har föreslagits fungera som hjärnans lymfsystem så det blir nu oerhört intressant att studera dessa celler vidare med hjälp av de markörer som vi har hittat, säger Michael Vanlandewijck.

Genom kartläggningen kan en rad olika gener med känd eller förmodad funktion vid olika hjärnsjukdomar nu knytas till specifika celltyper i hjärnans blodkärl.

– Redan nu har vi resultat som pekar på att betydligt fler celltyper än vi tidigare anat är inblandade i neurovaskulära sjukdomar såsom alzheimer och hjärntumörer. Vi har nu möjlighet att gå vidare och studera detta systematiskt vid olika sjukdomstillstånd med samma typ av analyser som vi har använt här, säger Christer Betsholtz.

Studien har gjorts i samarbete mellan forskare vid Uppsala universitet, Karolinska Institutet samt i Frankrike, Finland, Schweiz, Japan och Kina.

Publikation:
A molecular atlas of cell types and zonation in the brain vasculature, Michael Vanlandewijck, Liqun He, Maarja Andaloussi Mäe, Johanna Andrae, Koji Ando, Francesca Del Gaudio, Khayrun Nahar, Thibaud Lebouvier, Bàrbara Laviña, Leonor Gouveia, Ying Sun, Elisabeth Raschperger, Markus Räsänen, Yvette Zarb, Naoki Mochizuki, Annika Keller, Urban Lendahl, Christer Betsholtz. Nature.

Kontakt:
Christer Betsholtz, professor, Institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet, Institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet. christer.betsholtz@ki.se
Michael Vanlandewijck, forskarassistent, Institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet, Institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet, michael.vanlandewijck@igp.uu.se

 

Kategorier: Nyheter

Bra betyg till datainsamling om prostatacancer

ons, 2018-02-14 16:16

– Överlag var datakvalitén hög i NPCR och den har förbättrats kontinuerligt sedan registret grundades, säger Katarina Tomic som är urolog vid Norrlands universitetssjukhus och doktorand vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap.

I sin avhandling har Katarina Tomic studerat datakvalitet i det Nationella prostatacancerregistret, NPCR, utifrån en rad vedertagna kvalitetsmått. För att studera om registrerade data är korrekta jämfördes NPCR med andra sjukvårdsregister och slumpvis utvalda patientjournaler undersöktes.

Dessutom undersöktes förändringar i täckningsgraden, det vill säga andelen fall som är registrerade i NPCR jämfört med Cancerregistret samt inrapporteringshastigheten.

Generaliserbar data
Som en ytterligare aspekt av datakvalitet undersöktes även karakteristika hos män med prostatacancer som inte registrerats i NPCR men väl i Cancerregistret. Dessa män skiljde sig inte nämnvärt från varandra avseende diagnostik, behandling och överlevnad.

På motsvarande sätt undersöktes män i NPCR för vilka riskkategorin hos prostatacancern var okänd, det vill säga inte kunde bedömas på grund av inkompletta data. Endast tre procent av män i NPCR hade okänd riskkategori. Män med okänd riskkategori hade högre samsjuklighet, speciellt blåscancer.

De hade lägre dödlighet i prostatacancer men liknande överlevnad jämfört med män med känd riskkategori. Dessa studier visar att NPCR är generaliserbart för alla män med prostatacancer i Sverige.

Socioekonomisk status gjorde skillnad
I ett delarbete studerades sambandet mellan socioekonomisk status och diagnostik, behandling och överlevnad i prostatacancer. Män med hög socioekonomisk status hade högre sannolikhet att diagnostiseras till följd av en hälsoundersökning. De hade även kortare väntetider till behandling, högre sannolikhet att få kurativ behandling vid mellan- och högriskcancer, och lägre dödlighet vid högriskcancer.

Dessa skillnader var starkast vid jämförelser av män med högst och lägst inkomst, men skillnaderna var statistiskt säkerställda även när högutbildade män jämfördes med lågutbildade, läs mer i artikeln Hög inkomst ger bättre vård.

– Orsakerna till dessa skillnader är okända. Ett sätt att minska skillnaderna är att följa det nationella vårdprogrammet för prostatacancer så att alla män med prostatacancer får god och jämlik vård, säger Katarina Tomic.

