Nyheter från forskning.se

Prenumerera på innehåll
vi älskar forskning
Uppdaterad: 52 min 14 sek gammalt

Tips till män som vill leva livet efter nittio

fre, 2018-04-20 14:26

När människor når riktigt högt i åldrarna tenderar de att värdesätta en självständig tillvaro och bibehållna kroppsfunktioner framför frånvaro av sjukdomar. Nu visar forskare vid Uppsala universitet att män som fyllt 70 år bör investera i en rökfri tillvaro och sunda kostvanor om de vill öka sina möjligheter att klara sig på egen hand när de närmar sig 90-årsdagen.

– Vi ser också att en lätt övervikt efter 70 år faktiskt är hälsosamt så länge den inte består av ren bukfetma, en iakttagelse som brukar glädja många män i övre medelåldern.

– Sammantaget är våra resultat kanske inte revolutionerande, men utgör viktiga pusselbitar för ett aktivt åldrande vilket bör vara av intresse för både politiker, sjukvård och individer, konstaterar Kristin Franzon.

Resultaten bygger på intervjuer med deltagare i ULSAM, en uppländsk studie som påbörjades år 1970 och då inkluderade 2 322 män födda under tidigt 1920-tal. I den aktuella uppföljningen deltog 369 av de ursprungliga männen, varav 276 alltjämt förde en oberoende tillvaro trots att de uppnått en medelålder av 87 år.

– Vår definition av självständighet omfattar bland annat eget boende och förmåga att ta egna promenader, och det är intressant att se att fler än var tionde person i den första studien har bevarade funktioner och klarar sig själva i så hög ålder, vilket är en större andel än man skulle kunna tro, säger Kristin Franzon.

Ändrad livsstil har betydelse också efter sjuttio
Att inte röka tillhör föga överraskande de angelägnaste faktorerna för fortsatt självständighet. Då ULSAM-studien inleddes rökte 51 procent av deltagarna, en siffra som med åren krympt till 6 procent. Totalt har de män som aldrig rökt dubbelt så stor chans till oberoende sent i livet, likväl tycks skaran som håller i sina tobaksvanor ovilliga att ge upp nämnda last.

– Redan vid 70 års ålder begår många misstaget att tro att en ändrad livsstil inte längre har betydelse. Flera biter sig fast vid rökningen som ”det enda roliga de har kvar i livet”, men på den här punkten är vår studie bara en i mängden som tydligt visar hur viktigt det är att sluta röka, och framför allt att det aldrig är för sent att fimpa för gott.

Utmärkande för de män som vittnar om fortsatt hög livskvalitet är även en förkärlek för den erkänt nyttiga medelhavskosten. I en kostdagbok som deltagarna förde vid 70 års ålder anger många ett stort intag av fisk, frukt, grönsaker, nötter och spannmål men desto mindre av kött och mejeriprodukter.

– Vi använde visserligen en relativt generös tolkning av begreppet medelhavskost och inkluderade bland annat potatis, så sannolikt är vår nordiska kost ett fullgott alternativ. Likväl visar vår studie att män med hälsosamma kostvanor har nästan tre gånger så goda utsikter till en självständig ålderdom.

Motion då?

Nja, resultaten bekräftar att en fysiskt aktiv fritid kan bidra till fler levnadsår, men eftersträvas bibehållna kroppsfunktioner tycks ett normalt midjemått upp till pensionsåldern och snabba promenader vid 87 års ålder vara att prioritera.

En tidigare publicerad studie visar dock att fysiskt betungande arbete kan inverka negativt på såväl överlevnad som självständighet i livets senare skede.

– Vi har fortfarande mycket att lära av ULSAM-männen. Vi har nyligen följt upp dem vid fyllda 92 med fokus på hur muskelmassan bevaras och vissa specifika sjukdomars inverkan på åldrande med bevarade funktioner. Av de 148 som valde att delta levde 95 självständigt, och oavsett hur representativ den här gruppen är för svenska män bådar det gott att så många lever och är oberoende så sent livet, konstaterar Kristin Franzon.

Studien:
Predictors of Independent Aging and Survival: A 16-Year Follow-Up Report in Octogenarian Men

Läs mer:
ULSAM (Uppsala Longitudinal Study of Adult Men)

Artikeln först publicerad 18 april 2018 på Uppsala universitets webbplats.

Inlägget Tips till män som vill leva livet efter nittio dök först upp på forskning.se.

Kategorier: Nyheter

Otrygg social situation ofta orsak till självskador

fre, 2018-04-20 12:42

Självskadande handlingar hos ungdomar har länge uppfattats som uttryck för känslomässiga problem. Men att skada sig själv är ofta en konsekvens av en problematisk social kontext, menar Inger Ekman, doktorand vid Institutionen för socialt arbete vid Umeå universitet, att dessa handlingar ofta är en konsekvens av en problematisk social kontext.

Det har hon kommit fram till genom att studera ungdomars internetpublicerade berättelser om egna erfarenheter av självskadande handlingar.

– Det är ungdomar som ofta har komplicerade familjerelationer präglade av konflikter, förluster av närstående, mobbning och ensamhet. Självskadande handlingar är en konsekvens av detta och en strategi som används för att hantera en komplicerad och problematisk social situation, säger Inger Ekman.

Vanligt att unga skadar sig själva
Självskadande handlingar är vanligt förekommande bland ungdomar i samhället. En sammanställning av svenska skolbaserade studier visar att så många som 35-40 procent av alla ungdomar någon gång medvetet skadat sig själva.

Trots mer än 100 år av forskning uppfattas självskadande handlingar fort­farande som svårbegripliga. Tidigare forskning har skapat en bild av den ”typiska självskadaren” som en ung, attraktiv, intelligent kvinna som ibland överväldigas av negativa emotioner som hon hanterar genom att skada sig själv.

Denna bild, som skapades under sent 1960- och tidigt 1970-tal genom studier av kvinnor inlagda på psykiatriska sjukhus i Nordamerika, har fortsatt att influera såväl forskning som klinisk verksamhet, menar Inger Ekman. Självskadande handlingar, som att rispa, skära, bränna eller på andra sätt skada den egna huden, har kommit att ses som ett medicinskt/psykiatriskt och psykologiskt problem. Den synen på självskadebeteende har gjort att forskning och klinisk verksamhet fokuserat på att finna individuella förklaringar till varför ungdomar skadar sig själva. Självskadebeteende förklaras bland annat med svårigheter att kontrollera impulser, emotionell instabilitet eller någon form av psykisk störning.

Börjar skada sig själv i tidigare tonåren
I avhandlingen har Inger Ekman studerat ungdomars internetpublicerade berättelser om egna erfarenheter av självskadande handlingar. Av berättelserna framgick att den vanligaste åldern att börja skada sig själv i var mellan 12 och 14 år. Ungdomarna beskrev att självskadande handlingar är välkända inom ungdomskretsar som en effektiv strategi för att hantera ett problematiskt socialt sammanhang.

Drygt 85 procent av ungdomarna beskrev en social situation som präglades av konflikter, ensamhet och en känsla av övergivenhet. De problem de beskrev var främst relaterade till en problematisk familjesituation, till förluster av olika slag samt till en skolsituation där de mobbades eller mötte andra problem.

– Majoriteten av de ungdomar som skadar sig själva håller dessa handlingar dolda för vuxenvärlden och de söker sällan professionellt stöd. Studierna visar att ungdomarna såg associationen till psykisk sjukdom som ett avgörande hinder för att berätta för någon vuxen och de oroade sig för att ett avslöjande skulle kunna medföra att de sågs som psykiskt sjuka, säger Inger Ekman.

Avhandlingen:
Self-injuring acts Narratives of adolescents. Contextualizing a medicalized social phenomenon/Självskadande handlingar: ungdomars berättelser: kontextualisering av ett medikaliserat socialt fenomen

Kontakt:
Inger Ekman, inger.ekman@umu.se

Inlägget Otrygg social situation ofta orsak till självskador dök först upp på forskning.se.

Kategorier: Nyheter

Resistens mot cellgift redan före behandling av aggressiv bröstcancer

tors, 2018-04-19 19:01

Bröstcancer är den vanligaste formen av cancer hos kvinnor och den vanligaste dödsorsaken hos medelålders kvinnor i Sverige. Trippelnegativ bröstcancer (TNBC) är en aggressiv och svårbehandlad form av sjukdomen, som utgör cirka 15 procent av alla bröstcancerfall. Cellgifter är hörnstenen i behandlingen av TNBC, både före operation, i förebyggande syfte efter operation och vid spridd sjukdom.

Vanligt problem med resistens
Trots att flera olika sorters cellgifter är effektiva mot TNBC, är utveckling av resistens mot behandlingen ett vanligt problem eftersom det kan leda till återfall och fortskridande av sjukdomen. Forskare har under många år försökt förstå varför resistensutvecklingen uppkommer och försökt förebygga eller backa den.

– En nyckelfråga är om resistensen utvecklas på grund av att det redan från början finns resistenta grupper av celler, så kallade kloner, i tumören eller om tumörceller utvecklar nya genförändringar under behandlingen som leder till resistens, säger Theodoros Foukakis, docent vid institutionen för onkologi-patologi, Karolinska Institutet, som lett den aktuella studien tillsammans med Nicholas Navin, på University of Texas MD Anderson Cancer Center, Houston, USA.

