Nyheter från forskning.se

Prenumerera på innehåll
vi finns där du är
Uppdaterad: 14 min 3 sek gammalt

Ny dryck håller blodsockret i schack

fre, 2017-10-20 16:29

Vi bör alla undvika att blodsockret åker berg- och dalbana. Alltför kraftiga svängningar sliter på kroppen och kan trigga igång så kallad låggradig inflammation. På lång sikt ökar risken för diabetes och hjärt- och kärlproblem.

– Det spelar roll i vilken ordning vi äter maten, inte bara vad vi äter. Det gäller att kickstarta systemet på rätt sätt, säger Elin Östman, forskare vid Centrum för preventiv livsmedelsforskning vid Lunds universitet.

I sin forskning har hon och ett antal kollegor upptäckt att om friska vuxna dricker ett glas vatten med knappt tre gram av fem specifika aminosyror från mjölkproteiner blandat med mineralet krom före maten kapas blodsockerkurvan med en fjärdedel när man sedan börjar äta. En studie på två grupper i USA respektive Kanada har nyligen bekräftat att den blodsockersänkande effekten ligger runt 25 procent. Delar av forskningsresultaten publicerades tidigare i år i Functional Foods in Health and Disease.

Flera sätt att dämpa blodsocker
Det finns fler sätt att dämpa den höjning av blodsockret som uppstår när man äter kolhydrater. I tidigare studier har Elin Östman kunnat konstatera att både vinäger och vassle har en sådan effekt. Även andra forskare har noterat att proteiner kan ha en blodsockerdämpande effekt, men de flesta studier har hittills gjorts på typ 2 diabetiker. Kosttillskott med olika kombinationer av aminosyror används också av en del personer som tränar mycket, men då ofta med syfte att stimulera muskeltillväxten.

Tre sätt att hjälpa kroppen dämpa blodsockret när du äter

Elin Östmans forskning visar att det finns olika livsmedelskomponenter som påverkar olika delar av matsmältningssystemet:

  1. Med vinäger, eller snarare ättiksyran, dämpas magsäckens tömningshastighet, vilket betyder att kolhydraterna tas upp med fördröjning.
  2. Mjölksyra, som exempelvis finns i surdegsbröd, istället gör att enzymerna i tunntarmen får det svårare att komma åt stärkelsen och bryta ner den till glukos som tas upp till blodet.
  3. Vissa aminosyror jobbar på ett tredje sätt genom att stimulera de insulinproducerande cellerna och hjälper till att göra kroppen redo för att ta emot en kolhydratportion.

Med dessa kunskaper går det att skräddarsy smarta livsmedel och måltider som hjälps åt att skapa blodsockerbalans.

– I vårt fall är det den smarta kombinationen av våra fem aminosyror, i låg dos, tillsammans med krom som är nyheten. Vi har dessutom upprepade studier på att de har den effekt vi påstår och det kan långtifrån alla kosttillskott och sportprodukter stoltsera med. Vi vänder oss till vanliga människor som vill förbättra sin livsstil och hitta alternativ som funkar i vardagssammanhang, exempelvis till måltiden, säger Elin Östman.

Just mjölkproteinernas särskilt gynnsamma effekt hittade lundaforskarna lite av en slump när de för snart 20 år sedan studerade mjölk.

Effekter som förstärkte varandra
– Mjölk är en komplex produkt eftersom den ger höga insulinsvar men låga blodsockersvar. Det överraskade oss.

För lika mycket som man vill spara på blodsockret vill man sänka insulinpåslaget. Dessa följs ofta åt, men inte nödvändigtvis. Mjölk är ett exempel på när så inte är fallet.

När forskarna gick vidare i sina studier, upptäckte de att det var vasslen som gav insulinutsöndringen en rejäl skjuts. Förklaringen, visade det sig, är att vassleproteiner stimulerar det insulinstimulerande hormonet GLP-1, vilket leder till att bukspottskörteln inte behöver ta i så mycket för att möta det stigande blodsockret utan kan jobba effektivare.

Resultatet blev två parallella effekter som förstärkte varandra, förklarar Elin Östman.

– Vi kunde se att aminosyrorna gjorde sitt med att stimulera tidig insulinfrisättning medan kromet bidrog med att höja effektiviteten hos insulinet. Vi lärde oss också att den bästa effekten av blandningen får vi när en del av drycken dricks före måltiden.

Surt vatten
Det finns som sagt fler sätt att spara på blodsockret, exempelvis att före maten doppa en bit bröd i vinäger eller dricka vinäger utblandad med vatten. Ju mer vinäger, desto bättre effekt.

– Men alla gillar inte surt vatten, och hursomhelst anser jag att det behövs fler smarta livsmedel som kan få folk att välja bort ohälsosamma alternativ, i det här fallet sötade drycker. Den här drycken är ytterligare ett alternativ, säger Elin Östman.

Tidigare avhandlingar från forskargruppen:
Mikael Nilsson: Insulinogenic Effects of Milk- and Other Dietary Proteins, Mechanisms and metabolic implications
Ulrika Gunnerud: Metabolic impact of certain dietary proteins and/or amino acids – Glycaemic and hormonal responses to carbohydrate meals in healthy subject

Artikeln var först publicerad på Lunds universitets webbplats.

Patent: Forskningen om aminosyror och krom har resulterat i ett par patent som ägs av forskarna och licensieras av Double Good AB. Merparten av studierna har genomförts i ett samarbetsprojekt med Aventure AB inom ramen för Antidiabetic Food Center vid Lunds universitet. Studien i USA och Kanada har genomförts av Double Good AB.

Kategorier: Nyheter

Lokal hiv-behandling kan hjälpa fler i låginkomstländer

fre, 2017-10-20 14:09

En WHO-rapport som presenterades tidigare under 2017 visar att resistensen mot hiv-läkemedel ökar kraftigt.

– Det är mycket viktigt att hiv-behandlingen fungerar väl. Problemen med resistens ökar stort om behandlingen sviktar, berättar Anton Reepalu, doktorand vid Lunds universitet och läkare  vid Skånes universitetssjukhus i Malmö.

I sin avhandling har han under fyra års tid studerat hiv-behandlingen på plats vid några av Etiopiens vårdcentraler. Det har funnits farhågor om att den billigare och förenklade hiv-vård som ges vid vårdcentralerna skulle vara sämre än traditionell sjukhusvård och bidra till ökad resistens.

Överraskande resultat
Ungefär en femtedel av de hiv-positiva som studerades i Etiopien hade även tuberkulos. De är en särskild riskgrupp för komplikationer och spridning av resistens, och fokus har därför varit på dessa. Anton Reepalu undersökte hur väl den lokala vården med antiretroviral terapi (en kombinationsbehandling mot hiv) fungerar bland dem som bär på både hiv och tuberkulos:

– Hiv-patienter med samtidig tuberkulos svarade lika på behandlingen som de med endast hiv. Och när patienten svarar bra på behandlingen är också risken för resistens låg. Resultaten är en positiv överraskning, eftersom vi befarade sämre behandlingsresultat för denna grupp, kommenterar Anton Reepalu avhandlingens slutsatser.

Laboratorietekniker vid Dhera vårdcentral undersöker
ett sputumprov (upphostningsprov) med mikroskop
i jakt på tuberkulos.

I många länder i världen har ökningen av antalet hiv-positiva minskat eller avstannat. Samtidigt är risken för krympande resurser i hiv-vården på grund av lägre anslag och nedprioritering en realitet. Det blir därför än viktigare att kunna erbjuda en kostnadseffektiv och säker vård nära patienterna, menar Anton Reepalu.

Superlokal vård
I linje med detta undersöks och diskuteras i avhandlingen nya angreppssätt som ytterligare kan förbättra den hiv-vård som drivs under knappa förhållanden.

Bland annat utvecklade forskargruppen ett enkelt test för användning vid vårdcentraler. Det kan identifiera patienter med särskilt hög risk att utveckla virologisk svikt efter det att antiretroviral terapi satts in. På så vis skulle möjligheterna öka att rikta mer avancerad och kostsam behandling till dem som bäst behöver den.

Avhandlingen pekar också på möjligheter knutna till hälsomyndigheternas pilotprojekt för hiv-behandling vid s.k. health posts. Dessa är ännu mer lokalt belägna än vårdcentralerna och saknar helt sjuksköterska eller läkare. De bemannas istället av en person med en enklare, ettårig sjukvårdsutbildning. Initiativet behöver utvärderas vetenskapligt.

– Målet är att avlasta vårdcentralerna och kunna erbjuda alla behövande hiv-behandling, säger Anton Reepalu.

Till studierna i avhandlingen inkluderades drygt 800 hiv-positiva personer vid sammanlagt fem etiopiska vårdcentraler. Individerna följdes upp till fyra år efter påbörjad antiretroviral terapi.

Avhandlingens studier har finansierats av Region Skåne, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Sida, Crafoordska stiftelsen, Kungliga fysiografiska sällskapet samt Läkare mot aids

 

Avhandling: Antiretroviral Treatment at Ethiopian Health Centers

Kontakt: Anton Reeplau, doktorand vid Institutionen för translationell medicin, Lunds universitet  och läkare vid Skånes universitetssjukhus i Malmö, tel: 070-747 15 75, epost: anton.reepalu@med.lu.se

Anton Reepalu försvarar avhandlingen ”Antiretroviral Treatment at Ethiopian Health Center” den 3 november 2017.

Kategorier: Nyheter

Lättare bedöma risk för badsårsfeber

fre, 2017-10-20 09:56

Det forskarna gjort är att utveckla en modell som analyserar data om ytvattentemperaturer och salthalter för att kunna bedöma risken för att få vibrioinfektion.

Med verktyget ECDC Vibrio Map Viewer har forskarna analyserat klimatdata och statistik över inrapporterade sjukdomsfall år 2006-2014 och har i ett unikt datamaterial kunnat koppla platsspecifika yttemperaturer på 16 grader eller varmare till en ökad risk för vibrioinfektioner med två veckors fördröjning. Forskningen har nyligen publicerats i Environmental Health Perspectives.

Graderad riskbedömning utifrån geografisk spridning under perioden 2013-2017. Gult = låg risk, brunt = hög risk. Bild: ECDC Vibrio Map Viewer.