Vikten av register med hög datakvalitet

Prostatacancer är Sveriges vanligaste cancerform med ungefär 10 000 nya fall diagnostiserade varje år och 2 500 avlider årligen av sjukdomen. Sedan 1998 registreras alla nya fall av prostatacancer i Nationella prostatacancerregistret, NPCR. NPCR är ett kvalitetsregister som möjliggör detaljerade studier av diagnostik, behandling och uppföljning av män med prostatacancer i Sverige. Idag finns mer än 150 000 fall av prostatacancer registrerade och NPCR är en flitigt använd källa för forskning och utvärdering, exempelvis jämförelser av olika behandlingar och undersökningar av biverkningar. För att korrekta slutsatser ska kunna dras i sådana studier krävs att uppgifter i registret är tillförlitliga, det vill säga att registret håller hög datakvalitet.

Avhandlingen:
Datakvalitet i det svenska Nationella prostatacancerregistret. (NPCR). (Engelsk titel: Data quality in the National Prostate Cancer Register (NPCR) of Sweden).

Kontakt:
Katarina Tomic, katarina.tomic@umu.se, 070-309 41 62

Kategorier: Nyheter

Självprovtagning kan effektivisera screening för livmoderhalscancer

ons, 2018-02-14 12:17

Screeningen för livmoderhalscancer har under lång tid baserats på cellprovtagning för cytologi. Denna metod reducerade till en början antalet fall av livmoderhalscancer i Sverige till hälften men därefter har metoden haft svårt att uppnå ytterligare effekt.

Detta beror dels på metodens begränsade känslighet men även på att inte alla kvinnor går och tar ett cellprov hos barnmorskan.

I den nya studien har forskarna jämfört dagens screening baserat på cytologi och provtagning hos barnmorska, med att kvinnan själv tar ett prov (självprov) och skickar in det för analys av humant papillomvirus, HPV, som är orsaken till livmoderhalscancer.

Allvarliga cellförändringar registrerades
Studien baseras på 36 390 kvinnor i åldrarna 30–49 år som ingick i den organiserade cellprovtagningen i Uppsala mellan 2013 och 2015. Dessa delades upp i två grupper, och ena gruppen utförde självprovtagning för HPV-test medan den andra gruppen tog cellprov hos barnmorska för cytologisk analys.

Kvinnor som var HPV-positiva upprepade självprovtagningen efter 4 månader och de som var HPV-positiva i båda sina prov kallades till gynekologisk undersökning. Under 18 månaders uppföljning registrerades antalet kvinnor med allvarliga cellförändringar i vävnadsprov i de båda grupperna.

Resultaten visar att självprovtagning mottogs mycket positivt. Av de kvinnor som erbjöds självprovtagning valde 47 procent att delta, jämfört med 39 procent bland de som erbjöds ordinarie cellprovtagning.

Upptäckt risk fördubblades vid självprovtagning
Bland de kvinnor som själv tog sitt prov och skickade in för HPV-test hittades mer än dubbelt så många som i slutändan hade cellförändringar i vävnadsprovet än de som följde den ordinarie cellprovtagningen för cytologianalys.

Dessutom var handläggningstiden till diagnos kortare för de som gjorde självprovtagning.

Detta är den första randomiserade studien i världen som utförts för att jämföra dessa två sätt att förebygga livmoderhalscancer. Genom att använda självprovtagning följt av HPV-test skulle mer än dubbelt så många kvinnor kunna identifieras som riskerar att annars drabbas av livmoderhalscancer och erbjudas förebyggande behandling.

Screening baserad på självprovtagning gör det också möjligt att nå ut till kvinnor som valt att inte delta i cellprovtagningen och ta ett prov hos barnmorska.

Halverad kostnad
Beräkning av de hälsoekonomiska effekterna av att använda självprovtagning och HPV-testning visar att den totala kostnaden för screeningprogrammet för livmoderhalscancer skulle kunna halveras. Samtidigt skulle dubbelt så många kvinnor som riskerar att utveckla livmoderhalscancer kunna identifieras.

Få åtgärder inom hälso- och sjukvård kan på motsvarande sätt fördubbla effektiviteten och halvera kostnaden. Screening baserad på självprovtagning gör det också möjligt att nå ut till kvinnor som valt att inte delta i cellprovtagningen och ta ett prov hos barnmorska.