I studien analyserade forskarna tumörvävnad från 20 patienter med TNBC som behandlades med cellgifter före operation. Vävnad samlades in före behandlingsstarten, efter två behandlingsomgångar och vid operation.

Undersökte arvsmassan
Forskarna använde så kallad encells-sekvensering för att undersöka arvsmassan (DNA) och genuttrycket (RNA) av samtliga gener i de enskilda tumörcellerna och på så vis fastställa cellernas egenskaper och släktskap.

– DNA-analyserna visade kvarvarande tumörkloner efter behandlingen i hälften av fallen. När dessa undersöktes i detalj på encellsnivå kunde vi konstatera att samma kloner fanns i tumören redan före behandlingen med cellgifter, ofta som en liten andel av tumörcellerna, säger Theodoros Foukakis.

Encells-RNA-sekvensering av flera tusen cellkärnor visade att de kvarvarande tumörklonerna dessutom hade anpassat sitt genuttryck under behandlingen för att ytterligare kunna stå emot cellgifterna.

– Sammanfattningsvis visar studien att resistens mot cellgifter vid TNBC är en komplex process som omfattar både ett urval av resistenta kloner som fanns i tumören redan från början men även en omprogrammering av deras genuttryck för att överleva under behandlingen, säger Theodoros Foukakis.

Resultatet lägger grund för framtida studier för att kunna identifiera behandlingsresistenta tumörkloner och på så sätt individanpassa behandlingen hos bröstcancerpatienter som idag har en dålig effekt av cellgifter och sämre prognos.

Den svenska delen i studien har finansierats av Cancerfonden, Radiumhemmets Forskningsfonder, och StratCan (KI-MDACC Collaborative Grants). Den kliniska studien har fått stöd av Roche, Radiumhemmets Forskningsfonder och Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation.

Publikation:
”Chemoresistance Evolution in Triple-Negative Breast Cancer Delineated by Single Cell Sequencing”. Charissa Kim & Ruli Gao, Emi Sei, Rachel Brandt, Johan Hartman, Thomas Hatschek, Nicola Crosetto, Theodoros Foukakis och Nicholas Navin. Cell, online 19 april 2018, doi: 10.1016/j.cell.2018.03.041.

Kontakt:
Theodoros Foukakis, docent, överläkare, Institutionen för onkologi-patologi, Karolinska Institutet, theodoros.foukakis@ki.se, 08-517 7995,  073-689 67 13

 

Inlägget Resistens mot cellgift redan före behandling av aggressiv bröstcancer dök först upp på forskning.se.

Kategorier: Nyheter

Protein kan bromsa tumörers tillväxt i tarmen

tors, 2018-04-19 17:02

Ökad kunskap om dessa mekanismer kan lära oss mer om hur sjukdomar i människans tarm uppstår och bidra till utvecklingen av nya läkemedel för att bota dem.

I en frisk tarm återbildas tarmslemhinnan kontinuerligt från omogna celler, så kallade stamceller. Celltillväxten måste regleras så att den har samma hastighet som avstötningen av gamla, skadade celler. Om stamcellerna förökar sig för snabbt kan det leda till tumörer, om det går för långsamt kan det leda till att tarmväggen inte återbildas normalt med inflammation som följd.

Genom att studera återbildningen av tarmen hos bananflugor, upptäckte forskarna en ny mekanism för hur tarmcellerna avgör om de ska fortsätta dela sig eller mogna och utvecklas till specialiserade celler med särskilda funktioner. Bananflugans tarm har stora likheter med människans tarm och används därför ofta inom forskningen för att studera hur stamceller regleras och hur tumörer bildas.

Protein i balans håller tarmen frisk
Forskarna fann att en gen som hos bananflugan kallas för Nubbin bildar två proteinvarianter, Nub-PB och Nub-PD, som har motsatt verkan på stamcellernas nybildning och mognad. I en normal, frisk tarm är de i balans och kompletterar varandra.

När det finns mer av Nub-PB i förhållande till Nub-PD så kommer cellerna att mogna snabbare. När forskarna istället ökade mängden Nub-PD i förhållande till Nub-PB så nybildades stamceller, och vid total brist på Nub-PB kunde dessa inte mogna alls och tumörer bildades.

– Man kan likna det vid Yin och Yang, de två ytterligheterna inom kinesisk filosofi, som motverkar varandra och tillsammans skapar balans, säger Ylva Engström, professor vid Institutionen för molekylär biovetenskap, Stockholms universitet och ansvarig för studien.

Obalans kan leda till tumörer
Dessutom upptäcktes att Nub-PB kan bromsa tumörers tillväxt i bananflugans tarm. Forskarna skapade tumörer på genetisk väg men om de samtidigt ökade mängden Nub-PB i tarmcellerna så bildades inga tumörer. Nub-PB är därför en så kallad ”tumörsuppressor”.

Ett nära besläktat protein finns också hos människan, det heter Oct1 och är i sin tur nära besläktat med Oct4. Oct1 har visats ha många kopplingar till tumörsjukdomar hos människa och det verkar som att Oct1 då ofta är muterad. Oct4 är en välstuderad stamcellsfaktor som har förmågan att ge mänskliga celler egenskapen att dela sig och fungera just som stamceller.

– Om balansen mellan den här typen av regulatorer sätts ur spel kan det få mycket allvarliga konsekvenser och leda till inflammationer, infektioner och tumörer, säger Ylva Engström.

I förlängningen kan ökad kunskap kring dessa mekanismer lära oss mer om hur sjukdomar i tarmen uppstår och bidra till utvecklingen av nya läkemedel som kan motverka och bota dem.

Artikel:
The POU/Oct transcription factor Nubbincontrols the balance of intestinal stem cell maintenance and differentiation by isoform-specific regulation, Xiongzhuo Tang, Yunpo Zhao, Nicolas Buchon and Ylva Engström, Stem Cell Reports.

Liknande studie:
Molekylär regulator håller immunförsvaret i balans

Kontakt:
Ylva Engström, professor vid Institutionen för molekylär biovetenskap, Wenner-Grens institut, Stockholms universitet, ylva.engstrom@su.se, 08-16 41 66, 0731-53 43 33.

Inlägget Protein kan bromsa tumörers tillväxt i tarmen dök först upp på forskning.se.

Kategorier: Nyheter

MS-sjuka blev hjälpta av medicin läkemedelsbolag lagt åt sidan

tors, 2018-04-19 11:15

– För MS-patienter är det väsentligt hur behandlingarna påverkar vardagen. En behandling som påminner mer om sjukdomen än sjukdomen i sig är misslyckad, säger Pierre de Flon, överläkare vid neurologmottagningen i Östersund och doktorand vid Umeå universitet.

I sin avhandling redovisar Pierre de Flon den första landstingsfinansierade läkemedelsstudien av substansen rituximab i Sverige. I ett samarbete mellan MS-mottagningarna i Umeå, Örebro och Östersund fick 75 patienter med multipel skleros, MS, som gick i skov byta behandling till rituximab efter en tre månaders observationsfas. Patienterna följdes därefter upp under två år, följt av en förlängningsstudie som fortfarande pågår.

Under uppföljningen kontrollerades förekomsten av inflammation genom kliniska kontroller, magnetkameraundersökning och analys av nervskademarkör i ryggmärgsvätskan. Patienterna fick skatta sin upplevelse av sjukdomen och hur nöjd man var med behandlingen.

Minskad inflammation
Resultaten visar att patienterna hade en minskad inflammatorisk aktivitet efter behandlingsbytet, och den funktionspåverkan de hade vid studiens början förblev oförändrad.

– Med det som bakgrund är det ett viktigt resultat att patienterna rapporterar en tydligt ökad nöjdhet med behandlingen efter genomfört byte, säger Pierre de Flon.

I avhandlingen jämför Pierre de Flon metoderna att mäta nervskademarkören neurofilament i ryggmärgsvätskan respektive i blodet. Arbetet med avhandlingen har även gett möjlighet att utforska immunologiska mekanismer som kan påverkas av behandlingen och bidra till dess effekt.

Resultaten kan ge ledtrådar i sökandet efter förklaringar till vad som orsakar de uppblossande inflammationerna vid MS.

Dropp i glesa intervall
Rituximab säljs i Sverige under läkemedelsnamnet Mabthera och har sedan länge använts för bland annat ledgångsreumatism. Preparatet ges som dropp med glesa intervall med kvarstående behandlingseffekt. Det marknadsförande bolaget har dock valt att inrikta fortsatta studier på en ny substans. Ytterligare kunskap om rituximab är därför beroende av studier inom vården.

Vid multipel skleros, MS, angriper kroppens eget immunförsvar vävnad i hjärna och ryggmärg. Angreppet orsakar härdar av inflammation som kan upptäckas med magnetkamera och kan upplevas som episoder som funktionspåverkan, skov.

Sjukdomen är kronisk och debuterar vanligen vid 20-40 års ålder. Cirka 18.000 personer i Sverige har MS. Sedan drygt 20 år är det möjligt att dämpa sjukdomsförloppet med bromsmediciner som minskar de inflammatoriska angreppen och därmed också risken för långsiktig funktionsnedsättning.

Avhandlingen:
Behandling med den monoklonala antikroppen rituximab vid multipel skleros – en studie baserad på en akademiskt driven klinisk prövning. (Engelsk titel: Treatment with the monoclonal antibody rituximab in Multiple Sclerosis – a study based on an academic clinical trial)

Kontakt:
Pierre de Flon, pierre.de.flon@umu.se

Inlägget MS-sjuka blev hjälpta av medicin läkemedelsbolag lagt åt sidan dök först upp på forskning.se.