 

– Det här prognosverktyget kan vara ett effektivt sätt för människor att se när risken för vibrioinfektion är ökad och därmed veta när det är bäst att undvika vissa badvatten, säger Joacim Rocklöv, som är forskare vid Enheten för epidemiologi och global hälsa vid Umeå universitet och sisteförfattare av artikeln.
– Bakterierna som orsakar badsårsfeber trivs bättre i varmare vatten och vi kan förvänta oss att smittorisken i våra bräckta badvatten kommer öka i takt med klimatförändringarna.

Kartlägger badvatten 
Modellen är utvecklad av forskare vid Umeå universitet och Europeiska smittskyddsinstitutet ECDC i Stockholm tillsammans med spanska, amerikanska och brittiska kollegor. Den utgör en plattform för geografisk riskbedömning för vibrioinfektioner och använder lokal klimatdata såsom yttemperatur och salthalt i vattnet. Informationen analyseras med hjälp av finkalibrerade algoritmer som producerar en graderad riskbedömning utifrån geografisk spridning. Liknande modeller har utvecklats för riskbedömning av myggburna infektionssjukdomar såsom zika,- dengue– och malariafeber.

Enligt resultaten sågs en markant ökning av den relativa risken för vibrioinfektion i Östersjöns kustområden två veckor efter det att ytvattnet uppnått temperaturer 16 grader eller varmare. Den relativa risken ökade också successivt i takt med att yttemperaturen steg. I studien har forskarna utgått från två potentiella framtidsscenarion för klimatförändringar vad gäller stigande yttemperaturer. I båda fall konstaterades att spridningsrisken för vibrioinfektioner var som störst under sommarmånaderna och ökade även gradvis över kommande decennier, samtidigt som säsongen med smittorisk utvidgas.

En ny infektionssjukdom
Vibrioinfektioner i Östersjöns vatten är ett relativt nytt fenomen och sjukdomen är ny för Sverige (en så kallad emerging infectious disease). Den har systematiskt uppmärksammats och rapporterats till en nationell databas först från år 2004. I och med att vattentemperaturen varierar och är generellt högre i Bottenviken kan vi se och framöver förvänta fler infektionsfall även i norra Sverige.

– Det är viktigt att de som jobbar med smittskydd och läkare i allmänhet är medvetna om detta vad gäller provtagning. I det material som vi analyserat kunde vi se långa tider mellan första infektion och diagnostisk konfirmering i mindre allvarliga fall, vilket kan vara ett tecken på att man inte är medveten om att sjukdomen kan förekomma och därför inte testar för den. Det gäller att hälso- och sjukvården nu bygger upp en kapacitet för att kunna hantera detta, säger Joacim Rocklöv.

Enligt forskarnas riskbedömning finns ett starkt samband mellan varmare ytvatten under badsäsongen och förhöjd risk för badsårsfeber. Men samtidigt vill de betona att risken för infektion fortfarande är relativt liten:

– Det går ofta alldeles utmärkt att bada i våra bräckta vatten utan att riskera infektion. Allvarligare sjukdomsfall är vanligare förekommande hos individer som har nedsatt immunförsvar, säger Joacim Rocklöv.

 

Artikel Environmental Suitability of Vibrio Infections in a Warming Climate: An Early Warning System. Författare:Jan C. Semenza, Joaquin Trinanes,Wolfgang Lohr,Bertrand Sudre,Margareta Löfdahl,Jaime Martinez-Urtaza,Gordon L. Nichols och Joacim Rocklöv. DOI: 10.1289/EHP2198.

Kontakt: Joacim Rocklöv, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Enheten för epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet, tel: 070-636 1635, e-post: joacim.rocklov@umu.se

Kategorier: Nyheter

Exosomerna inblandade vid typ 2-diabetes-utbrott

fre, 2017-10-20 06:04

Proteiner är kroppens arbetshästar som utför allt jobb i våra celler. Ett protein är lång kedja av aminosyror som måste veckas till en specifik tredimensionell struktur för att fungera.

Ibland uppför de sig dock på ett felaktigt sätt och aggregerar – klumpar ihop sig – med varandra till långa fibrer, så kallade amyloider, som kan orsaka sjukdomar. Sedan tidigare är det känt att typ 2-diabetes orsakas av ett protein som aggregerar i bukspottskörteln.

Något blir fel med exosomerna
– Vad vi har funnit är att exosomer som celler skickar ut i bukspottskörteln stoppar den processen och skyddar friska personer mot typ 2-diabetes, medan exosomerna inte gör det hos diabetespatienter, säger professor Pernilla Wittung Stafshede, som har lett studien vars resultat nyligen publicerades i tidskriften PNAS.

Det man nu vet är att ”friska” exosomer binder proteinet som orsakar diabetes på utsidan och hindrar det från att aggregera, men resultaten förklarar inte varför. Man vet inte heller om det är ”sjuka” exosomer som orsakar typ 2-diabetes eller om det är sjukdomen i sig som gör att det blir fel på dem.

– Nästa steg är att göra kontrollerade modeller av exosomerna, vars membran innehåller både lipider och proteiner, för att exakt förstå vilken beståndsdel som påverkar diabetesproteinet amylin. Hittar vi vilken lipid eller protein som ger effekten, och sen kan bena ut mekanismen, ja, då har vi ett bra läkemedel mot typ 2-diabetes.

Ett steg mot läkemedel
Studien är egentligen en del av industridoktoranden Diana Ribeiros avhandlingsarbete, och ett samarbete mellan Chalmers och Aztrazeneca.

– Hon kom på idén till det här projektet själv. Hon hade forskat en del på exosomer innan och jag hade läst lite om dem. Det är ett ganska nytt och outforskat område, och i ärlighetens namn trodde jag inte experimenten skulle fungera. Men genom Astrazeneca hade Diana tillgång till bukspottkörtelceller – något vi aldrig haft tidigare – och hon gjorde testerna mycket noggrant, och så upptäckte vi det här, säger Pernilla Wittung Stafshede, som också är Diana Ribeiros handledare på Chalmers.

Det är första gången som Pernilla Wittung Stafshede samarbetar med Astrazeneca.

– Vi borde samarbeta mer. Det är nyttigt för dem att förstå vilka molekylära experiment vi kan utföra och värdefullt för oss att få sätta in vår forskning i ett större medicinskt-kliniskt perspektiv. Om man tänker framtida botemedel mot typ 2-diabetes är det förstås också bra för oss att redan ha ett samarbete med ett läkemedelsföretag.

Artikeln i PNAS, Proceedings of the National Academy of Sciences:
Extracellular vesicles from human pancreatic islets suppress human islet amyloid polypeptide amyloid formation

Kontakt:
Pernilla Wittung Stafshede, professor vid institutionen för biologi och bioteknik, Chalmers, 0766-07 22 83, pernilla.wittung@chalmers.se

Kategorier: Nyheter

Spelen som är mest beroendeframkallande

tors, 2017-10-19 13:11

Reglering och initiativ för ansvarsfullt spelande bör fokusera på dessa spelformer, menar forskarna bakom studien om spelberoende.

– De första tre är spelformer där man kan spela utan avbrott i långa perioder. Man kan koppla bort världen utanför och leva sig in i spelet. Det ger spänning samtidigt som det är avkopplande, säger Per Binde, socialantropolog vid globala studier.

En ond cirkel
Enligt Per Binde är flyktspelande vanligt bland dem som har spelproblem. Spelaren flyr från oro, ångest och problem i livet. Det är då de ekonomiska problemen börjar, och då har man ännu större anledning att fly från verkligheten.

Det blir en ond cirkel som liknar alkoholberoende.

– Även poker är ett spel som kan uppsluka spelaren, men där finns dessutom idén om att förlusterna är den kostnad som man får betala medan man tränar upp sig, för att till slut kunna tjäna pengar på poker. Men det är få som lyckas med det.

Studien bygger på data från Swelogs 2008/2009 (Swedish Longitudinal Gambling Study), en av världens största långsiktiga befolkningsstudier som undersöker relationen mellan spel om pengar och hälsa.

En spelform roten till det onda
Swelogs drivs av Folkhälsomyndigheten och data samlas in av Statistiska Centralbyrån. 4991 individer i Sverige, mellan 16 och 84 år gamla, ingick i delstudien. Samtliga hade spelat åtminstone en gång under de senaste tolv månaderna, i åtminstone en av de åtta vanligaste spelformerna i Sverige: lotterier, lotto, sportspel, hästvadslagning, poker, spelautomater, kasinospel eller bingo.

– Inom spelforskningen har det på senare tid gjorts studier där man hävdar att deltagande i många olika spelformer är en viktigare riskfaktor för spelproblem än att delta i specifika riskfyllda spelformer. För alla som har erfarenhet av spelproblem i verkligheten framstår sådana forskningsresultat som underliga, säger Per Binde.

– I vår studie reder vi ut begreppen. Att delta i många olika spelformer är vanligare bland personer med spelproblem än bland andra spelare. Men för de allra flesta är det en specifik spelform som är själva roten till det onda.

Konsumentskydd från spelbolagen
Eftersom vissa spelformer är mer riskfyllda än andra är det extra viktigt med effektiv reglering och tillsyn, och bra konsumentskydd från spelbolagens sida.

– Det nya licenssystemet för onlinespel som är tänkt att införas 2019 är enligt min mening ett steg i rätt riktning. Det går inte att förbjuda spel om pengar på internet och då är det bättre om spelbolagen är reglerade i Sverige.

Var fjärde person som regelbundet spelar på onlinekasino har någon form av spelproblem. Där gäller det att sätta in effektiva åtgärder för att minimera spelproblemen, säger Per Binde.

Artikel om studien: Forms of gambling, gambling involvement and problem gambling: evidence from a Swedish population survey

Kontakt:
Per Binde, 031-786 4143, per.binde@globalstudies.gu.se
Linda Genborg, kommunikatör, 031-786 1428, linda.genborg@gu.se

Kategorier: Nyheter

Deprimerade pappor får ingen hjälp

ons, 2017-10-18 14:54

Att upptäcka depression hos nyblivna föräldrar är av största vikt. För deras egen skull men också för att symptomen kan leda till att föräldrarna blir mindre lyhörda för barnets behov, särskilt om bebisen har det svårt och gråter mycket.