Kontakt:
Ulf Gyllensten, professor i medicinsk molekylärgenetik, Ulf.Gyllensten@igp.uu.se, 070-8993413

Artikel:
Randomised study shows that repeated self-sampling and HPV test has more than two-fold higher detection rate of women with CIN2+ histology than Pap smear cytology, Inger Gustavsson, Riina Aarnio, Malin Berggrund, Julia Hedlund-Lindberg, Ann-Sofi Strand, Karin Sanner, Ingrid Wikström, Stefan Enroth, Matts Olovsson & Ulf Gyllensten, British Journal of Cancer

Kategorier: Nyheter

Könsskillnader i livslängd ligger inte i X-kromosomen

ons, 2018-02-14 08:45

Skillnader i livslängd mellan könen är ett vanligt fenomen. Bland däggdjur, däribland människan, lever honorna i genomsnitt något längre än hannarna. För människan rör det sig globalt sett om en skillnad på 4,7 år till kvinnornas fördel, enligt WHO år 2015. Exakt varför det ligger till så för många djurarter vet man ännu inte, men det finns flera teorier. Nu har forskare vid Linköpings universitet tittat närmare på en av teorierna om genetikens roll för könsskillnader i livslängd.

En uppenbar genetisk skillnad mellan könen är att de har olika många könskromosomer och detta tar teorin om ”den oskyddade X-kromosomen” fasta på. Hos många djurarter, inklusive människan, har honor två X-kromosomer medan hannar har en X- och en Y-kromosom. Hos fåglar och en del fiskar, reptiler och insekter förekommer det att hannar har två kopior av samma könskromosom, och då är det oftast de som lever längst.

Det kön som har den dubbla kromosomvarianten XX, har också dubbel uppsättning av varje gen som finns på dessa kromosomer. Gendubbletterna är i princip likadana, men kan skilja sig lite åt. De fungerar som back-up för varandra, så om någon gen på X-kromosomen inte fungerar som den ska, så kan den andra gendubletten kompensera.

Ingen back-up
Men hos det könet som har två olika könskromosomer, XY, finns bara en kopia av de flesta gener på X-kromosomen och om något är fel med dem så finns ingen back-up. Enligt teorin om ”den oskyddade X-kromosomen” skulle denna mekanism bidra till kortare genomsnittlig livslängd hos hannar. Teorin har funnits länge, men relativt få studier har gjorts.

Forskarna bakom den nya studien tog bananflugor (Drosophila melanogaster) till hjälp för att testa teorins giltighet.

Doktorand Martin Brengdahl och hans kollegor använder bananflugan som modellorganism. Foto: Karin Söderlund Leifler / LiU

– Bananflugan är en bra modellorganism för att testa denna hypotes, eftersom honorna generellt lever längre och X-kromosomen utgör ungefär en femtedel av hela arvsmassan. Om teorin stämmer så borde effekterna synas hos bananflugan, säger Martin Brengdahl, doktorand vid Institutionen för fysik, kemi och biologi (IFM) vid LiU och en av huvudförfattarna till studien, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Evolution.

Testade honor utan back-up
Forskarna avlade fram bananflugor där honornas båda X-kromosomer är identiska, så att de inte längre fungerar som back-up för varandra. Flugorna i en annan grupp fick i stället två identiska kopior av en av kromosomerna som inte bestämmer könet, som kallas autosomala kromosomer.

– Vi såg ingen skillnad i livslängd hos honor som var inavlade för X-kromosomen jämfört med vanliga honor. Däremot hade inavel av en autosomal kromosom en negativ effekt och den effekten drabbade honor och hannar lika mycket, säger Martin Brengdahl.

Resultaten talar för att teorin om den oskyddade X-kromosomen inte kan förklara skillnaden i livslängd mellan könen. Åtminstone inte hos bananflugor.

Letar andra förklaringar till skillnad i livslängd
– Även om genetiska mekanismer ofta är relativt lika mellan olika organismer tror jag att man ska vara försiktig med att utifrån den här studien dra långtgående slutsatser om hur det fungerar i människor. Vi undersöker frågeställningars giltighet i en modellorganism, som annan forskning sedan kan bygga vidare på, säger Urban Friberg, universitetslektor vid IFM, som har lett studien.