Kategorier: Nyheter

Även godartade symptom kan visa på cancer

tors, 2018-04-19 07:45

– När patienter börjar söka mer frekvent, från att tidigare kanske bara kommit för att kontrollera sitt blodtryck, då kan det vara ett tecken på att något annat är fel, även om symptomen initialt kan tolkas som godartade, säger Marcela Ewing, doktorand vid institutionen för medicin och specialistläkare inom allmänmedicin och onkologi.

Hennes avhandling bygger på uppgifter om 4500 vuxna patienter som sökte i primärvården i Västra Götalandsregionen 2010-2011 och diagnosticerades med någon av våra vanligaste cancersjukdomar. Gruppen jämfördes med närmare 18000 köns- och åldersmatchade kontrollpatienter vid samma vårdcentraler, som inte hade någon konstaterad cancer.

Flertalet av patienterna sökte för olika besvär inom primärvården året innan de fick sin cancerdiagnos, men för över hälften av dem krävdes fyra eller fler läkarbesök på vårdcentralen innan diagnosen ställdes. En betydande andel av dessa patienter sökte redan de två första gångerna med symtom som visade sig vara associerade med cancer, men de behövde alltså besöka primärvårdsläkare minst två gånger till.

Symptomen före spridning
– Det är svårt med cancer och cancerdiagnos, och det är något väldigt ovanligt i en allmänläkares vardag. På ett år kanske en allmänläkare bara diagnosticerar fyra-fem fall. Men man kan öka lyhördheten och oftare fråga sig om det är cancer eller inte, speciellt om patienten kommer många gånger, säger Marcela Ewing.

Forskningen fokuserade på sju vanliga cancersjukdomar; bröstcancer, gynekologisk cancer, hudcancer, lungcancer, malignt melanom, prostatacancer och tjock- och ändtarmscancer. Just den senaste, tjock- och ändtarmscancer, hamnade i en egen klass beträffande symptom och förutsägbarhet.

Det visade sig att patienter som sökte för blödning från tarmen kombinerat med diarré, förstoppning, ändrade avföringsvanor eller smärta i buken utgjorde den grupp som starkast kunde förknippas med tidig cancer, i deras fall tjock- och ändtarmscancer som ännu inte spridit sig i kroppen.

Allmänläkare är nyckelpersoner
– Värdet av ett enskilt symptom är ofta lågt. Om du söker i primärvården för blödning från tarmen är risken cirka 4 procent att det är cancer och 96 procent att det är hemorrojder eller något annat som går att behandla. Vad vi har visat är att det är själva kombinationen av symptom som är viktig, även om de inte uppträder precis samtidigt, och det måste uppmärksammas. Kan vi hitta cancer tidigare påverkas patienternas prognos till det bättre, och det krävs mindre resurser från samhällets sida, säger Marcela Ewing.

– En cancerdiagnos ställs på sjukhus men det är oftast allmänläkarna som först kommer på tanken och sätter igång en utredning, fortsätter hon. De är nyckelpersoner och det är viktigt att de är på tårna. Tanken på cancer ska alltid finnas i bakhuvudet eftersom det kan få så allvarliga konsekvenser om diagnosen dröjer.

Artikel:
Identification and early detection of cancer patients in primary care

Kontakt:
Marcela Ewing

Inlägget Även godartade symptom kan visa på cancer dök först upp på forskning.se.

Kategorier: Nyheter

Mekanisk signal styr när kroppens lymfkärl ska anläggas

tis, 2018-04-17 10:27

I studien från Uppsala universitet visar forskarna för första gången hur anläggningen av kroppens lymfkärl påverkas av styvheten i den substans som omger de första cellerna som bildar de nya kärlen.

Resultaten kan också förklara uppkomsten av en genetisk lymfkärlssjukdom,  och studien visar på nya sätt att kontrollera sådana tillstånd.

Alla celler i kroppen utsätts för olika formera av mekaniska krafter, till exempel genom att tryckas ihop eller dras ut, något som har betydelse för hur cellerna beter sig under utvecklingen och vid sjukdomar.

Matrix styvhet avgör cellernas beteende
Ytterligare en kraft som påverkar cellerna är styvheten på substansen som cellerna är inbäddade i. Denna substans kallas extracellulär matrix och består av ett nätverk av sockermolekyler, proteinfibrer och vätska. I den aktuella studien har forskarna upptäckt att matrix styvhet har en avgörande betydelse för cellernas beteende då de första lymfkärlen anläggs.

– Under embryoutvecklingen vandrar endotelceller, det vill säga celler som ska bygga upp lymfkärlsväggarna, ut från tidigare anlagda vener till omgivande vävnad där de bygger upp de första lymfkärlen. Där utsätts de för en dramatiskt lägre matrixstyvhet och vi har sett att detta stimulerar en specifik gen i endotelcellerna vilket i sin tur kontrollerar den fortsatta tidiga utvecklingen av lymfkärlen, säger Maike Frye, postdoktor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi och artikelns försteförfattare.

Nya sätt att kontrollera lymfsjukdom
Genen som stimuleras av den mjukare matrixen kallas GATA2. Från den bildas ett protein som reglerar en rad andra gener som påverkar hur celler vandrar i vävnader. Studien visar därmed på en ny signalväg där styvheten på matrix kontrollerar aktivering av GATA2-genen, endotelcellernas vandring och lymfkärlsutveckling. Den skulle bland annat kunna förklara på vilket sätt mutationer i GATA2 orsakar den ärftliga lymfkärlssjukdomen Embergers syndrom.

– Det är också värt att notera att kroniskt lymfödem, det vill säga då vävnaderna sväller upp för att lymfkärlen inte klarar av att dränera dem på överskott av vätska, ofta åtföljs av att vävnaderna styvnar. Att rikta in sig mot vävnadsstyvheten skulle därför kunna vara ett sätt att kontrollera sjukdomsutvecklingen och behandlingssvaret vid sådana sjukdomar, säger Taija Mäkinen, universitetslektor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, som har lett studien.

Studien har publicerats i tidskriften Nature Communications och har gjorts i samarbete med forskare vid KTH i Stockholm samt i Storbritannien, Tyskland, Australien och Kina.

Artikel i Nature Communications:
Maike Frye et al, Matrix stiffness controls lymphangiogenic growth factor responsiveness and lymphatic vessel formation via GATA2-regultated transcriptional program

Kontakt:
Taija Mäkinen, universitetslektor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, taija.makinen@igp.uu.se

Inlägget Mekanisk signal styr när kroppens lymfkärl ska anläggas dök först upp på forskning.se.

Kategorier: Nyheter

Svårt att kombinera extremsport med jämställt familjeliv

tis, 2018-04-17 08:37

Extremidrottande inom triathlon innebär stora påfrestningar på de idrottandes familjeliv, visar forskningen. I studien, som baseras på intervjuer med 26 svenska triatleter –14 män och 12 kvinnor mellan 25 och 52 år gamla – diskuteras framförallt balansen mellan träning, tävling och familjeliv.

De flesta atleter har ambitionen att leva i jämställda familjer, men inte alla lyckas med detta. Av studien framgår att familjemönstren oftast blir ganska stereotypa när någon eller båda föräldrarna är triatleter. Kvinnan tar oftast huvudansvaret för hemmet och barnen och trappar i några fall själv ner rejält på sitt tränande. I ytterligare fall blir skilsmässa enda vägen ut för kvinnan att få fortsätta med sitt tränande.

Extremt tidskrävande
Förberedelserna inför exempelvis en Ironman triathlon, där simning 3,7 kilometer, cykling 18 mil samt löpning 42 kilometer utförs i följd, är extremt tidskrävande vilket i många fall innebär att både familj och icke-tränande vänner får komma i andra hand. I genomsnitt tränar de tillfrågade mellan 10 och 15 timmar i veckan.

– Tendensen är att det i de tävlandes familjer görs olika former av kompromisser som ofta landar i relativt könsstereotypa lösningar; något som i förlängningen i större utsträckning premierar männens idrottskarriärer, säger Thomas Johansson, professor i pedagogik med inriktning mot barn- och ungdomsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Globalt idrottsevenemang
Idén om Ironman triathlon introducerades i slutet av 1970-talet. Från att ha betraktats som ett udda, om än högt respekterat, idrottsfenomen har Ironman triathlon fram till idag kommit att omvandlas till ett globalt och kommersiellt idrottsevenemang. Det finns en mängd efterföljare, exempelvis ”Mountain Triathlon”, ”Swim Run” och ”Mini-Triathlon”. Den här utvecklingen kan placeras inom ramen för den högkonjunktur råder vad gäller olika motionslopp, halvmaror och allt mer extrema evenemang som till exempel ultra-maraton.

Ständigt jonglerande
– Detta gäller inte minst ett ökat antal kvinnliga deltagare. Men den här typen av mycket krävande idrotter innebär också att vardagslivet präglas av tidsplanering och av ett ständigt jonglerande med balansen mellan arbete, familj och träning, säger Jesper Andreasson, docent i idrottsvetenskap vid Linnéuniversitetet.

Den aktuella artikeln utgör en del av ett större bokprojekt, med arbetstiteln Extreme Sports – Extreme Bodies, där Jesper Andreasson och Thomas Johansson undersöker tre extremsporter: Bodybuilding, Ironman triathlon och Mixed Martial Arts, MMA.