Bebisar till deprimerade föräldrar tenderar att få mindre stimulans vilket i förlängningen kan leda till långsammare utveckling. I enstaka fall kan depression leda till aggressiva beteenden och grov försummelse av barnet.

– De här beteendena är inte helt ovanliga – depressionen innebär inte bara ett stort lidande och slit för föräldern men också en risk för barnet, säger Elia Psouni, docent i utvecklingspsykologi, som tillsammans med psykologerna Johan Agebjörn och Hanne Linder är författare till studien.

Ingen screening för pappa blues
Alla nyblivna mödrar screenas för depression och man räknar med att 10-12 procent drabbas det första året efter förlossningen. Pappor screenas inte men det finns tidigare internationella studier som hävdar att andelen deprimerade fäder är drygt 8 procent. Den studie av 447 nyblivna pappor som Elia Psouni, Johan Agebjörn och Hanne Linder gjorde visade att den vedertagna metoden för att upptäcka depression (EPDS, Edinburgh Postnatal Depression Scale) fungerar dåligt på män.

– Det innebär att det kan finnas stora mörkertal när det gäller pappadepression, säger Elia Psouni. Mätmetoden fångar inte upp symptom som är särskilt vanliga hos män, som exempelvis irritation, rastlöshet, låg stresstolerans, brist på självkontroll.

För en tredjedel av de deprimerade papporna i studien var tillståndet så dåligt att de hade tankar på att skada sig själva. Ändå hade väldigt få av dessa någon kontakt med sjukvården. Av de som klassificerades att ha mellansvår till svår depression hade hela 83 procent inte berättat för någon alls att de mådde dåligt. Motsvarande siffra för nyblivna mödrar tros vara 20-50 procent.

Förväntas vara lycklig
– Det är tabubelagt att tala om att man mår dåligt. Som nybliven förälder förväntas man ju vara lycklig. Och tidigare forskning har visat att män mycket ogärna söker hjälp för psykiskt lidande, särskilt om det är deprimerade. Därför är det också tveksamt att de berättar i ett samtal med en sköterska, säger Elia Psouni.

Elia Psouni, Johan Agebjörn och Hanne Linder hoppas att deras studie dels kommer att leda till att alla nyblivna pappor screenas för depression, dels att mätmetoderna förbättras enligt deras förslag. Mätmetoden de tog fram, som kombinerar frågor från EPDS och GMDS (Gotland Male Depression Scale), visade sig vara väl lämpad för att fånga upp pappor med många depressiva symptom.

När det gäller screening av pappadepressioner tycker Elia Psouni att mätningen bör sträcka sig över en längre period än de 12 månader som gäller idag för nyblivna mammor.

– Papporna visar symptom under längre period än mammorna, vilket kan ha att göra med att de sällan får hjälp, men det kan finnas andra förklaringar. Oavsett anledning, är det viktigt att följa upp eftersom deras del av föräldraledigheten oftast infaller mot slutet av barnets första levnadsår.

Kontakt: Elia Psouni. elia.psouni@psy.lu.se, 046-222 85 03

Kategorier: Nyheter

Lönsamt med it-baserad hemvård för KOL-sjuka

ons, 2017-10-18 08:55

Testen på ett åttiotal allvarligt KOL-sjuka patienter och fyra sjukhus har gett mycket goda resultat – inte minst ekonomiskt. I korthet går hemvårdslösningen ut på att patienten gör dagliga mätningar och självskattningar i hemmet med hjälp av bland annat sensorteknik och formulär som också automatiskt skickar resultaten till vårdgivaren.

För personlig kontakt med patienten utvecklades en ny vårdroll kallad Vårdoperatör i projektet. Vårdoperatören håller regelbunden tät personlig kontakt med patienten via videosamtal och ser över mätvärdena. Man för en dialog med patienten och utgör därmed en trygghet i den sjukes vardag. Veckovis genomfördes en medicinsk avstämning med klinikens lungspecialist genom en virtuell rond.

Den positiva feedback som kommit från de inblandade patienterna och från vårdpersonalen stärker uppfattningen att detta är rätt väg framåt, menar forskarna bakom studien.

Konceptet har visat sig fungera i praktiken och kombinationen med parametermätning, enkäter och videosamtal mellan sjuksköterska och patient har varit mycket uppskattad, enligt Cecilia Bredin, patientområdeschef vid Lung- och allergisjukdomar.

– En sådan här lösning ökar våra möjligheter att, inom ramen för högspecialiserad vård, optimera behandlingen för allvarligt sjuka KOL-patienter idag samt i framtiden.

Enligt studien går det att hindra flera kostsamma inläggningar och öka välbefinnandet för de allvarligt sjuka KOL-patienterna.

Färre kostsamma inläggningar
Trots begränsat antal testpatienter som hanterats i projektet har flera akutbesök med påföljande återinläggningar kunnat undvikas. Detta innebär både minskade kostnader för bland annat ambulanstransport och inläggning och minskad ansträngning för patienterna, som ofta är infektionskänsliga.

Det finns också, enligt studien, en kvalitativ dimension där den sociala trygghet som vårdoperatörskontakten ger och möjligheten att träna på distans gör att patienterna mår bättre, vilket påverkar deras sjukdomstillstånd i positiv riktning, enligt studien.

Den direkta ekonomiska analysen gjordes på runt 20 utskrivna patienter som följdes upp i sina hem under sex veckor. Den visade att flera fall av exacerbationer (allvarliga akuttillstånd hos KOL-sjuka) och akutbesök hade undvikits.

På gruppen utfördes 50 virtuella ronder och 79 medicinska åtgärder genomfördes som till exempel att antibiotika sattes in. För ungefär 60 procent av patienterna bedömde läkarna att man kunde sätta in åtgärder som minskade risken för återinläggning och för ungefär 37 procent, åtgärder som kunde häva en begynnande exacerbation.

Sammantaget bedömde läkarna att de kunde undvika vårdkostnader mellan 400 000 och 2 miljoner kronor beroende på vilka insatser som skulle ha krävts. Kostnaden för vård- och teknikoperatörsmodellen inklusive klinikkostnaden var för samma grupp ungefär 250 000 kronor.

– Den ekonomiska vinsten är övertygande, säger Per-Olof Sjöberg, projektledare på RISE. Dessutom uppskattar patienterna lösningen, vårdapparaten ser stor potential och näringslivet står redo att leverera. Nu finns alla förutsättningar för att vård i hemmet med hjälp av IT-lösningar verkligen kan hända i stor skala!

Patiente som gör sjukgymnastik ledd av en sjukgymnast online.

Projektet är ett samarbete mellan bland andra RISE, hjärt- och lungkliniken på Karolinska universitetssjukhuset, Riksförbundet HjärtLung, MedHelp som tog rollen som vårdoperatör, nWise som stod för videolösningen och Telia Company som tog rollen som teknikoperatör med ansvar för utrustningen i hemmet.

Läs mer om KOL-projektet.

Kontakt: Per-Olof Sjöberg, projektledare, RISE, per-olof.sjoberg@ri.se, tel 070-5190491

Kategorier: Nyheter

Goda effekter av yoga på fängelserna

ons, 2017-10-18 08:25

– Yoga är idag en vardaglig fysisk aktivitet, som kan övas av alla. Det har inga biverkningar och kopplas inte till stora kostnader. Men det är svårt att standardisera de olika komponenterna i yoga som gör det till en utmaning att försöka bevisa dess effekter på en hög evidensnivå. Därför känns det extra roligt att kunna påvisa yogans positiva effekter inom kriminalvården samt påpeka att yoga kan vara till en hjälp inom kriminalvården generellt, säger Nóra Kerekes lektor i psykiatri på Högskolan Väst.

Yoga får vanligtvis mindre vetenskaplig uppmärksamhet än andra behandlingsmetoder. Detta kan delvis förklaras av det faktum att yoga är en mer komplex, mångfasetterad behandlingsmetod. Trots dessa svårigheter har forskning kring yoga ökat och det finns nu flera studier som stödjer användningen av yoga i olika behandlingssyfte.

Yoga under tio veckor
Nóra Kerekes har tillsammans med Kriminalvården undersökt om tio veckors yoga på anstalt har effekt på intagnas välbefinnande och beteende. Frivilliga deltagare på anstalter runt om hela Sverige slumpades in i antingen en yoga- eller kontrollgrupp.

Den samlade data från de 152 intagna som har fullföljt studien visade på en positiv förändring inom yogagruppen i de flesta aspekter som studien undersökte.

– Deltagarna som deltagit i yoga var mindre stressade, sov bättre, hade ett ökat psykiskt och känslomässigt välbefinnande, var mindre aggressiva, rapporterade mindre självskadebeteende och antisocialt beteende, säger Nóra Kerekes.

Hon berättar också att de även presterade bättre på det datoriserade uppmärksamhets- och impulsivitetstestet, vilket var ett oväntat positivt resultat.

Inga negativa effekter
När förändringarna hos yogadeltagarna jämfördes med förändringar inom kontrollgruppen kvarstod några av dessa förbättringar. Jämförelser mellan grupperna visade att tio veckors yoga på anstalt är kopplat till en ökning av positiva och minskning av negativa känslotillstånd och att yogan är kopplad till en minskning av antisocialt beteende samt ökad impulskontroll och uppmärksamhet hos intagna. Inga negative effekter av yogan framkom i studien.

– Resultaten är av tydlig relevans för Kriminalvården och för forskningsfältet i stort. Studien är världens största, randomiserad kontrollerad studie om yoga i anstaltsmiljö och sätter den svenska Kriminalvården på vetenskapskartan, säger Nóra Kerekes.

Artikeln: Yoga in Correctional Settings: A Randomized Controlled Study, Frontiers in Psychiatry

Yoga in Correctional Settings: A Randomized Controlled Study

Kontakt: Nóra Kerekes, nora.kerekes@hv.se, 0520-22 39 06

Text: Anna Hallberg

Kategorier: Nyheter

Fyra gener kopplade till tvångssyndrom

tis, 2017-10-17 16:00

Studien är gjord av en internationell forskargrupp ledd av forskare vid Uppsala universitet och Broad Institute i USA. Resultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications.