Forskargruppen letar nu vidare efter svar på varför det finns en skillnad i livslängd mellan könen genom att titta närmare på en av de andra teorierna. Hos många arter är det hård konkurrens mellan hannarna om att para sig med honorna. Enligt teorin om sexuell selektion skulle det kunna tvinga hannar att lägga mer energi på att hitta partners och mindre på att upprätthålla kroppsfunktioner, med kortare livslängd som resultat.

Artikeln:
Sex differences in lifespan: females homozygous for the X chromosome do not suffer the shorter lifespan predicted by the unguarded X hypothesis, Brengdahl, M., Kimber, C. M., Maguire-Baxter, J., & Friberg, U., 2018 (Evolution, published online 12 February 2018)

Kontakt:
Martin Brengdahl, doktorand Linköpings universitet, martin.brengdahl@liu.se
Christopher Kimber, postdoktor, Linköpings universitet, christopher.kimber@liu.se
Urban Friberg, universitetslektor, Linköpings universitet, urban.friberg@liu.se, 013–28 66 36

Kategorier: Nyheter

Anhörigassistans behöver inte hota ett självständigt liv

mån, 2018-02-12 10:40

I en studie från Göteborgs universitet kommer användare av personlig assistans själva till tals:

– De intervjuade i studien uttryckte att de ständigt måste vara beredda på att hantera omgivningens negativa attityder. Det finns föreställningar om att familjemedlemmar skor sig på personlig assistans, säger Elisabeth Olin, professor vid institutionen för socialt arbete.

Tillsammans med professor Anna Dunér har hon intervjuat 17 assistansanvändare för att ta reda på deras erfarenheter av att ta emot assistans av en familjemedlem. Assistansanvändarna i studien är kvinnor och män med olika funktionsnedsättningar i åldrarna 19–58. De har anställt antingen en förälder, ett syskon eller sin partner som personlig assistent. Flertalet har också externt anlitade assistenter.

Assistansanvändarna uppgav både för- och nackdelar med sitt val. I studien framkom att de tycker att det är lättare att slappna av i sitt eget hem med en familjemedlem som personlig assistent. Det känns också mer pålitligt och tryggt med en familjemedlem och det underlättar att personen redan vet vad som behöver göras. Familjemedlemmen gör också ”det lilla extra”, vilket för en del inneburit att de kunnat uppnå egna mål och drömmar, som att studera på högskola.

Kombination
– Kombinationen att både ha extern assistans och familjeassistans var ofta en tillfredsställande lösning för många av de assistansanvändare som deltog i studien, säger Elisabeth Olin.

Assistansanvändarna i studien som enbart haft familjemedlemmar som personliga assistenter, och då oftast föräldrar, uppger däremot att detta försvårat deras möjlighet att utveckla ett självständigt liv. De känner sig idag mer beroende av familjen än de önskar.

– Ett viktigt resultat i studien är dock att det inte enbart är personen med funktionsnedsättning som blivit beroende av familjemedlemmen. Några deltagare i studien hade anställt en familjemedlem som sin personliga assistent på grund av att det sammanfallit med arbetslöshet. Nu är det familjemedlemmen som blivit beroende av sin anställning, en situation som snarast kan karaktäriseras av ett ömsesidigt beroende, säger Anna Dunér.

Resultatet visar också att det är viktigt för assistansanvändaren att familjemedlemmen kan skilja på rollen som arbetstagare och familjemedlem. Flera föredrar att anlita en extern assistent när det är dags för sociala aktiviteter utanför hemmets sfär. De vill på så sätt känna sig mer oberoende och undvika negativa kommentarer från omgivningen.

– De använder aktiva strategier och medvetna val för att kunna leva så självständiga liv som möjligt, säger Anna Dunér.