Artikeln:
Becoming an Ironman triathlete. Extreme exercise, gender equality and the family puzzle i Sport in Society

Kontakt:
Thomas Johansson, Göteborgs universitet, thomas.johansson.2@gu.se, 031-786 2003
Jesper Andreasson, Linnéuniversitetet, jesper.andreasson@lnu.se, 070-258 5678
Tom Danielsson, Linnéuniversitetet, tom.danielsson@lnu.se, 072-594 9508

Inlägget Svårt att kombinera extremsport med jämställt familjeliv dök först upp på forskning.se.

Kategorier: Nyheter

Blodprov kan hjälpa ishockeyspelare efter hjärnskakning

mån, 2018-04-16 08:10

– Det här skulle kunna vara ett stöd och ett sätt att utvärdera om en spelare ska vila mer, eller kan återgå i spel. I dag saknas ett sådant objektivt verktyg, säger Pashtun Shahim, legitimerad läkare, forskare inom neurovetenskap och försteförfattare till artikeln.

Studien innebär ytterligare ett kliv framåt i den forskning som under flera år bedrivits i Göteborg, med fokus på idrottsrelaterade hjärnskakningar. Den här gången ingick samtliga svenska ishockeylag som spelade i högsta serien på herrsidan, SHL, under de tre säsongerna 2012-2015. Klubbar från Luleå HF i norr till Rögle BK i söder var engagerade i arbetet.

– Alla lagläkare och medicinska team i klubbarna har varit jättebehjälpliga. Utan dem hade vi inte kunnat göra en sådan här studie över hela Sverige, med provtagning och instruktioner till alla labb om hur prover ska frysas. Det har varit en väldigt stor apparat, konstaterar Pashtun Shahim.

Studerat över tid
Totalt omfattades 288 spelare, varav 105 drabbades av hjärnskakning under de aktuella säsongerna. På 87 av dessa togs blodprover 1, 12, 36 respektive 144 timmar (sex dygn) efter hjärnskakningen. Ett femte prov togs vid den tidpunkt då personen återgick i spel.

Syftet med studien var att jämföra koncentrationer i blodet av kända biomarkörer för hjärnskakning, både direkt efter händelsen och över tid. Resultaten visar att det var nivåerna av proteinet Nfl (Neurofilament light) som tydligast kunde kopplas till skadenivå.

– Styrkan i den här studien är att vi under lång tid kunnat följa hur markörer frisätts och rensas  från blodet. Det vi såg var att Nfl frisattes inom en timme efter hjärnskakningen, och sedan ökade över tid hos de spelare som hade lite mer långvariga symptom, säger Pashtun Shahim.

Nivåerna av övriga biomarkörer som studerades (tau, S100B och NSE) klingade av relativt snabbt och kunde därmed inte ge signaler om hur skadade spelarna var efter sex dygn, en tidpunkt då många annars återgår i spel.

Bättre prognoser
– I dagsläget är det spelarnas symptom som avgör när de ska börja spela igen, men det korrelerar med nivåerna av Nfl som därför kan fungera som ett objektivt stöd när man beslutar om personen ska återgå i spel eller inte. Det är viktigt att skydda spelare som kan drabbas av mycket svåra konsekvenser om de får en hjärnskakning till, säger Pashtun Shahim.

– Det behövs ingen markör för att ställa diagnos vid hjärnskakning, det är en kliniks diagnos som bygger på patientens symptom, fortsätter han. Det man egentligen är ute efter är en markör med prognostiskt värde som kan säga vilka spelare som kommer att ha fortsatta symptom, och kanske kommer att behöva mer vila och omhändertagande.

Artikel:
Neurofilament light and tau as blood biomarkers for sports-related concussion

Kontakter:
Pashtun Shahim
Henrik Zetterberg

Inlägget Blodprov kan hjälpa ishockeyspelare efter hjärnskakning dök först upp på forskning.se.

Kategorier: Nyheter

Spikmatta av grafen dödar bakterier på implantat

mån, 2018-04-16 06:30

Kirurgibehandling med implantat – som höft-, knäproteser eller tandimplantat – har blivit allt vanligare. Men vid implantatkirurgi finns alltid risk för bakterieangrepp. Bakterierna orsakar infektion, som i värsta fall kan leda till att implantatet inte kan fästa vid skelettet utan måste plockas ut igen.

Bakterier färdas runt i vätska, exempelvis blod. De letar efter en yta att sätta sig på. Väl på plats växer de till och förökar sig, och bildar en skyddande gegga – en så kallad biofilm.

Gör det svårare för bakterierna att fästa
Ett forskarlag på Chalmers har nu visat att vertikalt stående grafenflagor bildar en spikmatta som gör det omöjligt för bakterier att fästa vid underlaget. Bakterierna skärs istället sönder på de rakbladsvassa flagorna och dör. Att förse implantat med ett grafenlager kan alltså skydda patienten mot infektion, samt förebygga antibiotikabehandling och risk för implantatförlust. Beninläkningen runt implantatet störs inte heller; tvärtom kan grafen förbättra bencellernas förmåga att förnya sig och läka.

Chalmers är ledande inom grafen-området, men de biologiska applikationerna dök inte upp på radarn förrän för ett par år sedan. Forskarna såg då att studier visade motstridiga resultat; vissa visade att grafen skadar bakterier, andra att de inte påverkades alls.

Inte samma effekt när grafen ligger ner
– Vi upptäckte att knepet är att sätta grafenflagorna vertikalt. Om de istället ligger ner skadas inte bakterierna, berättar Ivan Mijakovic, professor på institutionen för biologi och bioteknik.

De vassa flagorna skadar inte mänskliga celler. Anledningen är enkel: en bakterie är cirka en mikrometer – en tusendels millimeter – i diameter, medan en mänsklig cell typiskt är 25 mikrometer. Det som är ett dödligt knivangrepp för bakterien blir därför endast ett nålstick för cellen.

– Grafen har stor potential när det gäller hälsoapplikationer. Men mer forskning behövs innan det går att säga att det är helt säkert. Bland annat vet vi att grafen inte bryts ner särskilt lätt, säger Jie Sun, docent vid institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap.

Vertikalt stående grafenflagor bildar en spikmatta som gör det omöjligt för bakterier att fästa vid underlaget. Bakterierna skärs sönder på de rakbladsvassa flagorna och dör. Kroppens egna celler har  15.000 gånger större volym. Ett dödligt angrepp för bakterien blir endast ett nålstick för cellen. Implantat med ett lager grafen kan skydda patienten mot infektion, samt förebygga antibiotikabehandling och risk för implantatförlust. Beninläkningen runt implantatet störs inte heller; tvärtom kan grafen förbättra bencellernas förmåga att förnya sig och läka. Bild: Yen Strandqvist, Chalmers

Påverkar inte kroppens mikroflora
Goda bakterier stryker naturligtvis också med när de onda skadas. Men det är inte ett problem, eftersom effekten är väldigt lokal och kroppens mikroflora inte påverkas.

– Vi vill på det här sättet förhindra att bakterier skapar infektion. Om du får en infektion behövs kanske antibiotika, vilket definitivt stör mikrofloran i hela kroppen. Därtill kommer problemet med antibiotikaresistens, säger Santosh Pandit, postdoc på Biologi och bioteknik.

Stående grafen är ingen ny uppfinning, utan har funnits i några år. Chalmers forskarlag är däremot först med att använda vertikalt grafen för att döda bakterier. Nästa steg för forskarlaget blir att testa vertikalt grafen ytterligare genom att klä implantatytor och studera effekten på djurceller.

Chalmers har samarbetat med företaget Wellspect Healthcare, som bland annat gör katetrar, i denna studie och parterna kommer nu att inleda en andra studie tillsammans. Forskningen stöttas av Vinnova och är publicerad i Advanced Materials Interfaces: ”Vertically Aligned Graphene Coating is Bactericidal and Prevents the Formation of Bacterial Biofilms”

Så tillverkas vertikalt grafen
Grafen består av kolatomer. Det är bara ett atomlager tjockt och därmed världens tunnaste material. Grafen tillverkas i flagor eller film. Det är 200 gånger starkare än stål och har en mycket god ledningsförmåga tack vare sin snabba elektronrörlighet. Grafen är dessutom superkänsligt för molekyler vilket gör att det kan användas i sensorer.

Grafen kan tillverkas genom CVD, chemical vapor deposition eller kemisk ångavsättning. Metoden används för att skapa en tunn ytbeläggning på ett prov. Provet placeras i en vakuumkammare och värms upp till höga temperaturer samtidigt som tre gaser – vanligen väte, metan och argon – släpps in i kammaren. Den höga värmen får gasmolekyler att reagera med varandra och ett tunt lager kolatomer skapas.
För att tillverka vertikalt grafen används PECVD, plasmaassisterad ångavsättning. Då appliceras även ett elektriskt fält – en plasma – över provet, vilket gör att gasen nära ytan joniseras. Med plasman växer lagret av kol vertikalt från ytan, istället för horisontellt som vid CVD

Kontakt:
Jie Sun, docent vid institutionen för Mikroteknologi och nanovetenskap, Chalmers, jie.sun@chalmers.se, 031-772 31 17
Santosh Pandit, postdoc vid institutionen för Biologi och bioteknik, Chalmers, , pandit@chalmers.se, 0729-48 40 11
Ivan Mijakovic, professor på institutionen för Biologi och bioteknik, ivan.mijakovic@chalmers.se

 

Inlägget Spikmatta av grafen dödar bakterier på implantat dök först upp på forskning.se.