Mer än 80 miljoner människor i världen lider av tvångssyndrom, också kallat OCD, obsessive compulsive disorder. Syndromet innebär att en person upprepar vissa normala beteenden ofta och så mycket att det leder till problem i vardagen. När samma typ av sjukdom drabbar hundar, kan det visa sig genom att hunden till exempel slickar sig utan uppehåll eller jagar runt, runt i cirklar efter sin svans.

Gener som ger tvångssyndrom hos hundar
Tidigare genetiska studier på hund har identifierat mutationer som leder till skillnader i synapsens bindning och funktion genom mutationer till exempel i generna neural cadherin (CDH2) och catenin alpha 2 (CTNNA2).

I den nuvarande studien har drygt 600 gener, samt de signaler som reglerar deras uttryck, sekvenserats och jämförts i cirka 560 friska kontrollpersoner och cirka 590 patienter med OCD. Generna valdes ut med utgångspunkt från tidigare forskning om tvångssyndrom hos hund, mus och människa eller för att de är inblandade i andra psykiska sjukdomar. Det visade sig att de gener som kan kopplas till OCD hos hundar också har en större mängd mutationer i människor med OCD.

Forskargruppen har identifierat fyra gener som inte tidigare kopplats till OCD men som kan valideras i dubbelt så många patienter.

Två gener, NRXN1 och HTR2A, har förändringar i proteinet hos människor med tvångssyndrom, medan två andra gener, CTTNBP2 och REEP3, har mutationer som påverkar hur mycket protein som bildas. Studiens resultat antyder att förändringar skett i synapserna i striatum, där bland annat planering av rörelser sker, hos människor med tvångssyndrom precis som hos hundar.

Påverkar plasticiteten hos synapserna
– Våra resultat pekar ut fyra gener som ofta har mutationer i patienter med OCD. Dessa gener har betydelse för plasticiteten hos synapserna till exempel i striatum. Sannolikt är serotoninsynapserna överaktiva i OCD, säger Kerstin Lindblad-Toh, professor vid Uppsala universitet och forskare vid Broad Institute of MIT and Harvard, som lett studien tillsammans med Elinor Karlsson vid Broad Institute.

Inom biologin har man länge ifrågasatt om de förändringar som sker i arvsmassan och ger upphov till sjukdomar beror mest på mutationer inom proteinbildande sekvenser eller om så kallade reglerande mutationer har större betydelse.

Påverkar proteinproduktionen oftare
Reglerande mutationer avgör hur mycket eller lite av ett protein som bildas i specifika vävnader. Eftersom denna studie tittade på 600 gener och deras reglersekvenser samtidigt kunde man svara på denna fråga med större säkerhet. Resultaten visar att mutationer som förändrar själv proteinet är ovanliga och sitter i specifika gener, medan mutationer som påverkar var, när och hur mycket av proteinet som bildas är betydligt vanligare.

– Om själva proteinet förändrades skulle dess funktion i många vävnader förändras. Istället kan en specifik genreglerande förändring ske som tillåter exempelvis vissa synapser att vara mer aktiva eller att starkare binda ihop speciella pre- och postsynaptiska hjärnceller. Vi hittade två gener, CTTNBP2 och REEP3 som modulerar postsynaptisk funktion respektive transport av neuronala signalämnen, säger Kerstin Lindblad-Toh.

Intressant nog hittade forskarna även två gener med gott om mutationer i den proteinkodande delen. Dessa proteiner, NRXN1 och HTR2A, sitter båda i själva synapsen. Man kan spekulera att synapserna blir mer eller mindre stabila med små förändringar i dessa proteiner och att de i någon mån gör att beteendet blir ”upphakat”. HTR2A är dessutom ett möjligt mål för serotoninåterupptagshämmare.

Studien visar på hur kunskap om sjukdomar hos hund kan styra forskningen rätt även vad gäller människans sjukdomar. Den visar också hur viktigt det är att sekvensera både generna och deras reglersignaler för att bättre förstå sjukdomsmekanismer.

Artikel: Hyun Ji Noh et al, ‘Integrating evolutionary and regulatory information with multispecies approach implicates genes and pathways in obsessive-compulsive disorder’, Nature Communication, DOI 10.1038/s41467-017-00831-x

Kontakt: Kerstin Lindblad-Toh, professor i komparativ genomik vid SciLifeLab, institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Uppsala Universitet, kersli@broadinstitute.org, telefon: +1 617 223 7476 eller 070-32 42 336

Tidigare forskning: Ytterligare en gen som påverkar risk för ALS-liknande sjuksom hos hundar

Kategorier: Nyheter

Upptäckt av ny mekanism ger insikt i ärftliga ämnesomsättningssjukdomar

tis, 2017-10-17 13:35

Proteinet PrimPol förhindrar att mitokondriernas DNA-kopiering skadas och ger förståelse för uppkomsten av ärftliga ämnesomsättningssjukdomar. Upptäckten, som gjorts av forskare vid Umeå universitet och Östra Finlands universitet i Joensuu, har presenterats i tidskriften PNAS.

Påverkar ämnesomsättningen
Mitokondrier är energiproducerande enheter, så kallade organeller, inuti kroppens celler. De spelar en central roll i ämnesomsättningen genom att tillverka molekyler som cellerna använder som energikälla. Den energiproduktion som mitokondrier ansvarar för förlitar sig på information som inte finns lagrad i cellkärnans kromosomer utan i mitokondriellt DNA (mtDNA) belägen inuti mitokondrierna. Skadad eller förlorad mtDNA resulterar i att cellens energiproduktion störs och orsakar ovanliga genetiska mitokondriella sjukdomar.

– Vävnader och organ som förbrukar mycket av kroppens energi, såsom muskler och hjärnan, är extra känsliga för problem i energiproduktionen. Störningar i mitokondriernas funktion har inte bara relaterats till ovanliga genetiska sjukdomar utan även andra sjukdomar som exempelvis Parkinsons, säger Josefin Forslund, forskare vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik och en av försteförfattarna av artikeln i PNAS.

Återstartar processen
Forskarna bakom studien har nu upptäckt en ny mekanism som skyddar mtDNA från skador som uppstår då mitokondriernas maskineri, som vanligtvis kopierar den genetiska informationen, avbryts på grund av problem. Forskarna har upptäckt att ett protein – PrimPol – kan återstarta processen för mtDNA-kopiering om mitokondriernas vanliga replikeringsprocess avbrutits.

– Vi drar slutsatsen att PrimPol motverkar förlusten av mtDNA under vissa förhållanden i cellen och att proteinet därför är viktigt för att motverka genetiska mitokondriella sjukdomar, säger Sjoerd Wanrooij, som är gruppledare vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik och en av sisteförfattarna av artikeln.

Kontakt: Sjoerd Wanrooij, Institutionen för medicinsk kemi och biofysik, Umeå universitet, tel: 072-246 0309, epost: sjoerd.wanrooij@umu.se

Artikel: PrimPol is required for replication reinitiation after mtDNA damage. Författare:Rubén Torregrosa-Muñumer, Josefin M. E. Forslund, Steffi Goffart, Annika Pfeiffer, Gorazd Stojkovič, Gustavo Carvalho, Natalie Al-Furoukh, Luis Blanco, Sjoerd Wanrooij, and Jaakko L. O. Pohjoismäki. DOI: 10.1073/pnas.1705367114.

Kategorier: Nyheter

Ojämlikt vid akut strokebehandling

tis, 2017-10-17 10:28

De ojämlika villkoren för dem som drabbats av stroke, beror delvis på den typ av sjukhus de vårdats vid.

Det är Anna Stecksén, doktorand vid institutionerna för Samhällsmedicin och rehabilitering samt Folkhälsa och klinisk medicin, som har tittat på implementeringen av trombolysbehandling i svensk strokesjukvård under en tioårsperiod. Hennes studier bygger på forskningsintervjuer och data från det nationella kvalitetsregistret för strokevård, Riksstroke.

Mer behandling för milda strokesymptom
Andelen patienter som får trombolysbehandling har ökat och det beror delvis på att en högre andel patienter med milda strokesymtom får behandling. Men det finns stora skillnader i tillämpning mellan sjukhus.

Vid en hjärninfarkt hindras blodflödet i något av hjärnans kärl, vilket påverkar syre- och näringstillförseln till närliggande nervceller. Det kan leda till symptom såsom svaghet i ena kroppshalvan och talsvårigheter. Trombolysbehandling innebär att snabbt ge ett proppupplösande läkemedel via dropp som syftar till att återställa blodflödet. Görs inte det snabbt dör hjärnceller.

– Man brukar säga att tid är hjärna. Trombolysbehandling får numera ges inom 4,5 timmar efter symtomdebut, och ju kortare tid till behandling desto bättre, säger Anna Stecksén.

I Socialstyrelsens nationella riktlinjer för svensk strokesjukvård har trombolysbehandling för hjärninfarkt högsta prioritet och behandlingen blev godkänd för användning i Europa år 2002. Tidigare forskning har visat att universitetssjukhusen var tidigast med att implementera behandlingen. Sedan följde de större icke-universitetssjukhusen efter, med en fördröjning på 2-3 år.

Högutbildade får oftare trombolys
I en av avhandlingens studier intervjuades läkare och sjuksköterskor verksamma inom strokevården. De beskrev att ett gott ledarskap och feedback på verksamheten var framgångsfaktorer för implementering av stroketrombolys. Bland exempel på barriärer för implementering nämndes brist på erfarenhet av behandlingen, resursbrist och kontraproduktiva maktstrukturer.

Tidigare har förbättringar i logistik och vårdkedjor, och i vissa fall ekonomiska incitament, setts som potentiella orsaker till ökad behandlingsnivå.

I en kvalitetsregisterbaserad studie kunde Anna Stecksén påvisa ett samband mellan en hög behandlingsnivå på det enskilda sjukhuset och att i högre utsträckning behandla patienter med milda strokesymtom. Likaså hade patienter med högre utbildningsnivå i större utsträckning blivit behandlade med trombolys, vilket till viss del hade samband med det typ av sjukhus som de vårdats vid.

– Det kan vara så att social segmentering spelar roll eftersom högutbildade i större utsträckning bor i närheten av sjukhus med högre specialiseringsgrad, säger Anna Stecksén.