Studien:
Personal assistance from family members as an unwanted situation, an optimal solution or an additional good? The Swedish example

Kategorier: Nyheter

Jakten efter nya, okända föroreningar

mån, 2018-02-12 10:23

Kristin Blum har använt avancerad kemisk analys för riktad mätning av välkända miljögifter och förutsättningslös screening på jakt efter nya, okända föroreningar. Hon jämför rening i stora verk med markbäddar, som är en mycket vanlig teknik för små avlopp. Avskiljningen av föroreningar visade sig generellt vara lika bra eller bättre i markbäddar, men den varierar kraftigt mellan anläggningar och mellan kemikalier. Vattenlösliga föroreningar avlägsnades generellt sämre i både markbäddar och konventionella anläggningar.

Flera studier
Andra och tredje studien genomfördes i Fyrisåns avrinningsområde nära Uppsala där vatten och andra matriser provtogs i områden påverkade av små avlopp eller nedströms stora kommunala reningsverk.

– Flera av de föroreningar som den första studien identifierat som svåra att avskilja, visade sig också vara långlivade, lättrörliga och biotillgängliga. Jag påträffade dem exempelvis i fisk. Dessa kemikalier återfanns också långt från källan och nådde Mälaren som är en av Stockholms och Sveriges viktigaste ytvattentäkter, säger Kristin Blum.

Utsläppt mängd föroreningar per person och år visade sig vara högre under sommar och höst för vatten påverkade av stora reningsverk jämfört med vatten påverkade av små avlopp. Utsläppen från små avlopp sker längre bort från provtagningsplatserna än utsläppen från stora reningsverk vilket ökar betydelsen av biologisk nedbrytning, UV-nedbrytning samt inbindning till partiklar. En uppskattning av de studerade föroreningarnas ekotoxikologiska risker indikerade lika eller högre risker i områden påverkade av stora reningsverk jämfört med områden påverkade av små avlopp.

De tre första studierna visade på ett behov av förbättrad reningsteknik för vattenlösliga föroreningar vilket var i fokus i den sista studien. I den undersökte Kristin Blum hur utsläpp från markbäddar kan minskas med hjälp av biokolfilter.

– Resultaten pekar på att en biokol-sandblandning i markbädden ökar avskiljningen av föroreningar jämfört med enbart sand.

Avhandlingen:
Riktad och förutsättningslös analys av organiska föroreningar från små avlopp : Reningseffektivitet, transport och miljöpåverkan

Kontakt:
Kristin Blum, 090-374 06 89, kristin.blum@umu.se

Kategorier: Nyheter

3D-avbildning av spermiesvans ger ny upptäckt

mån, 2018-02-12 08:30

Den viktigaste byggstenen heter tubulin, som formar långa rör (mikrotuber). Rören ligger inuti spermiesvansen. På rören sitter tusentals motorproteiner fast. Motorproteinerna är molekyler som kan röra sig. Genom att sitta fast på en mikrotub och ”gå på mikrotuben bredvid” så drar motorproteinerna i spermiesvansen, som då böjs och därmed kan spermien simma.

– Det är helt otroligt att det kan fungera egentligen. Rörelsen av tusentals motorproteiner måste ju koordineras in i minsta detalj för att spermien ska kunna simma, säger Johanna Höög, som har lett studien.

Nobelprismetod
Det hela började med att forskarna vill se hur mänskliga spermiesvansar ser ut i 3D. Det skulle ge ledtrådar till hur spermier fungerar, på samma sätt som en ritning av en motor hjälper till att förklara hur den fungerar. Metoden att avbilda, som Joachim Frank, Jacques Dubochet och Richard Henderson tilldelades nobelpriset för 2017, ger 3D-bilder av hur celler är uppbyggda.

– När vi tittade på den första 3D-avbildningen av den allra yttersta biten av en spermiesvans fick vi syn på något vi aldrig sett förut inuti rören (mikrotuberna) – en spiral som sträckte sig in från spermietippen och var ungefär en tiondel av svansens längd.

Vad spiralen gör där och vad den består av, och om den är viktig för att spermierna ska kunna simma, är nu frågor som forskargruppen kommer att fokusera på att besvara.

– Vi tror att denna spiral möjligen fungerar som en kork inuti mikrotuberna (rören), så att de inte fortsätter att växa och krympa som de vanligtvis gör, utan att spermiens energi kan riktas helt och hållet mot att simma snabbt mot ägget, säger Davide Zabeo, som varit drivande doktorand bakom upptäckten.