Kategorier: Nyheter

Västerbottningar lever längre och sparar mer pengar

mån, 2018-04-16 06:00

– I ljuset av de resultat som vi presenterar är vår slutsats att Västerbottensmodellen med regelbundna hälsoundersökningar kan påverka riskfaktorer och dödlighet i befolkningen på ett mycket kostnadseffektivt sätt, säger Lars Lindholm, professor i hälsoekonomi vid Umeå universitet och studiens huvudförfattare.

Den hälsoekonomiska analysen visar att västerbottningarna under den studerade perioden 1990 – 2006 har vunnit cirka 3 500 levnadsår, år som västerbottningarna sammanlagt beräknats leva längre. Med en justering för så kallad hälsorelaterad livskvalitet, att alla extra år inte levs med full hälsa, handlar det om cirka 2 900 år som västerbottningarna levde längre med god livskvalitet än om man inte hade genomfört hälsoundersökningarna.

För beslutsfattare är det förmodligen intressant att den förbättrade hälsan och ökade livslängden har inneburit besparingar för sjukvården som är är 50 procent större än kostnaderna för hälsoundersökningarna. Varje extra levnadsår med full livskvalitet har i genomsnitt inte kostat samhället mer än 650 kronor. Det kan jämföras med den nationella tumregeln för kostnadseffektiv sjukvård, där en acceptabel kostnad för ett extra levnadsår anses vara en halv miljon kronor.

Den gängse metod som internationellt dominerar för kostnadsnyttoanalyser inom sjukvården, är att på basis av förändringar av riskfaktorer, exempelvis genom att via mätningar av förändringar i blodtrycket, göra en prognos för framtida sjukdom och död. Umeåforskarnas studie har ett bredare underlag än så.

– Genom att vår analys bygger på retrospektiva befolkningsdata över faktiskt inträffad sjukdom och dödlighet över tid, blir resultatet betydligt pålitligare än studier som enbart bygger på prognoser, säger Lars Lindholm.

Sedan Västerbottens hälsoundersökningar, VHU, infördes har mer än 180 000 hälsoundersökningar genomförts. Programmet initierades 1985 i Norsjö kommun och utvidgades i början på 1990-talet till hela Västerbottens läns landsting. Alla som fyller 40, 50 och 60 år bjuds in till sin hälsocentral för en individuell hälsogenomgång som både innefattar en hälsoundersökning och en hälsodialog med en distriktssköterska. Programmet är ett av de största i sitt slag i världen.

Den hälsoekonomiska analysen har gjorts av forskare vid enheten för Epidemiologi och global hälsa vid Umeå universitets medicinska fakultet. Studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften BMC Public Health.

Artikel:
A cost-effectiveness analysis of a community based CVD program in Sweden based on a retrospective register cohort

Kontakt:
Lars Lindholm, 070-1, 77 09 95, lars.lindholm@umu.se
Lars Weinehal, l070-5, 64 46 52, lars.weinehall@umu.se

Inlägget Västerbottningar lever längre och sparar mer pengar dök först upp på forskning.se.

Kategorier: Nyheter

Alzheimerplack inte lika farligt för alla celler i hjärnan

fre, 2018-04-13 12:00

Det är en studie ledd av forskare vid Linköpings universitet som visar att känsligheten för ett av de protein som är nära förknippat med Alzheimers sjukdom, skiljer sig mellan olika celltyper i hjärnan.

Vid långt framskriden alzheimersjukdom har en stor mängd nervceller dött. Fokus har länge riktats mot att nervceller skadas av felveckade former av amyloid-betaprotein, som ansamlas och med tiden bildar plack i hjärnan. Men felveckat amyloid-beta ackumuleras inte bara i nervcellerna. Amyloidklumpar hittas också i hjärnans blodkärl, i näthinnan i ögat och i så kallade gliaceller.

De sistnämnda är en grupp celler med olika stödjande funktioner i hjärnan. Det är oklart vilken roll detta spelar för sjukdomsutvecklingen. Därför ville forskarna bakom den nya studien undersöka om amyloid-beta kan bildas i dessa olika celltyper och om det är toxiskt för fler celler än just nervcellerna.

I nervceller, eller neuron, dominerade omogen form av amyloid-beta-fibriller (ringformade i gult) medan gliaceller bildade mer mogen struktur av amyloid-beta-fibriller (spetsiga i gult och även i cyanblå färg).

Till sin hjälp tog forskarna bananflugor (Drosophila melanogaster) som används mycket inom forskningen för att förstå nervsystemets utveckling och sjukdomar, däribland Alzheimers sjukdom.

Bananflugorna i studien modifierades så att deras celler bildade höga nivåer av mänskligt amyloid-beta-1–42, den mest skadliga av de två vanligast förekommande varianterna. Forskarna kunde styra i vilken celltyp amyloid uttrycktes och jämförde flugor med uttryck i olika celltyper.

I tidigare studier har forskargruppen noterat att ju mer amyloidaggregat det finns i nervcellerna, desto sjukare blir bananflugorna.

Nu undrade forskarna varför amyloid inte skadade gliacellerna lika mycket som nervceller och gjorde därför noggranna studier av aggregatens struktur. Felveckat amyloid-beta finns i olika former och delas bland annat in efter mognadsgrad. Moget amyloid ser i mikroskop ut som små trådar som packats tätt, ungefär som en bunt okokta spaghettistrån.

Liknar kokt spaghetti
Den omogna formen liknar snarare kokt spaghetti som bildat trassliga nystan. Tidigare studier från forskargrupperna av möss och människor har visat att både formerna förekommer, men detta är första gången de lyckats koppla samman neuronförtvining med amyloidens struktur.

– Vi såg att gliaceller verkar tillverka det mogna, mindre skadliga tillståndet av amyloid-beta, som nervcellerna inte klarar av att göra. Amyloiden hamnar utanför gliacellerna som trådbuntar, medan samma protein fastnar i den omogna formen inne i nervcellerna, som dör av det.

– Det väcker ju frågan om vilken molekylär mekanism som ligger bakom att amyloid-beta är så toxiskt för nervceller medan gliaceller kan klara av höga halter, åtminstone hos bananflugor, säger Per Hammarström, professor vid Institutionen för Fysik, Kemi och Biologi och den som lett studien.

Stefan Thors forskargrupp vid institutionen för klinisk och experimentell forskning, LInköpings universitet har utvecklat bananflugorna i studien. I huvudet på en bananfluga. En viktig fördel med bananflugan som djurmodell, jämfört med möss, är att hos flugan leder höga nivåer av amyloid-betaaggregat till förtvining av nervceller och tydligt förkortad livslängd, på liknande sätt som hos människa.

Artikeln:
Aggregated Aβ1-42 is selectively toxic for neurons, whereas glial cells produce mature fibrils with low toxicity in Drosophila, Maria Jonson, Sofie Nyström, Alexander Sandberg, Marcus Carlback, Wojciech Michno, Jörg Hanrieder, Annika Starkenberg, K. Peter R. Nilsson, Stefan Thor och Per Hammarström, Cell Chemical Biology,

Kontakt:
Per Hammarström, professor, per.hammarstrom@liu.se, 013-28 56 90
Maria Jonson, doktorand, maria.k.jonsson@liu.se, 013–28 46 65

Stefan Thors forskargrupp vid institutionen för klinisk och experimentell forskning, LInköpings universitet har utvecklat bananflugorna i studien. I huvudet på en bananfluga. En viktig fördel med bananflugan som djurmodell, jämfört med möss, är att hos flugan leder höga nivåer av amyloid-betaaggregat till förtvining av nervceller och tydligt förkortad livslängd, på liknande sätt som hos människa.

Inlägget Alzheimerplack inte lika farligt för alla celler i hjärnan dök först upp på forskning.se.

Kategorier: Nyheter

Risken att dö under långlopp väldigt liten

fre, 2018-04-13 07:00

Löpning har blivit allt mer populärt i Sverige. Under det senaste årtiondet har intresset för att springa långt, såsom maraton, fått en ökad popularitet. Att springa ett långlopp är en stor utmaning och att fullfölja loppet är en lika stor prestation. Det gäller dock att ha respekt för distansen, och det är viktigt att veta att man är ordentligt tränad och förberedd när man ställer sig på startlinjen.

Även om löpningen har visat sig ha betydande positiva hälsoeffekter är risken för plötslig död, oftast på grund av plötsligt hjärtstopp, också en risk som långdistanslöpare utsätter sig för. Med tanke på den ökade populariteten i löpning under 2000-talet, krävs mer kunskap om dödsrisken.

Lägre dödlighet under maratonlopp
Studien från CPS, Centrum för personsäkerhet, på Karlstads universitet visar att dödligheten under långlopp i Sverige mellan åren 2007 och 2016 är betydligt lägre jämfört med tidigare studier från USA och Storbritannien. De tidigare studier har visat på en risk mellan 0,63 och 1,88 per 100 000 löpare. Risken i Sverige är 0,24 per 100 000 löpare, visar den nya studien.

Den sammansatta bilden är en generell nedåtgående trend för dödlighet under ett maratonlopp sedan 1980-talet.

– Det är väldigt många människor som springer de lopp vi har i Sverige, men vi har relativt sett få lopp. I de loppen finns det en väl fungerande organisation och den medicinska beredskapen är väldigt god vilket kan vara orsaken till den låga risken, säger Finn Nilson.