Könsskillnader i patienters hjälpberoende
Anna Stecksén har även analyserat hur beroende av hjälp från andra i samband med aktiviteter i dagliga livet (ADL) fördelade sig mellan könen upp till 1 år efter trombolysbehandling. Kvinnor har ofta en svårare situation efter stroke i jämförelse med män och blir exempelvis i större utsträckning beroende i ADL.

Tidigare studier har föreslagit att trombolysbehandling skulle kunna utjämna den förväntade könsskillnaden efter stroke genom en bättre behandlingseffekt hos kvinnor med stroke.

I studien ingick patienter som varit oberoende i ADL före insjuknandet och som svarade på Riksstrokes frågeformulär både vid 3 och 12 månader efter insjuknande och trombolysbehandling. I jämförelse med männen hade kvinnorna 29 procent större risk för att uppge beroende i ADL vid 3 månader och 26 procent större risk vid ett år. Resultaten var oberoende av ålder, samsjuklighetsfaktorer, symtomen vid insjuknande och effekter av trombolysbehandling.

– Vad dessa könsskillnader beror på vet vi inte men det är något som skulle vara intressant att titta närmare på, säger Anna Stecksén.

Anna Stecksén är legitimerad sjukgymnast/fysioterapeut och har en master i folkhälsovetenskap från Umeå International School of Public Health, Umeå universitet. Hon är bosatt i Umeå.

Avhandlingen: Stroke thrombolysis on equal terms?: implementation and ADL outcome

Kontakt: Anna Stecksén, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet.Telefon: 090-786 6023. E-post: anna.stecksen@umu.se

Om disputationen: Fredagen den 20 oktober försvarar Anna Stecksén, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, sin avhandling med titeln: Stroketrombolys på lika villkor? Implementering och ADL-utfall. Engelsk titel: Stroke thrombolysis on equal terms? Implementation and ADL-outcome. Fakultetsopponent: Docent Anna-Karin Welmer, Institutionen för neurobiologi. Karolinska institutet. Huvudhandledare: Professor Erik Rosendahl. Disputationen äger rum kl. 9.00 i Vårdvetarhusets aula, Umeå universitet.

Kategorier: Nyheter

Kortison vid rätt tidpunkt förbättrar läkningen

tis, 2017-10-17 07:46

Kortison kan förbättra läkning av senskador, om det bara ges vid rätt tidpunkt.
– Det är väl etablerat att kortison hämmar läkning, men vi visar att det faktiskt kan ha starka positiva effekter på läkning av senor. Tidpunkten är avgörande, säger Per Aspenberg, professor emeritus vid Institutionen för klinisk experimentell medicin vid Linköpings universitet.

När en skadad sena läker spelar inflammation en viktig roll. I ett första skede uppstår en relativt aggressiv inflammation, olika sorters immunceller attraheras till skadan, området blir svullet och det gör ont. Efter ett tag byter inflammationen karaktär och ger signaler till kroppen att bygga ny vävnad som ersätter skadan.

Tidigare forskning har visat att inflammationshämmande läkemedel, som kortison, har negativ effekt på läkning. Men med kortison vid rätt tidpunkt, blev den läkande senan hos råttor dubbelt så stark, visar försöken vid Linköpings universitet.

Övergången till läkande inflammation
Forskarna bakom den nya studien var intresserade av tidpunkten för övergången från destruktiv inflammation till konstruktiv, läkande inflammation. När nybildningen av senvävnad har kommit igång bör inflammationen försvinna. Forskarna misstänkte att inflammationen kan dröja kvar och störa uppbyggnaden av ny vävnad och de ville därför se vad som händer om kortison ges vid rätt tidpunkt.

En avsliten hälsena kan liknas vid ett rep som slitits av. Illustration: Per Aspenberg

En avsliten hälsena kan liknas vid ett rep som slitits av. Hur starkt repet är beror på tjockleken och materialets kvalitet. När forskarna väntade med att starta kortisonbehandlingen tills den återuppbyggande fasen inletts, upptäckte de att det blev högre kvalitet på fibrerna av kollagen i den läkta senan.

– Vid kortisonbehandling under den återuppbyggande fasen blev vävnaden i den läkta hälsenan mer än dubbelt så stark jämfört med obehandlad kontroll, säger Parmis Blomgran, doktorand och studiens huvudförfattare.

Mognaden störs av kvardröjande inflammation
– Vi blev mycket överraskade av hur stark den positiva effekten var. Skillnaden mellan kortisonbehandlade och obehandlade senor var så tydlig att den syns med blotta ögat, och ännu bättre i mikroskop, säger Per Aspenberg.

När senan läker byggs kollagenfibrerna till en början upp lite huller om buller och i stor mängd. Därefter behöver vävnaden mogna genom att fibrerna organiseras i buntar som löper parallellt med varandra i samma riktning.

– Den här mognaden störs av inflammationen. Mognaden har uppenbarligen skett snabbare när kortisonet tog bort kvardröjande inflammation, säger Per Aspenberg.

Men det är ännu för tidigt att veta om det fungerar på samma sätt hos människor. Per Aspenberg tror att det är möjligt att resultaten från studien på råttor är relevanta för människa också, men att det skulle behöva undersökas först i större djur och sedan i en klinisk studie.

– Effekten av kortisonbehandling vid rätt tidpunkt är så dramatisk att den verkligen förtjänar att utvecklas vidare med sikte på klinisk användning vid ortopediska skador, säger Per Aspenberg.

Studien har finansierats med stöd av Vetenskapsrådet och Centrum för idrottsforskning.

Artikel: Systemic corticosteroids improve tendon healing when given after the early inflammatory phase, Parmis Blomgran, Malin Hammerman, Per Aspenberg, Scientific Reports 7 2017, publicerad online 29 september 2017, doi: 10.1038/s41598-017-12657-0

Kontakt: Per Aspenberg, professor emeritus, per.aspenberg@liu.se, 010–103 4166

Kategorier: Nyheter

Molekylmönster i blod kan ge nya diagnosmetoder för tyfoidfeber

tis, 2017-10-17 07:00

Genom att mäta små molekyler i blodprover har Elin Näsström hittat specifika mönster för infektionssjukdomen enterisk feber. Den här typen av metabolitmönster har potential att användas vid diagnos av sjukdomen.

Enterisk feber (eller tyfoidfeber) är en vanlig infektionssjukdom i många delar av Asien och Afrika och orsakas av en typ av salmonellabakterier. Till skillnad från många andra infektionssjukdomar, som malaria och fågelinfluensa, kan enterisk feber endast överföras mellan människor, vilket i sig skapar möjligheter för att eliminera sjukdomen. En faktor som dock komplicerar spridningen är förekomsten av kroniska bärare, det vill säga människor som kan sprida bakterierna utan att själva ha några symptom.

Begränsade diagnosmetoder
Dagens diagnosmetoder har många begränsningar och därför behövs förbättrade diagnosmetoder för att kunna ge en snabbare och mer specifik behandling av patienter med akut enterisk feber, men även för att kunna detektera kroniska bärare för att på så sätt minska spridningen av sjukdomen.

Genom att använda metabolomik i kombination med avancerade kemometriska dataanalysmetoder har Elin Näsström undersökt möjligheten att använda en panel av små molekyler, metaboliter, för att diagnosticera enterisk feber i olika sjukdomsstadier. Tanken är att en kombination av metaboliter har en starkare diagnostisk potential jämfört med enskilda metaboliter.

Metabolomik är studien av små kemiska molekyler i biologiska prover (till exempel blod, urin eller vävnad). Specifikt undersöks ofta förändringar av metabolitnivåer under någon form av störning, såsom en sjukdom. En sjukdom kan tänkas ge upphov till ett specifikt metabolitmönster.

Hittat metabolitmönster för enterisk feber
Elin Näsström har hittat metabolitmönster som kan skilja mellan prover från patienter med akut enterisk feber och olika typer av kontrollgrupper, inklusive en grupp med malariainfektion.

– För att hitta metabolitmönster som är specifika för enterisk feber är det viktigt att inkludera prover från patienter med liknande sjukdomar i studierna. Vi har också hittat skillnader i metabolitmönster mellan enterisk feber orsakat av två närbesläktade salmonellabakterier, säger Elin Näsström.

Elin Näsström har även visat på skillnader i metabolitmönster mellan kroniska bärare av Salmonellabakterier och icke-bärare. Vid en jämförelse av metabolitmönster relaterade till akut enterisk feber och kroniskt bärarskap hittades fler skillnader än likheter.

– Fem metaboliter var speciellt intressanta då de hade en förhöjd nivå hos de kroniska bärarna jämfört mot icke-bärarna samtidigt som de inte var påverkade under akut infektion, säger Elin Näsström.

Sammantaget kan resultaten i Elin Näsströms avhandling ses som ett steg på vägen mot förbättrade diagnosmetoder för enterisk feber. På sikt kan den här typen av studier också leda till en ökad förståelse kring mekanismerna bakom enterisk feber.

Avhandlingen: Diagnosis of acute and chronic enteric fever using metabolomics

Elin Näsström har en kandidat- och magisterexamen i kemi från Umeå universitet och är född och uppvuxen i Strömsund.

Om disputationen: Fredagen den 27 oktober försvarar Elin Näsström, Kemiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Diagnosis of acute and chronic enteric fever using metabolomics. Svensk titel: Diagnos av akut och kronisk enterisk feber med hjälp av metabolomik.

Disputationen äger rum klockan 10.00 i sal KB.E3.03 (Stora hörsalen, Carl Kempe-salen), KBC-huset.

Fakultetsopponent är docent Peter Spégel, Centrum för analys och syntes, Kemiska institutionen, Lunds universitet.

Kontakta: Elin Näsström, Kemiska institutionen vid Umeå universitet.
Telefon: 070-583 93 38 E-post: elin.nasstrom@umu.se

Kategorier: Nyheter

Fler får tarmsjukdom, men färre behöver opereras

mån, 2017-10-16 14:08

Carl Eriksson har undersökt hur det har gått för människor som insjuknat i ulcerös kolit, en inflammatorisk tarmsjukdom, i Örebro mellan 1963 och 2010. Över 1 000 patienter ingår i studien.

Mer än var femte patient, som fick sin diagnos innan 1975, blev tvungna att genomgå operation. Det går att jämföra med 12 procent av patienterna som insjuknade mellan 1991 och 2005.