Studien som nu publicerats i den vetenskapliga tidskriften Scientific Reports är ett samarbete mellan forskare vid Göteborgs universitet och forskare vid University of Colorado i USA.

Längst ut i spermiesvansens tipp fanns det nästan bara mikrotuber (turkosa på bilden), men inuti dessa tuber har nu forskare på GU upptäckt en spiralstruktur (grön) som aldrig setts förut.

Artikeln:
A lumenal interrupted helix in human sperm tail microtubules

Kontakt:
Johanna Höög, 031-786 39 37, 0766-18 39 37, johanna.hoog@gu.se

Kategorier: Nyheter

Vaccin mot hästsjukdomen kvarka

mån, 2018-02-12 08:30

Kvarka orsakas av bakterien Streptococcus equi och det har historiskt visat sig vara svårt att utveckla ett effektivt och säkert vaccin mot kvarka. Tidigare vaccin på marknaden som bl.a. varit baserade på försvagade levande bakterier har visat sig kunna ge svåra biverkningar. Vi har istället använt oss av rekombinanta bakterieprotein som vaccinkomponenter vilket eliminera risken för svåra biverkningar. En utmaning med denna strategi är att bakterien kan producera ett mycket stort antal olika proteiner vilket gör det svårt att identifiera de mest lämpliga kandidaterna. Forskargruppen har därför testat ett flertal intressanta proteiner för att utveckla ett vaccin. De mest lovande proteinerna har på gennivå fuserats så att de ger upphov till proteiner som innehåller delar från flera olika proteiner (fusionsproteiner). Detta medför att kostnaden för varje delprotein sjunker och möjliggör att vaccinet riktas mot ett större antal målmolekyler än annars vore möjligt.

Inte bara för kvarka
Vaccination med fusionsproteinerna visade sig vara säkert och ge ett bra skydd mot kvarka. Vissa vaccinkompositioner visade sig skydda över 80 % av de infekterade hästarna.

– Konceptet med att använda rekombinanta fusionsproteiner som komponenter i ett vaccin är inte begränsade till utvecklingen av vaccin mot kvarka utan håller nu på att appliceras inom andra vaccinprojekt, säger Bengt Guss.

Kvarka
Kvarka är mycket smittsam övre luftvägsinfektion som drabbar hästar. Sjukdomen förkommer globalt och antalet rapporterade utbrott i Sverige är ca100 per år att jämföra med Storbritannien där man uppskattar att det är ca 600 utbrott per år. I Sverige är utbrott av kvarka anmälningspliktigt och drabbade stall ska isoleras. Förutom lidande hos drabbade hästar orsakar utbrott av kvarka stora ekonomiska problem för hästnäringen.

Publikation:
Artikeln har nyligen publicerats i den vetenskapliga tidskriften Vaccine

Kontakt:
Bengt Guss, bengt.guss@slu.se, 018673205

Kategorier: Nyheter

Hög inkomst ger bättre vård

mån, 2018-02-12 08:15

– De exakta orsakerna till skillnaderna är okända. Ett sätt att minska skillnaderna är att öka följsamheten till det nationella vårdprogrammet så att alla med prostatacancer får god och jämlik vård, säger Katarina Tomic, doktorand vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap vid Umeå universitet.

I studien fann man skillnader mellan män med högst och lägst inkomst för de flesta kvalitetsindikatorer som undersöktes. Män med högst inkomst diagnostiserades oftare efter hälsoundersökning, de hade mindre svår cancer vid diagnos och kortare väntan till operation.

Höginkomsttagarna fick även oftare botande behandling för mellan- och högriskcancer och hade något bättre operationsresultat. För män med metastaser och högriskcancer var dödligheten något lägre för män med högst inkomst.

Störst skillnad i dödlighet mellan grupperna var det dock för andra orsaker, som hjärt- och kärlsjukdomar. Bland män över 65 år var den sammanlagda risken för död av alla dödsorsaker hälften så stor bland män med högst inkomst jämfört med dem med lägst inkomst.

Studien är gjord utifrån data i Nationella prostatacancerregistret, NPCR. Totalt har man studerat cirka 75 000 män med prostatacancer under perioden 2007-2014. Sambandet mellan socioekonomisk status, mätt med inkomst och utbildningsnivå, och diagnostisk aktivitet samt behandling undersöktes med hjälp av data i NPCR och flera andra sjukvårdsregister och demografiska databaser med information om störfaktorer som samsjuklighet och opererande sjukhus.