Studien:
Mortality in long-distance running races in Sweden – 2007–2016, PLoS One.

Kontakt
Finn Nilsson, docent i risk- och miljöstudier, Karlstads universitet, finn.nilson@kau.se, 054-700 23 53

Inlägget Risken att dö under långlopp väldigt liten dök först upp på forskning.se.

Kategorier: Nyheter

Pyttesmå cellgiftsfabriker bekämpar tumören inifrån

tors, 2018-04-12 09:08

– Vi har tagit fram ett sätt att kapsla in celler för att sedan kunna använda dessa kapslar som läkemedel, säger Wouter van der Wijngaart, professor i mikro- och nanosystem vid KTH.

För sex år sedan började KTH-forskare att jobba med ett mångfacetterat och nytt syntetiskt plastmaterial. Nu har de tillverkat mikrometersmå plastkapslar, mindre än ett hårstrå, som de fyllt med mänskliga celler.

Målet är att i framtiden kunna spruta in de pyttesmå plastkapslarna fyllda med stamceller som modifierats till att producera cellgifter, via kärl som leder till en cancertumör. Och på så sätt få en mängd små lokala cellgiftsfabriker som bekämpar tumören inifrån.

Den närproducerade cellgiftsproduktionen skulle göra behandlingen precis; tumören får en hög dos samtidigt som resten av kroppen slipper bieffekterna.

Mänskliga celler överlevde i kapslarna
Enligt Wouter van der Wijngaart har han och de andra forskarna nu också fått de inkapslade mänskliga cellerna att att överleva i kapslarna, vilket är ett stort och viktigt framsteg.

Nu återstår att se om också metoden fungerar med genetiskt modifierade celler. Med genetiskt modifierade celler menar forskarna i det här fallet, celler som förändrats så att de producerar cellgift.

– Det blir vårt nästa steg i forskningsarbetet. Ett annat steg är att testa immunförsvarets respons på kapslarna, och ett eventuellt behov av att bädda in kapslarna med molekyler som immunförsvaret accepterar, säger Wouter van der Wijngaart.

Om detta lyckas kan det alltså bli möjligt att skapa tusentals eller fler små lokala cellgiftsfabriker, som bekämpar cancer på plats inne i tumören.

Mikrofluidiska cellinkapslingsprocessen. Partiklarna som skapas har samma diameter som ett hårstrå och är uppbyggda av en gelkärna (orange) som innehåller levande celler (grön) och som omges av ett poröst solitt skal (blå). Skalet kan släppa genom små läkemedelsmolekyler, men inte immunsystemets antikroppar.

– Att kapsla in celler är något som gjorts tidigare, men vårt sätt är både enklare och bättre, säger Wouter van der Wijngaart.

Idén med kapslarna kläcktes för decennium sedan. Syftet då var att utveckla ett nytt verktyg som var effektivt mot barncancer, närmare bestämt svårbehandlade tumörer i nervsystemet hos små barn (neuroblastom och medulloblastom).

Teknik också för diabetes och andra sjukdomar
Men tekniken är inte begränsad till barncancer, den ska även kunna användas för behandling av andra solida cancertumörer. Det finns också andra potentiella användningsområden, menar forskarna.

– Den överliggande teknologin är generisk. Konceptet med att kapsla in celler kallad ”Cell microencapsulation” är gammal och det finns många applikationer. Bland dem återfinns biosensorer på cellnivå.

– Vårt arbete har dock fokus på att kapsla in celler för läkemedelsbehandlingar. Förutom cancer skulle även diabetes, olika hjärt- och kärlsjukdomar och olika autoimmuna sjukdomar kunna behandlas med teknologin.

Så skapas de pyttesmå kapslarna

De nya pyttesmå plastkapslarna har enligt forskarna en rad fördelar jämfört med tidigare varianter. Dels är de starkare, dels kan deras geometri och form anpassas beroende av sjukdom de är tänkta att användas mot, dels är de anpassas bättre för att stå emot  immunförsvarets strävan att bryta sönder och neutralisera alla främmande objekt som kommer in i kroppen.

– Kapslarna måste kunna stå emot detta samtidigt som de gör sitt jobb. Sättet vi tillverkat det syntetiska plastmaterialet är genom att använda en ny polymer, samt en ny metod att skapa kapslar från denna polymer. Kapslarna, eller partiklarna om du så vill med tanke på deras storlek, har en mjuk gel inuti sig där cellerna kan överleva. Denna gel omsluts sedan av ett solitt skal, menar Wouter van der Wijngaart.

Äldre varianter av kapslar baserades på biologiskt material. Detta har inneburit att läkemedelsmyndigheter haft svårigheter att godkänna materialet, eftersom dess egenskaper inte med exakthet kunnat återskapas konstant. Ett annat problem med biologiskt material har varit spår av oönskade föroreningar. Svagheter som saknas i syntetiskt material.

– Vi är också de första forskarna att använda just ett solitt skal. Tidigare lösningar har haft mjuka skal. Då är risken större att dessa bryts ner. Kapslarnas solida skal är en möjlig lösning eftersom de samtidigt klarar av att släppa igenom molekyler inifrån och ut.

Artikel:
Human Cell Encapsulation in Gel Microbeads with Cosynthesized Concentric Nanoporous Solid Shells, Advanced Functional Materials

Kontakt:
Wouter van der Wijngaart, wouter@kth.se.

Inlägget Pyttesmå cellgiftsfabriker bekämpar tumören inifrån dök först upp på forskning.se.

Kategorier: Nyheter

Vissa järntillskott kan förvärra tjocktarmscancer

tors, 2018-04-12 06:00

Forskarna har studerat två järnföreningar, järncitrat och järn-EDTA, som tidigare har visat sig förvärra tumörbildningen hos möss med tjocktarmscancer. Hittills har man inte vetat varför, och om det har någon betydelse för oss människor.

I den aktuella studien har forskarna studerat effekten av normala tillskottsdoser av dessa två järnföreningar på två slags odlade tarmcancerceller från människa. Som jämförelse har de mätt effekten av järnsulfat, ett av de vanligaste järntillskotten på marknaden.

Bild: Yen Strandqvist/Chalmers

Saltet järnsulftat gav ingen effekt på cancerbiomarkören amfiregulin. Det gjorde däremot de två kelaten järncitrat och järn-EDTA (också känt som natriumjärn-EDTA eller Järn(III)natrium-EDTA) – och redan vid låga doser.

– Vi kan konstatera att järncitrat och järn-EDTA kan vara cancerogent, eftersom båda ökar bildandet av amfiregulin, en känd cancermarkör som oftast förknippas med långt gången cancer med dålig prognos, säger Nathalie Scheers, forskarassistent vid Chalmers, som är studiens initiativtagare och huvudförfattare.

Järncitrat säljs i hälsobutikerna
Idag finns många typer av järntillskott på marknaden, baserade på åtminstone ett 20-tal olika aktiva substanser. De säljs under en uppsjö av varumärken. Järnsulfat är ett av de vanligaste, men även järncitrat – som sägs vara mer skonsamt för magen – säljs av flera svenska hälsobutiker och nätapotek.

Järncitrat tas upp bättre av kroppen när man till exempel äter grovt bröd, bönor och nötter.

Kvinnor är särskilt utsatta
Det mesta av det järn kroppen behöver får vi genom maten, till exempel kött, fisk, bladgrönsaker, baljväxter och fullkornsprodukter. Men ibland räcker inte det. Gravida kvinnor kan behöva ta tillskott av järn, likaså personer som har lämnat blod eller har låga blodvärden av andra orsaker. Vid njursjukdom kan höga doser behövas för att binda upp fosfater i blodet.

För konsumenter som vill göra ett välinformerat val kan det vara svårt att veta exakt vad de köper.

– Många butiker och leverantörer berättar inte vilken typ av järn det är frågan om, och det gäller även apoteken. Oftast står det bara järn, eller mineralämne av järn, vilket är problematiskt för konsumenterna, säger Nathalie Scheers.

Befarat cancerogena järntillskott i omlopp
Järn tillsätts även i vissa livsmedel, exempelvis barnmat, men det allmänna berikningsprogrammet kring järn i mjöl fasades ut i Sverige för ett antal år sedan. Järn-EDTA är godkänt för berikning av livsmedel av EU och USA, och används i många länder för att förebygga järnbrist.

I Kina och Pakistan finns vetemjöl med tillsatt järn-EDTA, och samma tillsats används i pulverdrycker i Brasilien, Mexiko och Filipinerna. Inom EU förekommer järn-EDTA i mediciner till barn med järnbrist. Totalt kan det röra sig om stora volymer av både järncitrat och järn-EDTA.

Hur ska man som konsument eller patient förhålla sig till de nya rönen om man behöver järntillskott?

– Först måste vi komma ihåg att studien gjordes på mänskliga cancerceller odlade i laboratorium, eftersom det skulle vara oetiskt att utsätta människor för detta. Men resultaten pekar på möjliga mekanismer och effekter som manar till försiktighet. De måste förstås undersökas vidare i detalj, säger Nathalie Scheers.

– I nuläget tycker jag man ska följa vårdens rekommenderade intag. Som forskare kan jag inte rekommendera någonting – dessa råd måste komma från myndigheterna. Men om jag personligen hade behövt järntillskott skulle jag försökt att undvika järncitrat.

Mer vill hon inte uttala sig om. Forskningen på området är begränsad, och det gäller även järnsulfat, enligt Nathalie Scheers.