Bättre behandlingar
– Risken att behöva opereras är tydligt mindre nu. Jag vill tro att det har att göra med att behandlingarna blivit bättre, säger Carl Eriksson.

I dag får patienter kraftigare behandlingar som minskar inflammation och symptom. Samtidigt visar hans studie att det är betydligt fler som drabbas av sjukdomen i dag än på 60-talet.

Ulcerös kolit leder till diarré och magont
Ulcerös kolit är den vanligaste inflammatoriska tarmsjukdomen och den drabbar i första hand tjocktarmen. Sjukdomen orsakas av att immunförsvaret reagerar mot normala tarmbakterier och slemhinnan i tarmen blir inflammerad, sårig och blöder. Det leder till besvär som blodig diarré och magont.
Besvären lindras med läkemedel men om det inte fungerar kan patienter behöva operera bort tjocktarm och ändtarm. Då får de oftast genomgå flera operationer och under en tid ha en stomi, en tarmöppning på magen.

– Antalet som har ulcerös kolit i dag är 10 gånger så många som på 60-talet. Varför det har ökat är en intressant fråga. En anledning kan vara att vi röker mindre.

Forskning har visat att rökning skyddar mot ulcerös kolit. En annan anledning kan vara att sjukvården blivit bättre på att identifiera patienter med inflammatoriska tarmsjukdomar.

– Fler får en diagnos eftersom undersökningsmetoderna är bättre i dag. Men även om vi tar hänsyn till det så har det ändå skett en tydlig ökning, säger Carl Eriksson.

Vetenskaplig artikel: Changes in medical management and colectomy rates: a population-based cohort study on the epidemiology and natural history of ulcerative colitis in Örebro, Sweden, 1963-2010, i Alimentary Pharmacology and Therapeutics

Läs forskarnas uppföljande ledare i Alimentary Pharmacology and Therapeutics

För mer information:
Carl Eriksson: carl.eriksson@regionorebrolan.se, 070-26 69 208

Kategorier: Nyheter

Delaktighet i beslut viktigt vid beslut om rätt vårdnivå

mån, 2017-10-16 07:00

Kan patienter med behov av primärvård uppleva tillit till vården om ambulanssjuksköterskan hänvisar till vårdcentral? Och är det patientsäkert? Gabriella Norberg Boysen, som nyligen har disputerat i vårdvetenskap vid Högskolan i Borås, forskar om detta.

Gabriella Norberg Boysen är själv ambulanssjuksköterska och har varit mån om att fortsätta detta arbete på deltid under hela sin doktorandtid. Hon är den första som disputerar i vårdvetenskap i Högskolan i Borås egen regi. Det viktigaste resultatet i hennes forskning beskriver hon så här:

– Det är framför allt livsvärldsrösten* som främjar tillit till de fyra vårdgivare som bildar den prehospitala vårdkedjan, alltså att till exempel ambulanspersonalen bjuder in till dialog som utgår från patientens upplevelser med frågor som ”hur är det för dig?” eller ”hur påverkar detta dig i ditt liv?”. Det är viktigt att en medicinsk bedömning görs utifrån en helhet och inte enbart utifrån det symtom patienten har. Den prehospitala vårdkedjan i det här projektet innebär att patienter ringer larmcentralen, 112, och får ambulanssjukvård. Därefter kan ambulanssjuksköterskan hänvisa till primärvård, alltså vårdcentraler, eller akutmottagning.

Ambulanspersonal avgör vårdbehov
Bakgrunden till hennes forskning är att en ny vårdmodell tillämpas i delar av Västra Götalandsregionen, där patienter numera körs antingen till primärvården eller till en akutmottagning på sjukhus. Tidigare kördes alla patienter till sjukhus, men nu ska ambulanspersonalen avgöra vilka som har ett vårdbehov som bäst kan tillgodoses på en vårdcentral. Avhandlingen baseras på fyra delstudier.

– Först tog jag reda på hur många patienter som kunde vårdas på vårdcentralen, och om det fanns några typiska karaktäristika för att kunna identifiera dem och deras vårdbehov, säger hon. Detta undersökte jag genom en retrospektiv journalgranskning med omkring 3 000 journaler.

Det visade sig att 16 procent av ambulanspatienterna skulle ha kunnat få sin vård inom primärvården, men att de inte alls är någon homogen grupp: de hade nästan alla tänkbara symtom och de återfanns bland alla larmkategorier, det vill säga allvarlighetsgraden på utlarmningen från larmcentralen.

Skapade nytt mätinstrument
Nästa steg var att mäta hur stor tillit patienterna kände till den prehospitala vårdkedjan.

– För att göra det måste jag först skapa ett mätinstrument, en enkät, för det fanns inget sådant för den här typen av undersökning i just det här sammanhanget, säger Gabriella Norberg Boysen. Där definierade jag ett hundratal påståenden. Dessa minskades sedan i antal genom ett urval och testades på patienter, för att därefter analyseras.

Därefter undersökte hon med hjälp av mätinstrumentet hur stor tillit till vården patienterna kände, och om det var skillnad i tillit mellan dem som kördes till vårdcentral och dem som kördes till sjukhus. De patienter som kunde vara aktuella för primärvård lottades slumpmässigt till antingen primärvård eller sjukhusvård.

Det fanns inte några signifikanta skillnader avseende tillit, oavsett var patienten erhöll sin vård, på vårdcentral eller på akutmottagning.

– Jag tittade också på patientsäkerheten och kom då fram till att 11–19 procent av patienterna utsattes för någon typ av ogynnsam händelse i samband med den nya vårdmodellen, säger hon. Det kunde till exempel vara sekundärtransporter*, eller potentiellt allvarliga sjukdomstillstånd, som hjärtinfarkt, kotfraktur eller njursvikt. Detta innebär att några patienter som bedömdes ha primärvårdsbehov sannolikt hade fått en felaktig bedömning. Detta bekräftar att patienterna är svåra att bedöma.

Bemötandet har betydelse
I den fjärde studien följde hon upp med intervjuer av några patienter som lottats till primärvård i föregående studie.

– Där visade det sig att personalens bemötande har den allra största betydelsen för hur stor tillit de känner, kärnan i relationen beskrivs som delad kommunikation. Att personalen bryr sig om att lyssna och patienten får berätta sin historia ökar möjligheten för patienttillit, och att man får vara med och ta beslutet att åka till vårdcentralen.

Gabriella Norberg Boysen kommer nu att fortsätta forska och undervisa vid Högskolan i Borås, men också att fortsätta arbeta deltid som ambulanssjuksköterska.

– Forskning om prehospital vård är ett relativt nytt område där det behövs massor av ny forskning, säger hon. Jag har till exempel saknat ett beslutsstöd för ambulanspersonalen som grundar sig på evidens. Det finns beslutsstöd, men inget evidensbaserat. Vi behöver också lyfta livsvärldsrösten i akutsjukvården genom ytterligare forskning, vilket är speciellt betydelsefullt i akutmedicinska vårdmiljöer.

 

Avhandling:  ”Patientens tillit till den prehospitala vårdkedjan: Ändamålsenlig vårdnivå för patienter med primärvårdsbehov”.

Kontakt: Gabriella Norberg Boysen: gabriella.norberg_boysen@hb.se; 0704-560 452

 

Ordförklaring:
*Livsvärldsrösten – den enskilda individens egna kunskaper och erfarenheter
*Sekundärtransport – när patienten flyttas en andra gång med ambulanstransport

 

Kategorier: Nyheter

Nyupptäckta gener för antibiotikaresistens kan leda till nya mediciner

mån, 2017-10-16 06:00

Bakterier som inte längre går att behandla med antibiotika är ett snabbt växande globalt problem. Antibiotikaresistens i sjukdomsframkallande bakterier utvecklas inte bara genom mutationer utan också genom att de tar upp gener från andra, ofarliga bakterier.

Genom att analysera mycket stora mängder DNA lyckades forskarteamet från Göteborg beskriva 76 nya typer av resistensgener. Flera av dessa ger bakterierna förmågan att bryta ner karbapenemer, den allra kraftfullaste typen av antibiotika som idag ofta används för att behandla multiresistenta bakterier där inga andra antibiotika biter. Upptäckten har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Microbiome.

Bild: Chalmers

– Vår studie visar att det finns väldigt många okända resistensgener. Kunskap om dessa gener gör det möjligt att tidigt hitta och förhoppningsvis hantera nya former av multiresistenta bakterier, säger Erik Kristiansson, professor i biostatistik och ledare för forskargruppen på Chalmers.

– Ju mer vi vet om hur bakterierna kan försvara sig mot antibiotika, desto större förutsättningar har vi att utveckla läkemedel som också står emot deras försvar, förklarar medförfattare Joakim Larsson, professor i miljöfarmakologi vid Göteborgs universitet.

Förutspår resistens
Resultaten i studien kommer från analys av DNA-sekvenser från bakterier insamlade från människor och olika miljöer runt om i världen.

– Resistensgener är ofta mycket ovanliga så stora mängder sekvensdata måste undersökas innan en ny gen kan påträffas, fortsätter Erik Kristiansson.

Det är dessutom svårt att veta vad som är en resistensgen om den inte tidigare är beskriven. Forskargruppen löste detta genom att utveckla nya beräkningsmetoder som letar efter speciella mönster i DNA kopplade till antibiotikaresistens. Genom att sedan testa de nya generna på labbet kunde forskarna visa att deras prediktioner var riktiga.

– För att hitta sådana mönster i DNA så använder vi metoder som är utvecklade för att hantera mycket stora datamängder, säger Fanny Berglund, doktorand i forskargruppen.

Nästa steg i forskningen är att söka efter gener som ger upphov till resistens mot ytterligare former av antibiotika.

– Våra resultat är bara toppen av ett isberg. Det finns en stor mängd resistensgener som vi idag inte har någon kännedom om och som kan komma att utgöra stora problem i framtiden, säger Erik Kristiansson.

För mer information:
Erik Kristiansson, Chalmers, 070-525 97 51, erik.kristiansson@chalmers.se

Kategorier: Nyheter

Förrädisk växelverkan i hjärnan vid rökning

tors, 2017-10-12 08:08

– I framtiden hoppas vi att det här kan bidra till att man får fram farmakologiska verktyg för att hjälpa dem som är beroende, säger Amir Lotfi Moghaddam, disputerad i beroendemedicin vid institutionen för neurovetenskap och fysiologi.