– Våra resultat är i överensstämmelse med tidigare studier som baserats på mindre detaljerade data säger Katarina Tomic.

Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften International Journal of Cancer.

Artikel:
Socioeconomic status and diagnosis, treatment, and mortality in men with prostate cancer. Nationwide population-based study

Kontakt:
Katarina Tomic, 070-309 41 62, katarina.tomic@umu.se

Kategorier: Nyheter

Hopp att skydda synen på barn som fötts för tidigt

fre, 2018-02-09 07:37

I en studie från Sahlgrenska akademin, publicerad i JAMA Ophthalmology, visas ett tydligt samband mellan ögonsjukdomen ROP (prematuritetsretinopati) och låga nivåer av fettsyran arakidonsyra i barnens blod. Det väcker hopp om ett nytt sätt att skydda extremt tidigt födda barn från den synhotande ögonsjukdomen.

Fettsyra som tillskott till för tidigt födda barn
– Det är helt nytt att vi ser en så stark koppling. Hur vi än tittar och räknar så är det hela tiden låga nivåer av arakidonsyra som är tydligast associerat med sjukdomen, säger Chatarina Löfqvist, docent i experimentell oftalmologi och försteförfattare till artikeln.

Varje år screenas ett tusental barn i Sverige för ROP, en sjukdom som drabbar extremprematurer (barn som föds före vecka 29 i graviditeten). Hos dessa barn har blodkärlen som försörjer näthinnan oftast inte hunnit växa klart. Barnen riskerar att få synskador och i värsta fall kan de bli blinda till följd av näthinneavlossning.

– Det vi tror och det vi hoppas är att man ska kunna ge barnen arakidonsyra, höja nivåerna och på så sätt minska mängden ROP och förhindra att barnen blir blinda, fortsätter hon.

Kartlade alla fettsyror
Att hitta biomarkörer för sjukdomen har därför varit viktigt. I den aktuella studien undersöktes nivåerna av ett tjugotal olika fettsyror i blodet på totalt 90 barn, födda före graviditetsvecka 28 på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg.

– Arakidonsyra verkar vara viktigt under precis hela graviditeten, som en byggsten för membran. Mamman flushar över arakidonsyra till barnet, och ligger själv på betydligt lägre nivåer. Därför tror vi att det är viktigt att de för tidigt födda får det här som tillskott, säger Ann Hellström.

Ett för tidigt fött barn undersöks för ögonsjukdomen ROP av professor Ann Hellström. Bild: Ann-Sofie Petersson

Att det blev så tydlig träff på just arakidonsyra förvånade forskarna, under ledning av professor Ann Hellström. Fettsyran tillhör familjen omega-6 som förknippas med inflammationer och hjärt-kärlsjukdom vid höga nivåer hos vuxna. Under fostertiden kan det dock vara annorlunda.

– Många gånger introducerar man nya behandlingsformer på känsla och tyckande, men evidensen finns inte alltid där. Nu har vi något helt nytt att gå på, en fettsyra vi inte alls hade förväntat oss, tack vara att vi sökte evidens och kartlade samtliga aktuella fettsyror, konstaterar Ann Hellström.

Hypotesen ska nu prövas i en ny studie på totalt 210 barn på neonatalavdelningarna i Göteborg, Lund och Stockholm. Barn ska ges ett kombinationstillskott av omega-3-fettsyran DHA, som också är viktig för uppbyggnad av kärl och nervvävnad, och omega-6-fettsyran arakidonsyra. Den senare ingår inte i de nutritionstillskott som för tidigt födda får direkt efter födelsen i dagsläget.

Titel:
Association of Retinopathy of Prematurity With Low Levels of Arachidonic Acid

Kontakt:
Chatarina Löfqvist, chatarina.lofqvist@gu.se och Ann Hellström, ann.hellstrom@medfak.gu.se

Kategorier: Nyheter

Apgarpoäng förutsäger risk för CP och epilepsi

tors, 2018-02-08 11:20

– Det är dock viktigt att komma ihåg att även om de relativa riskerna är stora så är de absoluta riskerna för CP och epilepsi små.