– Allra viktigast är att forskare och myndigheter börjar skilja på järn och järn, och inse att olika former har olika biologiska effekter.

Studien:
Ferric citrate and ferric EDTA but not ferrous sulfate drive amphiregulin-mediated activation of the MAP kinase ERK in gut epithelial cancer cells, publicerad i Oncotarget

Kontakt:
Nathalie Scheers, forskarassistent vid Institutionen för biologi och bioteknik, Chalmers, nathalie.scheers@chalmers.se

Inlägget Vissa järntillskott kan förvärra tjocktarmscancer dök först upp på forskning.se.

Kategorier: Nyheter

Barns vikt klassas på olika sätt

ons, 2018-04-11 07:29

– Alla som arbetar med barn – indirekt eller direkt – bör ha kunskap om hur de växer och vilka faktorer som påverkar tillväxten, säger B. Bente Nilsen, måltidsforskare vid Restaurang- och hotellhögskolan i Grythyttan..

Hon har jämfört hur en grupp på drygt 4 000 svenska barn i åldrarna 7-9 år klassas viktmässigt utifrån fyra så kallade tillväxtreferenser. Dessa anger värden för vad som anses vara underviktiga, normalviktiga, överviktiga eller feta barn.

Referenserna utgör grunden för tillväxtkurvorna, något som de flesta föräldrar känner till från besöken på barnavårdscentralen.

B. Bente Nilsen fann att det var stora skillnader i förekomsten av underviktiga, överviktiga och feta barn, beroende på vilken av de fyra referenserna som används.

– För att ta ett exempel: Barn som bedöms som överviktiga enligt en tillväxtreferens kan ses som normalviktiga i en annan, berättar hon.

Problem för forskarna att jämföra
I studien ingick två svenska och två internationella tillväxtreferenser. B. Bente Nilsen kunde konstatera att det även skilde sig åt mellan de svenska referenserna, men att den som avvek mest från de andra var en av de internationella – IOTF (International Obesity Task Force).

– Det finns alltså en risk för att barn blir klassificerade på olika sätt, även om det i huvudsak bara är en tillväxtreferens som används på barnavårdscentraler i Sverige. Framför allt är detta en fråga för forskningen – det kan vara svårt att jämföra svenska barns tillväxt med barn i andra delar av världen, sammanfattar B. Bente Nilsen.

Hon kunde också konstatera att det – oavsett tillväxtreferens – fanns stora generella skillnader mellan flickor och pojkar i den undersökta gruppen. Till exempel var det fler pojkar än flickor som var underviktiga respektive feta och sjukligt feta. Däremot var det fler flickor än pojkar som räknades som överviktiga.

B. Bente Nilsen manar till försiktighet när det gäller hur resultatet ska tolkas, speciellt för kategorierna underviktiga och sjukligt feta där det rör sig om ett väldigt litet antal individer.

– Man måste också komma ihåg att det handlar om barn som är 7-9 år. Det går till exempel inte att slå fast att det ser likadant ut i alla åldrar. Resultaten ger en bild av hur det ser ut i just den undersökta gruppen.

Mer fetma bland barn som hoppar frukosten
B. Bente Nilsen undersökte även barnens frukostvanor. Studien visar att mer än nio av tio barn åt frukost varje dag, enligt uppgifter från föräldrarna. Men i gruppen som inte fick frukost varje dag – 5,6 procent – var det flera barn med fetma jämfört med barnen som fick något att äta varje morgon.

Fast barn som saknar regelbundna frukostvanor behöver inte bli feta, understryker hon.

– Det kanske snarare är så att överviktiga barn självmant hoppar över frukosten. Detta behöver vi studera närmare, säger B. Bente Nilsen.

B. Bente Nilsen som nu doktorerar i ämnet har undersökt ytterligare en aspekt på barn och vikt. Om viktminskning hos barn och ungdomar i åldern 7-19 år har någon påverkan på hur lång en person kan bli.

Längd en variabel för god hälsa

Slutlängden är tillsammans med bland annat blodtryck och medellivslängd tre viktiga parametrar för hälsotillståndet hos ett lands befolkning. Till exempel har länder som Holland, Norge och Sverige en generellt sett lång befolkning, vilket alltså är en variabel för god hälsa.

Vikttapp påverkade inte längden
Den exakta frågeställningen var om en viktminskning på tio procent eller mer påverkade slutlängden. Något sådant samband kunde B. Bente Nilsen inte finna. Det spelade ingen roll om barnen som gick ner i vikt var under-, normal- eller överviktiga när viktförlusten ägde rum. Inte heller hade det någon betydelse när i ålder vikttappet skedde.

– Ett väldigt förvånande resultat eftersom en viktnedgång på tio procent är mycket för ett barn som växer, säger hon och tillägger:

– På individnivå hittade vi några enskilda fall som indikerade att en viktminskning kan ha påverkat slutlängden. Men för gruppen som helhet såg vi ingen sådan inverkan.

I den här studien ingick 6 572 svenska barn födda 1973 respektive 1981. Av dem hade 346 minskat i vikt med tio procent eller mer under sin uppväxt.

Kontakt:
B. Bente Nilsen, bnilsen@oslomet.no

Inlägget Barns vikt klassas på olika sätt dök först upp på forskning.se.

Kategorier: Nyheter

Botoxbehandling kan ge svettiga bättre livskvalitet

ons, 2018-04-11 06:15

– Betydligt fler än vi tidigare trott uppger att de lider av kraftiga svettningar. Eftersom det råder ett socialt stigma kring besvären drar sig många för att söka hjälp och fångas därför inte upp i vårdstatistiken, säger Alexander Shayesteh Afshar, doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet.

I sin avhandling har Alexander Shayesteh Afshar gjort enkäter bland 5000 svenskar. Svaren visade att 5,5 procent lider av primär hyperhidros, det vill säga sjukligt kraftig svettning. Man har tidigare antagit att det bara skulle handla om 1-2 procent av befolkningen. Den högre siffran i enkätsvaren stämmer dock relativt väl med andra studier från Tyskland och USA.

Att svettas är naturligt och nödvändigt för att viktiga kroppsorgan ska hålla rätt temperatur. För den som lider av hyperhidros kan svettningen däremot skena på ett sätt som inte har något samband med kroppens temperaturreglering. Det är dock långtifrån alltid som den drabbade ser det som en sjukdom. Särskilt män tycks ha en motvilja mot att söka vård för sina besvär. I avhandlingen har man därför också gjort djupintervjuer med 15 särskilt svettiga män.

Svettningarna styr livet
– För en del hårt drabbade styr svettningen en stor del av livet. Det handlar om allt från att bära vissa kläder till att helt undvika situationer där man är rädd att det ska upptäckas att man är svettig. Det kan leda till social isolering och psykiska problem, säger Alexander Shayesteh Afshar.

Flera män uppgav att de hade blivit nonchalant bemötta när de försökte diskutera sin svettning i samband med att problemen debuterade i tonåren. Det bidrog till en osäkerhet kring hur de skulle hantera besvären längre fram i livet.

– Den glada nyheten är att det faktiskt går att behandla sjuklig svettning. Det är dock en dyr behandling så därför är det viktigt att prioritera att de med svårast svettning får behandling av de kroppsdelar där det stör mest, säger Alexander Shayesteh Afshar.

Botox bra behandling
Den behandling som studerades i avhandlingen var med botulinumtoxin, botox, som injiceras för att blockera svettkörtlar. Botoxbehandlingen började ge effekt efter två veckor och behandlingen höll sedan i sig i cirka nio månader. Botoxbehandlingen visade sig både fungera fysiskt mot svettningen och minska den oro och ångest som svettningen annars gav upphov till.

Botoxbehandlingen har relativt få biverkningar. Nackdelen är främst att behandlingen måste upprepas regelbundet och att den är kostsam. Kraftig svettning i armhålorna och i händerna var det som enligt enkäterna påverkade livskvaliteten mest och som därför bör prioriteras i ett läge med begränsade vårdresurser.

Alexander Shayesteh Afshar är specialist i allmänmedicin och dermatologi-venereologi. Han arbetar som överläkare på hud- och STD-kliniken på Norrland universitetssjukhus i Umeå.

Kontakt:
Alexander Shayesteh Afshar, alexander.shayesteh@vll.se

Avhandlingen:
Primär hyperhidros. Förekomst och påverkan på individen. (Engelsk titel: Primary hyperhidrosis. Prevalence and impacts for the individual).

Inlägget Botoxbehandling kan ge svettiga bättre livskvalitet dök först upp på forskning.se.

Kategorier: Nyheter

Litiumbehandling bakom störningar i bisköldkörteln

tis, 2018-04-10 08:00

Det är  alltså litiumbehandlingen och inte den bipolära sjukdomen som leder till en störning i bisköldkörtlarna, det organ som har hand om kalkomsättningen i kroppen. Och leder till en utveckling av förhöjt kalk i blodet.

– Vi har utvecklat en vägledningsmall som man kan följa om man har ansvar för en litiumbehandlad patient som får avvikande kalkvärden, säger Adrian Meehan, specialistläkare på geriatriska kliniken vid Universitetssjukhuset Örebro.

Påverkar bisköldkörtlarna
Patienter som äter litium kontrolleras tre till fyra gånger per år, främst för sköldkörtel- och njurfunktion. Att ha ett förhöjt kalkvärde kan leda till benskörhet, ökad risk för njursten, olika magbesvär och muskelsvaghet samt trötthet och nedstämdhet.