I sin prekliniska avhandling har han genom försök på råttor undersökt faktorer som kan vara avgörande för att exempelvis en feströkare blir vanerökare. Utöver nikotin har han studerat amfetamin. Båda medlen är centralstimulerande, men har olika molekylära mekanismer.

Studierna visar att den del av hjärnan som kan kopplas till målinriktade beteenden, som hantering av cigaretter, rubbas av substanser som nikotin och amfetamin. Förändringarna överförs sedan och etableras i hjärnregioner med betydelse för vanebildning och drogberoende.

Svårt att sluta
Det ena triggar alltså det andra, och även om drogens njutningsvärde över tid minskar för individen så fortsätter beteendedelen av hjärnan att jobba på.

– I ett sent stadium av beroende hör du ofta från rökare att de egentligen inte njuter av rökningen. De vet att det är dåligt för dem men de kan inte göra något åt det. Vanan är för stark för att enkelt kunna brytas, konstaterar Amir Lotfi Moghaddam.

De här processerna pågår parallellt i olika sektioner i en del av storhjärnan som heter striatum, hos både människa och råtta. I de aktuella studierna utsattes djuren för dagliga nikotindoser under femton dygn, eller för amfetamin under fem dygn.

Över till tvång
Råttorna genomgick sedan ett stort antal beteendetester, molekylärbiologiska mätningar och undersökningar av hjärnaktivitet.

– Det intressanta är att när vi ger djuren nikotin eller amfetamin under en kort tid så kan vi direkt konstatera förändringar i den del av striatum som reglerar målinriktade beteenden, medan förändringar i den sektion som kopplas till vanebildning kommer senare, när drogerna är ute ur systemet, säger Amir Lotfi Moghaddam.

– Det är viktigt att poängtera att fynden är gjorda på råttor, och att det behövs fler studier, men vi tror att de här förändringarna är viktiga när det gäller övergången från rekreationsanvändning till tvångsmässig användning, säger han.

Artikel: Acute and chronic effects by stimulants on behavior and striatal neurotransmission in the rat

Kontakt: Amir Lotfi Moghaddam, e-post: amir.lotfi@neuro.gu.se

 

Kategorier: Nyheter

Upptäckter om dioxin kan ändra kostråd

tors, 2017-10-12 08:01

Dioxiner är ett samlingsnamn för en grupp klorerade organiska molekyler där vissa uppvisar hormonstörande och cancerframkallande egenskaper. Några polyklorerade bifenyler (PCB) har liknande egenskaper och brukar då kallas för dioxinlika PCB. Sedan 1970-talet har det forskats om dessa föreningar, och de flesta toxikologiska studier har baserats på djur eller djurceller. Dessa studier har sedan legat till grund för det riskbedömningssystem som finns inom EU som avgör gränsvärden i livsmedel. De senaste åren har utvecklingen inom forskningen gått mot att studera mänskliga cellers påverkan av dessa föreningar.

– På grund av de negativa hälsoeffekterna är det viktigt att forskarna alltid ligger i framkant med att förfina riskbedömningen, säger forskaren Malin Larsson.

Mer verksamma i människor
För riskbedömning av dessa föreningar i mat, används inom EU relativa riskfaktorer för att beskriva föreningarnas totala risk. Dessa riskfaktorer kan ses som vikter som beskriver hur verksam en dioxin eller en dioxinlik PCB är jämfört med den mest kända och mest giftiga dioxinen, ofta förkortad TCDD. I sin avhandling visar Malin Larsson att en del dioxiner är mer verksamma i mänskliga celler än vad som anges i de riskfaktorer som används i dag medan de dioxinlika PCB är mindre aktiva.

– Om vi tänker oss att andelen dioxinlika PCB skulle minska i lax från Östersjön så visar våra studier att den totala risken fortfarande skulle vara väldigt hög, säger Malin.

För att få insikt i varför dioxiner och dioxinlika föreningar är olika verksamma skapade Malin Larsson modeller baserade på egenskaper som härstammar från föreningarnas kemiska struktur.

– För att komma åt de små skillnaderna i struktur som finns mellan dessa föreningar var jag tvungen att räkna på molekylernas elektroniska egenskaper, säger Malin Larsson.

Små förändringar spelar stor roll
För dioxiner och dioxinlika föreningar kan en så liten förändring som att flytta en kloratom från en position till en annan på samma kolring spela stor roll för föreningarnas hälsoeffekter. Just kloratomerna och de intilliggande kolatomerna har varit i fokus i avhandlingen för att beskriva skillnader i biologisk aktivitet mellan dessa föreningar.

I avhandling undersöker Malin Larsson även huruvida det finns kemikalier bland de mest producerade i Europa som kan tänkas likna dioxiner och även binda till samma protein (Ah-receptorn). I sin virtuella screening av 6 445 industrikemikalier identifierade hon 41 föreningar som potentiellt kan verka som dioxiner och dioxinlika PCBs. Dessa 41 föreningar har olika användningsområden i samhället och inkluderar bland annat bekämpningsmedel, läkemedel, pigment och plastadditiv (UV-filter).

– En del av dessa kemikalier har tidigare visat sig kunna aktivera eller hämma proteinets verkan, men de allra flesta är ännu oskrivna kort som bör undersökas vidare, säger Malin Larsson.

Kontakt: Malin Larsson, Kemiska institutionen vid Umeå universitet, tel: 070 – 150 23 54, e-post: malinjmlarsson@gmail.com

Om disputationen:
Torsdagen den 19 oktober försvarar Malin Larsson, Kemiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Computational methods for analyzing dioxin-like compounds and identifying potential aryl hydrocarbon receptor ligands. Svensk titel: Beräkningsmetoder för att analysera dioxinlika föreningar och identifiera potentiella ligander till dioxinreceptorn.

Disputationen äger rum klockan 13.00 i sal KB.E3.01 (Lilla Hörsalen), KBC-huset.Fakultetsopponent är Dr Scott Boyer, Swedish Toxicology Sciences Research Center (Swetox), Södertälje.

 

Kategorier: Nyheter

Charmen med en psykopat

ons, 2017-10-11 18:51

– En googling på psykopati ger över en miljon träffar och ger intrycket att folk blir lurade av psykopater till höger och vänster, säger Karolina Sörman som forskar om psykopati på Karolinska institutet.

I medier och populärkultur har det blivit relativt vanligt att slänga sig med begreppet. En av anledningarna är att många tycker att psykopati är spännande, och något som man med skräckblandad förtjusning vill veta mer om, tror Karolina Sörman.

I boken Omgiven av psykopater, som kom ut tidigare i år, påstår författaren Thomas Eriksson att vi alla förmodligen har en psykopat i vår omgivning, och att 3-4 procent av befolkningen är psykopater. Enligt Karolina Sörman finns det inga vetenskapliga belägg för den statistiken.

– Det finns få välgjorda studier som visar hur många i en vuxen befolkning som är psykopater, säger hon.

Mindre än en procent
I Sverige saknas det till och med forskning på hur många som uppfyller de medicinska kriterierna för psykopati. Dock finns det brittiska studier som säger att det rör sig om mindre än 1 procent av den manliga befolkningen.

Men faktumet att de karaktärsdrag som utmärker en psykopat – som brist på empati, känslokyla, manipulativt beteende, oräddhet, lögnaktighet – finns mer eller mindre utspridda i befolkningen, gör det förståeligt att det pratas mycket om psykopatiska drag, menar Karolina Sörman.

–  Den som klassas som psykopat ska dock inneha många av dessa egenskaper.

Forskningsfokuset vad gäller psykopati låg länge på kriminella grupper. De senaste årtiondena har intresset istället förflyttats till att studera psykopatiska egenskaper och förstå hur dessa samverkar och formar ett psykopatiskt beteende.

Psykopatiska drag hos barn
Karolina Sörman och hennes forskningsgrupp studerar just nu i vilken utsträckning man kan hitta psykopatiska karaktärsdrag hos barn och ungdomar. Här får föräldrar gå igenom olika psykopatiska egenskaper och uppskatta i vilken grad de anser att deras barn innehar dessa.

– I vår studie har vi kommit fram till att den absoluta majoriteten barn i en icke-klinisk samhällsgrupp, har en väldigt låg grad psykopatiska drag men att det i varje årskull finns en liten grupp barn, lite under en procent, med egenskaper som känslokyla, brist på ånger eller impulsivitet.

Karolina Sörman understryker dock att bara för att barn har vissa egenskaper behöver det inte alls betyda att de sedan utvecklar psykopati som vuxna.

–  Det här är något otroligt komplext. Hur man utvecklar empati och en förmåga att bry sig om andra människor är något som grundläggs i väldigt tidig ålder, men hjärnan fortsätter sedan att utvecklas fram till 25 års ålder, säger Karolina Sörman.

Möjligt att behandla psykopati 
Psykopati är varken en sjukdom eller en psykiatrisk diagnos, utan ett avvikande och antisocialt beteende. Psykopater hittas framför allt inom kriminalvården och rättspsykiatrin. Att prata om att bota en psykopat är därför felaktigt, man använder istället termen behandla, något som länge ansågs vara omöjligt.

På 1990-talet genomfördes en studie i USA på en grupp kriminella psykopater som snarare blev bättre på att manipulera sin omgivning och begick fler brott efter behandling. Karolina Sörman menar att denna föreställning inte längre finns kvar utan att forskningen idag snarare pekar mot just behandling.

– Jag var på en konferens 2011 med forskare inom psykopati från hela världen och där pratades det mycket om att vi måste börja forska mer på behandling. Psykopater som återfaller i brottslighet hela tiden kostar samhället massvis med pengar. En viktig fråga att ställa sig, menar Karolina Sörman är vad behandlingen har för möjligheter och syften.

– Inom kriminalvården som är den plats där man främst träffar på psykopater har behandling framför allt syftat till att skydda samhället och detta genom att hålla de psykopatiska dragen i schack för att hindra dessa personer att falla tillbaka i kriminella beteenden.

Henrik Andershed, professor i kriminologi och psykologi på Örebro universitet pratar om samma sak.