– Det innebär att även de flesta barn med mycket låga Apgarpoäng inte utvecklar CP eller epilepsi, säger Martina Persson, barnläkare och docent vid Karolinska Institutet och en av de ansvariga forskarna bakom en omfattande observationsstudie.

Apgar är ett poängsystem som används rutinmässigt vid förlossningar för att bedöma det nyfödda barnets vitalitet vid en, fem och tio minuter efter födelsen. Apgarskalan går mellan 0 och 10 poäng, där 10 poäng tyder på att barnet mår mycket bra.

Det är känt sedan tidigare att låga Apgarpoäng på 0-6 vid en eller fem minuter efter födelsen är kopplat till ökad risk för cerebral pares (CP) och epilepsi och att mycket låga Apgarpoäng på 0-3 vid tio minuter innebär en markant ökad risk för CP.

Det har däremot varit oklart om det finns ett linjärt samband och om även små förändringar på Apgarskalan vid de olika tidpunkterna påverkar risken för neurologisk sjuklighet. För att ta reda på detta har forskare vid Karolinska Institutet analyserat data från det medicinska födelseregistret i Sverige.

Över en miljon barn i studien
Studien omfattade drygt 1,2 miljoner barn utan missbildningar födda i fullgången tid under åren 1999–2012. Barn som diagnostiserats med CP eller epilepsi före 16 års ålder identifierades i olika nationella register med hjälp av diagnoskoder. Forskarna beräknade sedan riskerna för CP och epilepsi för varje Apgarnivå vid fem och tio minuter efter födelsen och i relation till förändring i Apgarpoäng mellan fem och tio minuter.

Totalt drabbades 1221 barn (0,1 procent) av CP och risken ökade successivt ju lägre Apgarpoäng barnet hade vid fem minuter. Jämfört med barn med full Apgar (10 poäng) vid fem minuter, sågs en nästan fördubblad risk för CP hos barn med Apgar på 9 poäng, medan en Apgar på 0 poäng vid fem minuter var förenat med en cirka 280 gånger högre risk för CP.

Ännu högre risker sågs vid liknande Apgarpoäng vid tio minuter. Totalt drabbades 3975 barn (0.3 procent) av epilepsi och även där ökade risken successivt ju lägre Apgarpoäng barnet hade vid fem och tio minuter, men inte lika uttalat som för CP.

Första fem till tio minuterna viktiga
Även små förändringar i Apgarskalan mellan fem och tio minuter efter födelsen visade sig påverka riskerna. Till exempel hade barn med Apgarpoäng 7-8 vid fem minuter och 9-10 vid tio minuter högre risk att drabbas av CP eller epilepsi än barn som hade Apgarpoäng 9-10 vid båda dessa tidpunkter. Högre risk för epilepsi observerades också hos barn som fått full poäng vid fem minuter och 9 poäng vid tio minuter, jämfört med barn som fått full poäng vid båda dessa tidpunkter.

– Resultaten visar att det är viktigt att utvärdera det nyfödda barnets vitalitet både vid fem och tio minuter, även om Apgarpoängen är nära normal vid fem minuter. Det är också angeläget att man aktivt arbetar med de barn som inte har full Apgarpoäng eftersom det sannolikt förbättrar barnets utsikter, säger Martina Persson.

Några av studiens styrkor är att den är baserad på ett stort antal individer och att man kunnat ta hänsyn till många så kallade störfaktorer i analyserna. Forskarna poängterar dock att det är en observationell studie och att några säkra slutsatser om orsakssamband mellan Apgarpoäng och risk för neurologisk sjuklighet hos barnet därför inte kan dras.

Forskningen finansierades av bland annat Forte, Stockholms läns landsting och Karolinska Institutet.

Publikation: Five and 10 minute Apgar scores and risks of cerebral palsy and epilepsy: population based cohort study in Sweden, Martina Persson, Neda Razaz, Kristina Tedroff, K.S. Joseph, Sven Cnattingius, BMJ

Kontakt:
Martina Persson, barnläkare, docent, Institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet, Martina.Persson@ki.se, 073-980 5959

Kategorier: Nyheter