– En mindre känd biverkan har varit litiums påverkan på bisköldkörtlarna. Den vanliga behandlingen för en överaktivitet i bisköldkörtlarna är operation. Då tar man bort den sjuka körteln, säger Adrian Meehan.

Den här hormonella sjukdomen kallas LHPT (litium-associerade hyperparatyreoidism) och är relativt okänd. Därför har inte kalkvärdet följts regelbundet hos de patienter som får litium.

Olika typer av bisköldkörtelstörning
Adrian MeehanI har i sin avhandling studerat förekomsten av LHPT, vad som kännetecknar sjukdomen och ger förslag på förbättrad behandling. I det största publicerade materialet, där 423 litiumbehandlade patienter ingick, har de kunnat konstatera att förekomst av LHPT är vanligt, cirka 18 procent.

– LHPT verkar skilja sig från den sjukdom som utvecklas hos människor utan litiummedicinering. Den sjukdomen kallas pHPT (primär hyperparatyreoidism) och är mera ovanlig, endast cirka 1 procent i vår studie, säger Adrian Meehan.

I den hittills största granskningen av kirurgiska resultat på litiumbehandlade patienter som fått bisköldkörtlar borttagna visar dåliga resultat. Det är bara drygt 50 procent som blir av med sitt förhöjda kalkvärde, jämfört med 98 procent av fallen med pHPT.

Bortopererade körtlar dåligt på sikt
– LHPT verkar skilja sig från vanlig pHPT och därför borde dessa patienter följas upp mer noggrant. Vi har påbörjat en randomiserad studie, den första i sitt slag, för att utvärdera nyttan med kirurgi jämfört med att patienten följs upp, säger Adrian Meehan.

I forskningen framhålls att LHPT är vanligt, dels att de som får en rubbning i kalkbalansen pendlar kraftigt i sina kalkvärden och att lågt kalkvärde kan vara en associerad biverkan.

– Hos patienter som är opererade ses att långtidsresultaten inte är bra, och analys av borttagna bisköldkörtlar visade vävnadsökning till skillnad från adenom, en benign tumör, som är vanligare vid pHPT. En möjlig slutsats kan vara att mer omfattande kirurgi ska erbjudas med borttagning av 3 eller 3 ½ körtlar av de totalt fyra bisköldkörtlarna. Det önskar vi ta reda på i den påbörjade randomiserade studien, avslutar Adrian Meehan.

Kontakt:
Adrian Meehan, Specialistläkare vid Geriatriska kliniken, Universitetssjukhuset Örebro
Region Örebro län, adrian.meehan@, regionorebrolan.se

Inlägget Litiumbehandling bakom störningar i bisköldkörteln dök först upp på forskning.se.

Kategorier: Nyheter

Virus som vapen mot cancer

tis, 2018-04-10 07:57

Forskare vid Umeå universitet studerar infektionsmekanismer på molekylnivå för att kunna förstå hur adenovirus orsakar sjukdom, och för att utveckla nya behandlingar. Tillsammans med forskargrupper från Tyskland, Storbritannien och Ungern nu upptäckt en ny typ av mekanism som adenovirus använder sig av för att infektera celler.

Adenovirus typ 52 (HAdV-52) är ett av få adenovirus som har två olika typer av fiberproteiner på sin utsida, som används för vidhäftning till målceller. I samarbete med forskare vid Imperial College, London, som är världsledande inom glykobiologiområdet, har man visat att den kortare fibern binder till en ovanlig typ av kolhydratbaserad receptor, polysialinsyra.

Annasara Lenman som arbetar tillsammans med Niklas Arnberg har därefter validerat att HAdV-52 binder till sialinsyra på målceller, och att detta leder till infektion. I samarbete med forskare vid universitet i Tübingen, som är experter inom det strukturbiologiska området, har interaktionen mellan den korta fibern och polysialinsyra kartlagts på atomnivå.

– Vi visste sedan tidigare att den korta fibern binder till sialinsyra, men inte hur den underliggande kolhydratkedjan var konstruerad, förklarar Annasara Lenman, postdoktorand vid Institutionen för Klinisk Mikrobiologi vid Umeå universitet.

Eftersom polysialinsyra överuttrycks på cancerceller i bland annat hjärna och lungor öppnas nya möjligheter att använda HAdV-52 för behandling för motsvarande typer av cancer.

Virus som vapen
Adenovirus och andra virus har under en lång tid ansetts vara lämpliga ”vapen” för behandling av olika typer av cancer. Virus kan själva döda cancerceller, men under senare år har man också förstått att en virusinfektion i en tumör kan aktivera immunförsvaret mot cancercellerna. Man kan också ”beväpna” virus med olika gener som motverkar resistensutveckling mot olika läkemedel i cancercellerna.

– En stor utmaning har varit att rikta virus specifikt mot cancercellerna. De flesta adenovirus som provats hittills har bara en typ av fiber. HAdV-52 har två olika fibrer, varav den ena har en naturlig förkärlek för cancerceller som uttrycker polysialinsyra. Detta öppnar upp för en mer effektiv styrning av virus mot rätt typ av celler, berättar Annasara Lenman.

Resultaten kan även få stor betydelse inom andra forskningsområden. Niklas Arnbergs forskargrupp har nyligen publicerat två andra studier, också de i samarbete med internationella forskargrupper. Man har dels visat hur ett virus, CVA24v, har utvecklat sin förmåga att interagera med kolhydrater på cellens utsida, och vilken betydelse detta har för virusets förmåga att orsaka pandemiska ögoninfektioner. Man har också identifierat ett nytt virustoxin. Hittills har man bara känt till två virala toxiner. Det nya toxinet har sannolikt förmåga att orsaka diarré hos dem som drabbas.

– Vår forskning visar ännu en gång att tvärvetenskaplig forskning kan leda till oväntade fynd samt nya lösningar och terapeutiska alternativ, säger Niklas Arnberg, professor vid Institutionen för klinisk mikrobiologi vid Umeå universitet.

Originalpublikation:
Polysialic acid is a cellular receptor for human adenovirus 52 PNAS 9 April 2018

Kontakt:
Annasara Lenman, 0705977743, annasara.lenman@umu.se
Niklas Arnberg, 90 785 84 40, niklas.arnberg@umu.se

Inlägget Virus som vapen mot cancer dök först upp på forskning.se.

Kategorier: Nyheter

Ojämlik tandhälsa hos förskolebarn

tis, 2018-04-10 07:50

– Vi ska inte glömma att de flesta barn har friska och fina tänder, men det finns en mindre grupp av barn som vi ser gång på gång inom tandvården och som har mycket karies, säger Ann-Catrin André Kramer, disputerad i odontologi och legitimerad tandhygienist.

I arbetet med sin avhandling har hon studerat tandhälsa bland 300 988 individer i åldrarna 3 till 19 år i Västra Götaland. Analyserna bygger på uppgifter från Folktandvården och de privata vårdgivare som behandlar barn och ungdomar i regionen samt information från Statistiska Centralbyrån, SCB, bland annat om hushållens ekonomi och utbildningsnivå.

Forskningen bekräftar bilden av att barn och unga i Sverige har god tandhälsa ur ett internationellt perspektiv. Men trots att tandvården under decennier varit avgiftsfri för barn och unga i Sverige förekommer stora variationer inom tandhälsan.

Flickor och pojkar
Barn och ungdomar bosatta på landsbygden hade lägre risk för karies jämfört med jämnåriga som bodde i större städer. Och det fanns även könsskillnader bland barnen.

– Det var intressant att flickor hade lägre risk för karies än pojkar under tonåren, med ett omvänt mönster före tonåren då flickor uppvisade en högre risk för karies jämfört med pojkar, vilket inte framkommit tidigare, säger Ann-Catrin André Kramer.

– Frågan är om det kan kopplas till beteende, alltså kostvanor och munhygienvanor, eller om det är något biologiskt som händer i kroppen, fortsätter hon. Vi har inget svar på varför det är så här, men det är ett mönster vi ser och som vi verkligen behöver fundera vidare på.

Tandvård på schemat
Bland 7- till 9-åringar var det en av tio som hade kariesskador i sina permanenta tänder och bland de äldsta tonåringarna hade hela två tredjedelar karies eller fyllningar. Resultaten från avhandlingen visar att det var barn i familjer med svaga socioekonomiska resurser som hade störst risk för hål i tänderna, framförallt gällde det barn i förskoleåldern.

I en mindre delstudie följdes också små barn över tid under förskoleperioden. Denna visade att barn som hade karies redan vid 3 års ålder hade utvecklat betydligt fler kariesskador som 6-åringar jämfört med barn som var kariesfria vid studiens start. Endast hälften av barnen som ingick i studien var helt utan kariesskador i mjölktänderna vid 6 års ålder.

– Det här kräver mycket av både patienter och tandvård, och vi måste fundera på hur vi ska nå de grupper som bäst behöver vård. Kanske kan vi utveckla det tvärprofessionella arbetet ytterligare, med andra delar av vården och med skolan. Barn borde få lära sig att borsta tänderna med samma självklarhet som de lär sig att tvätta händerna i tidig ålder, säger Ann-Catrin André Kramer.

Artikel:
On dental caries and socioeconomy in Swedish children and adolescents – clinical and register-based studies

Kontakt:
Ann-Catrin André Kramer

 

Inlägget Ojämlik tandhälsa hos förskolebarn dök först upp på forskning.se.

Kategorier: Nyheter