–  Behandlingen har varit mer inriktad på att behandla beteenden än personlighetsdragen i sig, exempelvis arbeta med riskfaktorer som alkoholkonsumtion, eller lära sig hantera sin impulsivitet och därmed bli kapabel att kontrollera sina handlingar och låta bli att gå ut och begå brott.

 Att träna upp empati-förmågan, går det?

Med dagens ökade förståelse för hjärnan och dess neurologiska mekanismer kommer också kunskap om exempelvis varför en person har brist på empati.

– Denna kunskap kan i sin tur vara en möjlighet till behandling. Kan man få en person att känna att den har någon nytta av att vara mer empatisk då kan också avvikande beteenden lindras, säger Karolina Sörman.

Empatiknapp som går att slå på
Ett exempel på detta är en holländsk studie som gjordes för några år sedan där 21 individer med diagnosen psykopati fick titta på filmer där personer utsattes för både smärtsamma och kärleksfulla situationer.

Precis som förväntat var empati-aktiviteten hos försökspersonerna lägre i hjärnan än hos andra, när de tittade på filmerna. Men när de fick titta på klippen igen och denna gång blev tillsagda att känna empati visade det sig att hjärnaktiviteten blev som hos en normal grupp. Slutsatsen av forskningen var att psykopater kan känna empati om de måste, att de har en typ av “empati-knapp” som de kan slå av och på.

–  Ja, det börjar komma indikationer på att det kanske går att jobba med empatisk förmåga, även om man är försiktigt optimistisk, säger Henrik Andershed vars forskargrupp undersöker hur och varför psykopatiska drag utvecklas från barn till vuxen.

–  En av anledningarna till att vi studerar barndomen är att det kan vara möjligt att påverka barns empatiska förmåga i större utsträckning. Det finns mer hopp här. Men först måste vi förstå hur personlighetsdragen hänger ihop och hur arv och miljö påverkar.

Det finns inga barnpsykopater
Henrik Andershed understryker att forskning på barn inte handlar om att hitta barnpsykopater då psykopati är en vuxendiagnos. Det man försöker förstå är vilka faktorer som ökar samt minskar riskerna för att utveckla psykopati.

–  Redan i treårsåldern kan man se individuella skillnader, säger Andershed, vars studie årligen följer en grupp individer på tvåtusen barn och mäter drag som anses vara kärnan i den psykopatiska personlighetsstörningen.

Forskningsgruppen studerar även vilka som är de viktigaste risk- och skyddsfaktorerna. Exempel på riskfaktorer hos barn är tidig oräddhet, så kallad fearlessness, att man har ett svårhanterligt temperament eller tidig trotsighet. Det i kombination med en otrygg hemmiljö, exempelvis att föräldrarna har psykiska problem eller missbrukar, ökar risken för att utveckla psykopati.

Risk- och skyddsfaktorer är både biologiska, miljömässiga och sociala. Vad som gör det komplext att förutspå vem som kommer att utveckla psykopati eller inte, är att utvecklingsvägarna ser väldigt olika ut.

–  För vissa individer kommer vissa faktorer orsaka att de utvecklar psykopati och för vissa andra faktorer. Det är samma sak som med fysiska sjukdomar.

 Och vad beror psykopati på?

Inom evolutionsteorin menar man att det finns ett syfte att inom en grupp ha individer som exempelvis är helt orädda. Studier har visat att psykopati till stor del är ärftligt.

– Det finns en del forskning som utgår från tvillingpar där man kan bryta isär vad som handlar om den delade miljön, och vad som inte gör det. Här finns exempelvis studier som pekar på att egenskapen känslokyla är 60 procent ärftlig. Men det finns givetvis miljöfaktorer som har stor betydelse. Just därför är det också viktigt att lägga forskningsresurser på att förstå vad vi kan påverka, säger Karolina Sörman.

Text: Emma Larsson på uppdrag av forskning.se

Kategorier: Nyheter

Ungdomsarbetslöshet kopplat till sämre hälsa genom hela livet

mån, 2017-10-09 10:24

En studie vid Umeå universitet, som bygger på data från longitudinella befolkningsstudier, har analyserat sambanden mellan arbetslöshet och ohälsa över livsloppet och hur det relaterar till individuella och strukturella faktorer.

– Vår forskning visar att unga arbetslösa män med så lite som en månads arbetslöshet rapporterade sämre kroppslig hälsa, både i direkt anslutning till arbetslösheten och långt senare upp i medelåldern, säger Anna Brydsten, forskare vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Enheten för epidemiologi och global hälsa.

Arbetslösa grannar
– Dessutom visar en studie vi gjort att personer som bor i bostadsområden med hög arbetslöshet rapporterar sämre fysisk hälsa över livsloppet, oberoende av individens egen arbetsmarknadsposition.

Forskningsresultaten är baserade på enkätdata och registerdata från två longitudinella kohortstudier gjorda i norra Sverige – Luleåkohorten och Yngre Luleåkohorten – som följer deltagare från ungdom till medelålder. Grupperna utgörs av alla elever som gick i årskurs nio i Luleå kommun år 1981 respektive år 1989. Den huvudsakliga kontextuella skillnaden mellan grupperna är den nationella arbetslösheten under deras ungdomsår, vilken bland ungdomar var 9 procent för Luleåkohorten jämfört med 25 procent för Yngre Luleåkohorten. Som hälsoutfall tillämpades deltagarnas egna självrapporterade kroppsliga symptom såsom huvud-, muskel- och magvärk, yrsel och hjärtklappning. Professor Anne Hammarström är ansvarig forskningsledare och initierade Luleåkohorten och Yngre Luleåkohorten.

Värre under högkonjunktur
Att vara ung och arbetslös under högkonjunktur var relaterat till sämre fysisk hälsa i medelåldern jämfört med hälsan för arbetslösa ungdomar under lågkonjunktur. Sambanden mellan arbetslöshet i unga år och ohälsa senare i livet kunde inte förklaras av ohälsa före inträdet på arbetsmarknaden, socioekonomiska faktorer i barndomen eller av arbetslöshet senare i livet. Hälsofrämjande faktorer såsom universitets- och högskoleutbildning och minskad individuell skuldbörda är enligt Anna Brydsten två möjliga förklaringar till varför unga arbetslösa män under 1990-talskrisen hade färre långsiktiga hälsokonsekvenser jämfört med arbetslösa ungdomar före den ekonomiska krisen.

– Trots de stora samhälleliga skillnaderna mellan 1980-talet och idag finns det stora likheter. Till exempel kvarstår ungdomsarbetslöshet som ett allvarligt folkhälsoproblem och därmed även risken för att arbetslösa ungdomar får dras med bestående ohälsa genom livet, säger Anna Brydsten.

Bostadssegregationens hälsoeffekter
I en av avhandlingens delstudier har forskarna även kunnat visa att personer som bor i bostadsområden med hög arbetslöshet rapporterar sämre kroppslig hälsa på lång sikt och att sambandet är oberoende av individens arbetsmarknadsposition. Delstudien baserades på socioekonomiska registerdata för omkring 1000 personer i varje bostadsområde för var och en av Luleåkohortens deltagare, vid åldrarna 16, 21, 30 och 42.

– Fynden betonar hur sociala och ekonomiska skillnader mellan bostadsområden kan påverka enskilda individers hälsa över livsloppet även i Sverige, där vi har en förhållandevis låg bostadssegregering. Att både egen och andras arbetslöshet kan orsaka inte bara ohälsa idag utan även ohälsa senare i livet är resultat som kan tyckas peka mot relativt dystra framtidsutsikter. Det är därför viktigt att ansvaret för arbetslöshetsrelaterad ohälsa inte läggs på de redan marginaliserade individerna och samhällena, säger Anna Brydsten.

Ansvaret för att minimera arbetslöshetsrelaterad ohälsa bör enligt forskaren istället riktas mot strukturella aspekter på samhällelig nivå:

– Politiska beslut kan antingen bidra till eller minimera dessa ojämlikheter i resurser och livsmöjligheter. På så sätt är ojämlikhet i hälsa, manifesterad genom individers ställning på arbetsmarknaden, socialt producerad men samtidigt också föränderlig genom politiska beslut. För att minska människors lidande och framtida kostnader för socialförsäkring, sjukfrånvaro och arbetslöshetsersättning bör arbetsmarknadspolitiska och folkhälsopolitiska insatser initieras från ung ålder och fortsätta under hela livsloppet, säger Anna Brydsten.

Tydligast bland män
Resultat från avhandlingen betonar även behovet av genus- och livsloppsperspektiv i folkhälsoarbetet. Bland annat visade sig ungdomsarbetslöshetens hälsokonsekvenser vara starkt könsrelaterade. Endast bland män fanns säkerställda kortsiktiga och långsiktiga samband mellan ungdomsarbetslöshet och fysiska symptom. En möjlig förklaring kan enligt forskaren vara den genussegregerade arbetsmarknaden i Sverige.

– Anledningen till att vi inte hittade statistiskt signifikanta skillnader i kvinnors kroppsliga hälsa skulle kunna att kvinnor tenderar att befinna sig inom sfärer med generellt sämre arbetsvillkor. Kvinnor rapporterar därför oftare sämre hälsa än män, oavsett om de är i arbete eller inte, säger Anna Brydsten.

Anna Brydsten har en magisterexamen i sociologi och är idag doktorand i folkhälsa vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Enheten för epidemiologi och global hälsa.

Avhandling: Yesterday once more? Unemployment and health inequality across the life course in northern Sweden

Kontakt: Anna Brydsten, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Enheten för epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet, telefon 070-243 854, e-post: anna.brydsten@umu.se

Om disputationen:
Fredagen den 13 oktober försvarar Anna Brydsten, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin sin avhandling med titeln: Arbetslöshet och ojämlikhet i hälsa. En livsloppsstudie i norra Sverige. Engelsk titel: Yesterday once more? Unemployment and health inequality across the life course in northern Sweden. Opponent: Professor Per-Olof Östergren, Lunds universitet. Huvudhandledare: Professor Miguel San Sebastián.

Disputationen äger rum kl.9.00 i Major Groove, Byggnad 6L, Norrlands universitetssjukhus (NUS).

Kategorier: Nyheter